Att finnas med bland Svenska tal – om talekonsten och rätten att ta till orda

I söndags förmiddag fick jag ett mejl från Sara Wikström, som är redaktör på Svenska tal. Hon berättade att Föreningen Svenska tal bygger upp en databas över svenska tal som har betytt något för den offentliga debatten. De ville ta med ett tal som jag höll i Helsingborg sommaren 2025, på en av Måndagsrörelsens manifestationer för Ukraina, och hon undrade om jag hade fler att föreslå. Jag blev väldigt glad när jag läste det. Jag hade inte hört talas om Svenska tal förut, och sedan dess har jag lagt en hel del tid på att botanisera bland talen. Så jag tänkte skriva några rader om vad jag har hittat där, och om varför det känns fint att få vara med.

Svenska tal har funnits på nätet sedan november 2023 och sköts av en redaktion vid Uppsala universitet, där retorikprofessorn Jon Viklund är huvudredaktör. Redaktionen samlar in manus, skriver ned det som bara finns inspelat och publicerar talen. Det har hunnit bli två tusen tal. Här ligger partiledartal från Almedalen bredvid nationaldagstal, Pridetal och tal från demonstrationer. Tanken är att de ska kunna användas i skolan och i forskningen, och av alla som är nyfikna.

När jag läste slog det mig hur lite av allt som sägs som faktiskt bevaras. Ett tal är ju i grunden något flyktigt. Det hålls en gång, på en plats och för dem som är där just då, och sedan går alla hem. Har ingen sparat manuset eller spelat in det, lever talet efter ett tag bara kvar i minnet hos dem som lyssnade. Redaktören Martin Jedestav sa i en intervju att forskare oftare arbetar med skrivna texter än med tal. Det är dyrt att skriva ned det som har sagts, och bra material är ofta svårt att hitta. Det vill redaktionen ändra på.

Som forskare har jag lätt att se värdet i det. När tusentals tal finns samlade på ett ställe kan man ställa frågor som inte går att ställa till ett enskilt tal. Man kan följa hur ett ord som demokrati har använts under mer än hundra år. Redaktionen skriver själv att samlingen i bästa fall kan berätta ”den svenska offentliga kulturens och demokratins historia”. Jag tror att det ligger något i det. För egen del ser jag det också som en slags samtidskunskap, det blir lättare att förstå hur vi talar med varandra idag när man kan spegla det i hur andra har gjort det före oss.

Och så finns det i samlingen så många fina, vackra, djupa och tänkvärda tal, med så många olika avsikt och riktning. Där finns det föredrag för kvinnans rösträtt som Selma Lagerlöf höll i Stockholm i maj 1917, fyra år innan svenska kvinnor för första gången fick rösta i ett riksdagsval. Hon liknar rösträttskvinnorna vid arbetare som i åratal har samlat material till ett bygge. ”Vi ha grund, vi ha ritningar, vi ha sten, vi ha bruk, men vi ha inte ännu kunnat utverka oss tillåtelsen att börja verket.” Där finns också Sara Danius inträdestal i Svenska Akademien från december 2013, där hon tecknar ett porträtt av sin företrädare på stol nummer sju. Hon inleder med att pröva flera olika sätt att börja, och det känner nog alla igen som någon gång har skrivit ett tal.

Jag har också hittat tal från vår egen tid som jag tycker är riktigt fina. I sitt nyårstal i år talade Finlands president Alexander Stubb till finländarna om fred, tillväxt och omtanke. I april talade ärkebiskop Martin Modéus på Norrmalmstorg i Stockholm, på en manifestation i samma Måndagsrörelse som den jag talade på i Helsingborg. Han beskrev en dag då Ukrainas barn åter kan springa över fält som inte längre är minerade.

Sedan är det prins Daniels tal till kronprinsessan Victoria på deras bröllopsdag 2010. I talet berättar han hur hon natten före en lång resa satt uppe och skrev trettio brev till honom, ett för varje dag de skulle vara ifrån varandra. Det är ett tal som många av oss minns, och jag tycker att det är fint att det står i samma samling som Lagerlöfs och Stubbs. Talekonsten finns ju lika mycket på bröllop och begravningar, skolavslutningar och födelsedagar, och det är nog där de flesta av oss någon gång har knackat i glaset och rest oss.

Talen i samlingen går inte att jämföra med varandra och kommer från så olika kontext. Redaktionen skriver själv att samlingen inte är tänkt som någon kanon, och att retorisk kvalitet bara är ett av flera skäl till att ett tal tas med. Av mina tal finns nu tre där. De handlar om ett gatupiano i Kyjiv, om motståndskraft i vardagen, om vilka rum den fria tanken behöver i en digital tid och om att totalförsvaret måste förnyas. De är skrivna för vissa tillfällen och för dem som var där, och jag hade nog aldrig tänkt på dem som något som skulle sparas på detta sätt. Att någon nu tycker att de är värda att spara känns hedrande, och väldigt fint.

Jag har alltid tyckt om att arbeta med ord. För det mesta gör jag det i skrift, i artiklar, rapporter, böcker och krönikor. Att skriva ett tal är något annat. Läsaren kan gå tillbaka i en text. Ett tal måste gå att följa första gången man hör det, och man märker direkt på publiken om det fungerar.

Det brukar sägas att retoriken uppstod som läroämne i Syrakusa på Sicilien, på 400-talet före vår tideräkning, sedan stadens tyranner hade störtats och medborgarna själva behövde kunna föra sin talan. Hur det egentligen gick till är forskarna inte överens om, men berättelsen säger något om vad talekonsten är till för. Den behövs i samhällen där människor måste övertyga varandra för att komma någon vart. Då måste den som talar få säga vad hon tycker, och de som lyssnar få tycka annorlunda.

Så är det inte överallt. Sommaren 2000 reste jag för första gången till Ukraina, till Donetsk, där jag mötte unga människor som organiserade sig för demokrati och föreningsfrihet. I talet i Helsingborg berättade jag om dem, och att jag ofta undrar hur det har gått för dem. Idag är Donetsk ockuperat. Hösten 2023 förbjöd ockupationsmyndigheterna alla offentliga sammankomster där, och den som öppet kritiserar ockupationen riskerar åtal. Det tal som jag höll i Helsingborg skulle inte gå att hålla i Donetsk.

Den där veckan i juli var jag som de flesta somrar på semester på Kullahalvön. Jag sa det jag ville säga inför dem som hade samlats i Helsingborg, och ingen behövde godkänna mitt manus i förväg. Det är lätt att glömma hur mycket som måste finnas på plats för att något så enkelt ska vara möjligt. Det förutsätts yttrandefrihet och mötesfrihet, och en rättsstat som skyddar dem också när det som sägs är obekvämt. Att jag har fått tala fritt vill jag inte ta för givet. Det förutsätter demokrati och mänskliga rättigheter.

Jag tänker att en samling som Svenska tal visar något mer än talen i sig. Den visar ett land där många olika människor har fått ta till orda, och där det finns några som tycker att det är värt mödan att spara det som har sagts. Tack, Sara Wikström och ni andra i redaktionen, för att ni hörde av er och för det arbete ni gör.

Redaktionen tar gärna emot tips på fler tal. De letar särskilt efter tal från mindre orter, från unga talare och från lokala föreningar. Har du själv hört ett tal som har stannat kvar hos dig, på ett torg, i en föreningslokal eller någon annanstans, så skicka gärna ett tips till dem.

Referenser

Damberg, J. (2025, 21 januari). Samling av svenska tal ger ny kunskap. Bygd och natur.

Danius, S. (2013, 20 december). Inträdestal i Svenska Akademien [Tal]. Svenska tal.

Heath, C. (2025, 28 juli). Tal på Måndagsrörelsen för Ukraina [Tal]. Svenska tal.

Modéus, M. (2026, 20 april). Tal på Norrmalmstorg för Ukraina [Tal]. Svenska tal.

Lagerlöf, S. (1917, 13 maj). Föredrag för kvinnans rösträtt [Tal]. Svenska tal.

Stubb, A. (2026, 1 januari). Nyårstal 2026 [Tal]. Svenska tal.

Svenska tal. (u.å.-a). Om oss.

Svenska tal. (u.å.-b). Svenska tal – det talade ordet genom tiderna.

Westling, D. (2010, 19 juni). Daniel Westlings bröllopstal [Tal]. Svenska tal.

Fediverse-reaktioner

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *