Vi befinner oss i turbulenta tider och med förändrade geopolitiska förutsättningar efter den fullskaliga invasionen av Ukraina 24 februari 2022. Under mer än tio år har vi kunnat se hur desinformation, propaganda, hot och hat påverkar och utsätter demokratier världen över för prövning, inte minst i våra digitala miljöer. Betydelsen av att värna våra demokratiska samtal framträder i starkare ljus starkare än på många decennier. Jag reflekterar över detta efter att ha läst en tankeväckande text av Nina Jankowicz, tidigare Executive Director of the Disinformation Governance Board in the U.S. Department of Homeland Security, som skriver i Foreign Affairs. Nina Jankowitcz text belyser hur desinformation och propaganda har blivit alltmer utbrett i den amerikanska opinionsbildningen, inte minst som en konsekvens av digitaliseringens transformerande kraft och ett förändrat geopolitiskt läge. Den handlar också om den svåra situation Nina Jankowitcz själv hamnade i som en konsekvens av hennes arbete i USA mot desinformation, propaganda, hot och hat. Det är en viktig text som belyser centrala utmaningar för opinionsbildningen i USA, och som har viktiga budskap för alla demokratier.
Nina Jankowicz text påminner mig också om min egen tid som särskild utredare, när jag fick till uppdrag av regeringen att leda en nationell kommitté för att värna det demokratiska samtalet och att leda en nationell satsning på medie- och informationskunnighet. Under två års tid, mellan 2018 och 2020, kom jag att på nära håll komma att förstå och undersöka hur desinformation, propaganda, hot och hat påverkar vår demokrati och våra demokratiska samtal. En konsekvens av arbetet att utreda dessa frågor, var att jag, i likhet med Nina Jankowicz som hade ett liknande uppdrag i USA, kom att bli måltavla för informationspåverkan, hat och hot från organiserade grupper i Sverige och i utlandet. Jag kom att gripas av Ninas berättelse, då våra respektive erfarenheter visar hur medvetet och metodiskt auktoritära och antagonistiska aktörer bedriver otillbörlig informationspåverkan, och ägnar sig åt systematiskt hot och hat i syfte att tysta opinionsbildare. Hur de medvetet angriper aktörer i demokratiska staters förvaltningar och i länders opinionsbildningslandskap. Hur de med precision identifierar aktörer att angripa och slå ut, för att tysta deras röster. Och när en röst tystnar, så hörs andra röster mer. Bilden av opinion förändras. Samtalet och dess utfall påverkas och förvanskas.
Men att tystna är att låta de auktoritära stater och andra ickedemokratiska aktörer vinna. Dessa riktade hot mot alla de som kämpar för ett öppet och demokratiskt samhälle, bidrar bara till att understryka behovet av att ständigt kämpa för att skydda och stärka våra demokratiska värden. Det är ett ett demokratiskt problem i sig självt att tjänstepersoner i staten, journalister, aktivister, forskare, konstnärer och många fler, själva får utstå den fruktansvärda situation det innebär att bli utsatt för desinformation, hot och hat. Men det är också problematiskt att skyddet mot de som verkar för att upprätthålla demokratins värden och principer ofta brister. I mitt fall hade jag tur. Jag fick ett varmt och värdefullt stöd från min arbetsgivare RISE. Men som särskild utredare så presenterar man sina resultat på sin sista arbetsdag, vilket innebär att man inte får stöd från Regeringskansliet, eftersom man inte längre arbetar där. Det är långt från alla som har turen att ha en skicklig säkerhetsskyddschef (Tusen tack Jörgen, youre a life saver) och en bra arbetsgivare som tar hand om en. Många är de som kämpar för demokratin och som saknar skydd, och vars röster tystnar då alternativen inte finns.
Det arbete jag som särskild utredare gjorde tillsammans med kollegor i kommittén att värna det demokratiska samtalet, och det hot, hat och den desinformation jag mötte i samband med att jag lämnade mitt betänkande till dåvarande demokratiminister Amanda Lind, har varit en svår och lärande resa. Upplevelserna har lärt mig mycket om vikten av att samhället i allmänhet och staten i synnerhet behöver öka kunskapen och förmågan att motverka de krafter som söker underminera demokratin. Det är inte bara en fråga om att identifiera desinformation och propaganda, utan också om att utveckla samhällets motståndskraft mot dessa hot. Det är också en fråga om försvarsvilja. I Sverige har vi idag bättre förutsättningar än många andra. Vi har en internationellt sett hög tillit till offentliga institutioner, till lokalsamhälle och till varandra i Sverige. Men denna tillit är inte jämnt fördelad. Idag finns där delar av samhället där denna tillit monteras ner och är bräcklig. Särskilt sårbara miljöer i samhället utsätts också för påvekran. Vi kan se det i de stora samhällskonsekvenser som uppstår i kölvattnet av desinformationskampanjer som den omfattande kampanjen mot socialtjänsten i Sverige, den så kallade LVU-kampanjen.
Men det finns mycket att bygga vidare på för att motverka de utmaningar samhället ställs inför när det gäller desinformation, propaganda, hot och hat. Vi har under lång tid byggt institutionell motståndskraft i Sverige. Vi har ett starkt skydd för vår opinionsbildning, för vår yttrandefrihet och tryckfrihet. Vi har starka oberoende medier och fristående forskning som bidrar till att säkerställa ett öppet, säkert och tryggt demokratiskt samhälle. Men ingenting av detta kan vi ta för givet. Också det svenska demokratiska samtalet är utsatt och inte något som går att ta för givet.
Det är här Nina Jankowiczs text framträder och blir viktig, också i en svensk kontext. Den erbjuder inte bara insikt utan också bilder och perspektiv på kampen mot en ökande våg av desinformation, under ett stundande år av politiska val i turbulenta tider.
I ljuset av Ninas starka berättelse om hur desinformation förgiftar det demokratiska samtalet i USA, och med mina egna erfarenheter i åtanke, vill jag verkligen rekommendera hennes text i Foreign Affaris. Den är en berättelse som vittnar om hur viktigt arbetet är för en livaktig opinionsbildning med fria och oberoende medier, om värdet av arbetet att motverka otillbörlig informationspåverkan och att stärka medie- och informationskunnigheten hos oss alla. Vi lever i en tid där den digitala tekniken erbjuder oöverträffade möjligheter till kommunikation och samarbete, men också nya utmaningar som kräver vårt engagemang och vår uppmärksamhet.
Vi behöver arbeta tillsammans för en starkare demokrati. Den lever inte, och utvecklas inte, av sig själv. Den förutsätter vårt engagemang, vår delaktighet, och vårt mod att fortsätta att värna den. Så läs Ninas text, reflektera över de utmaningar vi står inför, och bli en del av lösningen. Min berättelse om min tid som särskild utredare finns också nedan. Tillsammans kan vi göra en skillnad.
Och tack Elfa för att du tipsade mig om Ninas text, och fick mig att tänka och skriva en smula.
The Coming Flood of Disinformation – Nina Jankowicz
Reflektioner över det demokratiska samtalet i en digital tid – Carl Heath