Skip to content

Konsten att anteckna för ett livslångt lärande

Jag minns när jag var 13 år gammal och flyttade till Nashville, Tennessee i USA för att bo med min pappa. Jag började på en skola och fick snabbt anpassa mig till en utbildningsmiljö jag inte tidigare var van vid. Den präglades av betydligt högre krav och förväntningar på mig än jag var van vid. En av de saker jag snabbt fick anledning att lära mig var studieteknik. Skulle jag ha en chans att hänga med i skolan behövde jag hitta verktyg för att hjälpa mig att inte bara komma igång, utan även ha uthållighet.

Lyckligtvis fanns det både lärare och elever som hade både erfarenhet och tålamod med mig. Jag fick lära mig att använda metoder som flashcards, cornell notes och SQ3R. Ingenting av detta hade jag stött på tidigare och mycket av det jag fick lära mig har jag haft stor nytta av sedan dess.

Även om mitt sätt att anteckna på den tiden var analogt i anteckningsblock och en filofax, har själva sättet att anteckna liksom blivit kvar. Jag har egentligen inte reflekterat över hur jag gör när jag antecknar förrän nu de senaste åren. Anledningen till att jag nu kommit att intressera mig för detta med hur man antecknar för ett livslångt lärande beror dels på att jag sedan några år vid sidan av arbetet också studerar. Men det beror också på att jag kommit att börja använda verktyg som på helt nya sätt hjälper mig att organisera min kunskap. Ett exempel på ett sådant verktyg är Obsidian, som jag återkommer till i andra texter och filmer mer på djupet.

Några av de kanske mer centrala tankar och idéer jag kommit att få om hur man kan organisera sitt livslånga lärande är det jag dela med mig av här. Kanske kan de också hjälpa dig om du vill utveckla din studieteknik, organisera ditt lärande eller pröva på nya arbetssätt.

Tidigt i mina studier lärde jag mig antagligen att anteckna på samma sätt som jag tror att de flesta gör. Jag lyssnade på en föreläsning eller läste en bok och antecknade kronologiskt. Jag skrev helt enkelt ned det som läraren sa efter bästa förmåga. Jag försökte rita av det som visades, och på olika sätt få plats med det i mina anteckningar. Dessa kronologiska anteckningar blev för det mesta utgångspunkten för mina studier, i förberedelser inför ett prov eller en uppsats.

Men detta sätt att anteckna på är inte helt tillfredsställande. För det vi egentligen vill med anteckningen är att ta till oss informationen. Och med anteckningar som organiseras kronologiskt blir det ofta mycket svårt att hitta tillbaka till dem. Det är sällan man återvänder till de där anteckningarna man hade för något år sedan i anteckningsboken. De ligger där, utan någon möjlighet att riktigt hitta tillbaka till dem.

För att hitta tillbaka till en gammal tanke eller idé måste du alltså antingen ha lärt dig informationen och kunna plocka fram den ur ditt långtidsminne. Eller så har du under dina studier eller i ditt arbete organiserat dina anteckningar på ett sådant sätt att den information du behöver, och som du tidigare bearbetat, blir väldigt snabbt och enkelt tillgänglig. Det är detta problem jag tänkte fortsätta att fördjupa mig i här, och ge förslag på hur man kan hantera. Om hur vi på ett bra sätt kan återerövra information som vi en gång skapat, och hur vi kan organisera vår information så att den blir tillgänglig och användbar för oss när vi behöver den. Jag tänkte ge mig på att förklara detta genom att berätta om ett par olika metoder eller arbetssätt för att studera och organisera information, och även berätta något om hur nya digitala verktyg kan hjälpa dig att åstadkomma detta.

Under de senaste åren när jag studerat har jag utforskat olika verktyg och prövat olika metoder för att hjälpa mig organisera mina studier. Det har lett till att jag både har upptäckt några nya sätt att tänka och organisera kunskap på, samtidigt som jag har kommit att återvända till varianter av de metoder jag en gång använde när jag studerade. Jag tänkte börja med att berätta något om en av de metoder jag kom att lära mig i USA, SQ3R och använda den metoden som ett avstamp för att sedan beskriva hur några nyvunna kunskaper kommit att ge mig nya verktyg och arbetssätt, som blivit värdefulla för mig på många andra sätt än i mina studier.

Tanken med SQ3R metoden är att vara en struktur eller metod som hjälper dig att organisera läsandet så att det blir mer aktivt. För att verkligen förstå det du läser i en bok eller annan text är det viktigt att inte bara läsa igenom allt i et streck i en sekvens, från början till slut. Istället behöver du bearbeta informationen aktivt. Det finns många snarlika metoder med olika namn och jag har valt just denna för att den är det jag själv kom att möta en gång i tiden.

Så hur studerar man utifrån denna metod? Om vi använder oss av ett exempel där vi vill förstå information från en längre text eller ett kapitel i en bok, så börjar du med att skaffa dig en överblick över texten, till exempel genom att läsa rubriker, ingresser och sammanfattningar. När du gjort det, så funderar du på vad du redan vet om ämnet, och utifrån den vetskapen, försöker du ställa några frågor som du tror att texten kanske kommer att besvara. Dessa frågor hjälper dig att fokusera din läsning. Sedan är det dags att noggrant läsa texten stycke för stycke. Under läsningen är det fördelaktigt att använda markeringar för att fästa viktiga poänger. Efter varje stycke eller sidan, så är det dags att sammanfatta det viktigaste innehållet med dina egna ord. På så sätt bearbetar och memoriserar du texten stegvis. När du läst klart ett avsnitt så är det därefter dags att repetera och återberätta huvudpunkterna utan att titta i texten. När du känner att du börjar förstå texten, är det dags att testa dig själv genom att se hur mycket du kommer ihåg. Detta steg är viktigt för att förankra kunskapen i ditt minne. Det finns många sätt att testa sig själv på utifrån en text. För min del har jag fastnat vid metoden med flashcards, men det finns många andra bra sätt. Avsluta med att gå igenom texten en sista gång. Nu har du en djupare förståelse och kan plocka upp eventuella luckor i dina kunskaper. Om du läser aktivt på det här viset kommer du att tillgodogöra dig textens innehåll mycket bättre. Vad denna metod hjälper dig att göra är att omvandla dina kronologiska anteckningar till något mer användbart när du studerar. Du skapar frågor, reflekterar och organiserar kunskapen på ett sätt som gör att du lättare minns och kan ta till dig den.

Denna aspekt av studieteknik, det vill säga att den kan hjälpa mig att bearbeta mina anteckningar, är det jag tänkte fortsätta att utveckla här. Det som studietekniken hjälper mig med, är att utveckla en anteckning från att vara en minnesanteckning i kronologisk ordning, till en konceptuell, eller atomär, anteckning.

Vad är det som gör en sådan här konceptuell anteckning värdefull? Det jag tänker är att värdet av anteckningen inte är större än den information som finns i den, och med vilken enkelhet jag kan återkalla den informationen. Om jag har min information i kronologiska anteckningar, kommer olika idéer, koncept, tankar, reflektioner, skisser och planer att bli inlåsta i historien, i den dag där de skapades. Om jag dessutom skapar den kronologiska anteckningen i en fysisk anteckningsbok, eller om jag skrivit ner anteckningen med dagens datum i ett worddokument och lagt i en mapp i datorn, så ska det mycket till för att jag ska hitta den anteckningen igen. Den största sannolikheten är att jag aldrig någonsin återvänder dit igen. Att skriva en kronologisk anteckning, är alltså bara ett steg på vägen till något bättre och viktigare, nämligen den konceptuella anteckningen. Den anteckning som bara är ett koncept, en idé, ett begrepp eller en förklaring på ett fenomen. Inte mer. Detta sätt att skriva anteckningar på, där varje anteckning är sig själv, en atomär anteckning, är jag inte på något sätt först med att klura ut. För inte så länge sedan upptäckte jag nämligen Niklas Luhmann och hans Zettelkasten-metod.

Zettelkasten, som betyder “lådan med små lappar” på tyska, är ett tankeväckande system för att organisera information och utveckla kunskap, som uppfanns av Niklas Luhmann på 1960-talet. Kärnan i Zettelkasten är att man skriver varje idé eller koncept på en separat liten lapp, ungefär som ett indexkort. På så sätt fragmenteras kunskapen till atomära enheter. Det magiska ligger sedan i att länka ihop lapparna genom hänvisningar och associationer. När en lapp refereras på en annan uppstår nya förbindelser mellan tankar. På så sätt kan man bygga upp ett nätverk av lappar som fångar relationerna mellan olika begrepp och ämnen. Istället för isolerade anteckningar i en bok får man ett dynamiskt system. Nya idéer och insikter uppstår när tankarna korsbefruktar varandra genom de länkade lapparna. Man kan få syn på mönster som annars varit dolda. Det är många idag, mycket på grund av teknikens möjligheter, som kommit att inspireras av denna flexibla och kreativa metod för att organisera information. Genom att dela upp tankegångar i atomära enheter och skapa ett nätverk av idéer kan vi som Luhmann navigera genom en omfattande mängd information och på detta sätt forma nya insikter.

Så, vad betyder detta idag, som student eller forskare? Hur kan dessa sätt att anteckna och bygga ett eget system för kunskap se ut? Genom att skriva dessa konceptuella, eller atomära, anteckningar och länka samman dem med varandra, skapas bättre förutsättningar för att använda och återanvända anteckningar. Det blir möjligt att skriva anteckningar på ett sådant sätt att man kan börjar med att under en föreläsning, eller när man läser en bok, antecknar utifrån de koncept eller specifika tankar man uppfattar. Antingen genom att komplettera ett tidigare koncept eller en tidigare tanke man har haft, eller genom att utveckla en ny tanke. Eller att skapa en länk mellan två tankar när man upptäcker nya samband.

Det är detta sistnämnda, att länka samman relaterade idéer, som digitala verktyg som Obsidian som jag nämnde tidigare, är designade för att hjälpa en med. Genom att i takt med att vi antecknar, också skapar länkar till de anteckningar vi tidigare gjort, eller hänvisar med en länk till en ny tanke vi avser skriva senare, formar vi en allt starkare väv av relationer mellan tankar och idéer. Anteckningarna går från att vara en historisk referens till ett levande arbetsmaterial. Men för att åstadkomma detta, så gäller det att undvika frestelsen att klumpa ihop all information. Att istället göra den så atomär som möjligt. Att skriva anteckningar som koncept och inte i kronologisk ordning.

Något detta sätt att anteckna på gör, är att det organiserar om och skapar ett nytt system för dina anteckningar, och därigenom också dina tankar. Det gör att sättet att anteckna på sparar tid för att behöva läsa på något senare. Genom att anteckna på ett sätt där du både utvecklar tidigare tankar, formar nya tankar och binder dessa samman med länkar, så hjälper ditt sätt att anteckna på dig att komma ihåg den gamla informationen, eftersom du tänker på den oftare, och det ger fäste åt den nya informationen. Eftersom vi tenderar att komma ihåg saker som är starkt sammankopplade så bidrar arbetet med att koppla ihop tankar med länkar också till att fästa information i minnet.

En andra sak detta sätt att organisera tankar gör, är att det inte låter gamla tankar gå till spillo. Vi vet alla att vi glömmer av det mesta av det vi upplever. Men om vi när vi antecknar ser till att skapa länkar i de kronologiska anteckningar vi gör, för att sedan bryta isär och beskriva koncept som egna atomära anteckningar, så formar vi helt plötsligt en väv av tankar, minnen, förklaringar, begrepp, beskrivningar och vad det kan vara, som gradvis utvecklas och förbättras över tid. Vår kunskap formas också i våra anteckningar gradvis och över tid utvecklas och förfinas.

Istället för att anteckningsboken från ett ämne eller en kurs faller i glömska när nästa kurs eller ämne påbörjas, kommer all den kunskap du format tidigare finnas tillgänglig, och gå att bygga vidare på. En tanke på nästa. Genom att dina tankar är formade som separata koncept, kommer dessa kunna utvecklas och förfinas, skrivas om och förändras, över tid som du lär dig mer och får fler insikter. Flera koncept möter varandra och en ny tanke uppstår i dess brytpunkt.

För egen del är insikten om att organisera mina tankar på detta sätt något av det mest betydelsefulla jag kommit att lära mig de senaste åren. För mig finns det få saker som är så givande som att omsätta insikter till mer komplexa tankar, som jag sedan kan använda för att förändra världen på något sätt. Att gå från insikt, till tanke och sedan till handling.

Så om dessa tankar tilltalar dig, varför inte ge dig ut i världen och börja samla, ett koncept i taget. Smaka på det nya, teckna ner det, och länka det till din tidigare kunskap. Jag lovar att du kommer börja se nya samband du aldrig sett förut. Och vem vet, kanske kommer du på något helt nytt. Kanske formar du en av de där tankarna som förändrar världen till det bättre.

Har du nu läst eller lyssnat på detta så här långt och du är intresserad av att själv komma igång och utveckla dina arbetssätt för att organisera din information bättre för studier eller arbete, så har jag gjort ett antal filmer som hjälper dig som inte tidigare prövat att komma igång med programmet Obsidian. Dessa filmer går igenom hur man kan organisera sig digitalt för att åstadkomma det jag försökt beskriva här.

Tack för att du läst eller lyssnat! Hör gärna av dig med dina tankar eller reflektioner i kommentarerna på Youtube, eller direkt till mig såklart.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *