Idag skriver jag en debattartikel i Svenska Dagbladet där jag menar att det där dags att helt överge plattformen X. Jag ta utgångspunkt från debattartikeln här här för att tänka vidare något utifrån den, samt också ge länkar tillbaka till det jag tidigare skrivit på temat. Det går också att diskutera att diskutera debattartikeln med mig och andra i denna tråd på Mastodon.
Bakgrunden till varför jag skrev debattartikeln handlar om min syn på hur vi som samhälle behöver sätta oss i framsätet för samhällets digitala utveckling och forma de digitala rum som samhället behöver. Under min tid som särskild utredare att värna det demokratiska samtalet mellan 2018-2020 kom jag att få mycket tid att fundera och tänka kring dessa frågor. Vad betydelsen av ett allt mer digitaliserat offentligt samtal är, och hur dess utformning, vilka platser det äger rum på, påverkar förutsättningarna för det. Inte minst frågor kring desinformation, propaganda, hot och hat kom att bli områden jag fördjupade mig i. En plats som verkligen har präglat svensk opinionsbildning under ett decennium är Twitter. Men nyligen upphörde Twitter, den kanske viktigaste platsen för digital opinionsbildning i Sverige, att existera. Istället ersattes den av X, en plattform med helt andra intressen och ambitioner. Förändringen påverkar Sveriges opinionsbildning på ett mycket negativt sätt. För att värna ett demokratiskt samtal har jag landat i att offentlig sektor, civilsamhälle, företag, medier och opinionsbildare behöver lämna X.
Att vi som samhälle accepterar att en så central del av opinionsbildningen äger rum i en sådan miljö känns inte ansvarsfullt. Jag tycker istället att vi behöver möta denna utveckling och istället utveckla digitala samtal som bygger på öppenhet och med samhällets och invånarnas intressen främst.
I debattartikeln lägger jag ut texten något kring Elon Musks köp av Twitter och hans omvandling av plattformen till X. Tjänsten är nu en mörk skugga av dess forna gestalt och Musk har själv berättat hur han helt vill förändra appen till att bli “the everything app”, en dröm han har haft ända sedan han försökte göra det första gången med PayPal för 20 år sedan.
Det som X kommer att illustrera tydligt är hur det över tid blivit normaliserat att alla förväntas ha konton på sociala medier för att kunna ta del av kritisk samhällsinformation. Offentliga aktörer som delar viktig information på slutna platser, som X, låser man in invånare på plattformar de kanske inte vill, eller ska behöva vara på. Nyligen har vi sett statsministern dela säkerhetspolitisk information och hänvisat till Instagram. Skolor delar information i en Facebookgrupp, Universitetet delar nya upptäckter på X, eller kulturmyndigheten som informerar på TikTok. Exemplen är många på hur vi kommit att betrakta sociala medier som en samhällsinfrastruktur. Detta tillstånd är sårbart för samhället.
Det är därför jag menar att det som står på spel är det digitala offentliga rummet. Det är inte rimligt att fortsätta att bedriva ett offentligt samtal på plattformar som gör att själva samtalet i sig far illa, när plattformen premierar konfliktskapande och uppmärksamhetssökande för att maximera antalet visningar. Där för måste vi istället skapa öppna digitala rum som präglas av öppenhet och där det offentliga samtalet kan stärkas och utvecklas.
Vad jag vill trycka på i min debattartikel är att det går att förändra förutsättningarna för svensk opinionsbildning eftersom vi ser exempel på hur det förändras i andra länder. Tyskland har kommit långt och såväl myndigheter, universitet och tidningar använder öppna sociala medier. De äger sina egna kanaler samtidigt som de genom öppna standarder kan kommunicera med andra plattformar. Detta upplägg där organisationen äger sin egen kanal verkar också skyddande från yttre påverkan från främmande makt. Många aktörer, från EU-institutioner och Nederländernas regering till BBC i Storbritannien och kommuner och organisationer i civilsamhället i flera länder har redan valt att etablera sig med officiella konton i de öppna alternativen.
Med öppna sociala medieplattformar som Mastodon, fotodelningstjänsten PixelFed och videotjänsten PeerTube kan användaren själv välja hur denne vill delta och äga sin egen data och profil. Användaren kan också välja att ta med sig sin data och byta plattform om man hellre vill det. För medier, politiska partier, opinionsbildare och andra finns möjligheten att äga sin egen digitala infrastruktur. Staten kan genom att använda dessa tjänster äga och drifta sina egna kanaler. De är inte bundna till enskilda privata företag eller andra länders intressen utan kan i kris ostört kommunicera. Möjligheterna är alltså många.
Jag har skrivit en hel del på detta temat över tid, och tänkte ge några läshänvisningar här för den som är intresserad av att fördjupa sig i området, eller vill bidra i utvecklingen av ett mera samhällsorienterat digitalt offentligt rum.
Reflektioner över ett demokratiskt samtal i en digital tid
I ett tal vid en konferens om medie- och informationskunnighet på Göteborgs Universitet hösten 2022 berättade jag om mina erfarenheter av att utsättas för påverkanskampanjer och hot efter att ha lett en statlig utredning om desinformation. Jag beskriver om hur jag under min tid som särskild utredare med uppdrag att stärka det demokratiska samtalet efter publiceringen av mitt betänkande blev utsatt för påverkan från aktörer från Ryssland, Kina och Nordiska motståndsrörelsen. Jag fick uppleva de problem jag var satt att utreda.
Det digitala offentliga rummet – plattformarnas tid
I en essä reflekterar jag över sociala mediers utveckling det senaste decenniet, från Facebooks dominans till TikToks genombrott. I texten beskriver jag hur de sociala plattformarnas kommersiella logik gjort dem till tivolin snarare än digitala torg, samtidigt som en mängd problem som desinformation och näthat kommit i dagen. Jag landar i att plattformarnas glansdagar är förbi, och att tiden är mogen för nya lösningar som sätter samhällets behov före techbolagens vinstintressen. Så kan vi bygga en motståndskraftig digital demokrati för framtiden.
Så skapas en digital samhällsväv
Jag blickar framåt på temat vi kan skapa en digital offentlighet bortom sociala medieplattformarnas era. Genom att bygga vidare på befintliga decentraliserade tjänster som Mastodon och Matrix, och låta stat, kommuner, civilsamhälle och individer gå samman, kan vi skapa en digital infrastruktur som sätter människors behov före techbolagens vinstintressen. På det sättet kan vi skapa en mångfacetterad digital samhällsväv, snarare än isolerade plattformar. För att lyckas krävs modiga politiker och ett engagemang från oss alla. Bara då kan vi forma en motståndskraftig digital demokrati för framtiden.
Dags för hängslen och livrem – så stärker vi opinionsbildningen i samhället
Twitter befinner sig i stark förändring sedan Elon Musk tog över företaget i oktober. I en längre artikel går jag igenom flera problem som detta har skapat, inte minst för journalistiken och den offentliga debatten. Jag beskriver hur Musks agerande har lett till en kraftig ökning av desinformation, hat och hot på Twitter vilket skadar demokratin och lyfter fram att Twitter har tappat många annonsörer och att företaget befinner sig i ekonomisk kris. Jag menar i texten att journalister och medier borde överväga alternativ till Twitter och istället undersöka decentraliserade sociala medier som Mastodon och argumenterar för att medier, högskolor och andra samhällsaktörer nu har ett ansvar att forma den digitala offentligheten och opinionsbildningen genom att etablera sig på andra plattformar än de kommersiella jättarna.
Så stärker vi demokratin i Norden i en digital tid
Efter ett års arbete presenterade den nordiska tankesmedjan för teknologi och demokrati 11 rekommendationer för att stärka det demokratiska samtalet online i Norden. Jag deltog i gruppen som bestod av experter från alla nordiska länder, där vi tog fram gemensamma förslag på åtgärder för att motverka utmaningar som desinformation, näthat och algoritmernas påverkan på det demokratiska samtalet. Bland annat föreslog vi att inrätta ett nordiskt centrum för teknik och demokrati som kan övervaka att nya EU-lagar efterlevs av techjättarna.
Brytningstid – nu är tiden för ett öppet digitalt samhälle
Jag reflekterar om hur sociala medier kan utvecklas bortom de stora techjättarna som Facebook och Twitter och beskriver hur alternativa decentraliserade sociala medier som bygger på öppna protokoll som ActivityPub och Fediverse nu erbjuder nya möjligheter. Dessa nätverk av mindre servrar och instanser ger användarna mer kontroll över sin data och möjlighet att kommunicera mellan olika tjänster. Jag lyfter fram hur organisationer som EU, städer och universitet redan börjat använda dessa nya sociala medier. Han uppmanar fler aktörer i Sverige att följa efter för att bidra till ett mer öppet och motståndskraftigt digitalt samhälle, inte minst medier, kommuner och civilsamhället.