Så skyddar Signal inte bara användaren, utan också samhället

Så har debatten om huruvida appen Signal är farlig eller inte åter bubblat upp. För fem år sedan fick jag på grund av mitt arbete en hotbild mot mig och min familj. Sedan dess har Signal varit mitt primära sätt att kommunicera med familj, vänner och bekanta, men också i arbetet. När debatten återkommer om Signal, och påståenden om att den skulle vara särskilt farlig för barn, får jag ofta frågor om detta. Inte minst eftersom vänner till mina barn, genom vår situation, också använder Signal.

Nu är vi här igen och detta är mina tankar om Signal och om helsträckskryptering.

Rätten till privatliv är fastslagen både i Förenta nationernas deklaration om mänskliga rättigheter och i Europakonventionen. Ett av de främsta digitala skydden för denna rättighet är helsträckskryptering. Det är en teknik som gör att bara avsändare och mottagare kan läsa meddelandet, ingen obehörig kan se innehållet, inte ens den tjänst som förmedlar det. Möjligheten att tala och skriva fritt utan rädsla för insyn är en grundpelare i ett demokratiskt samhälle. Den gäller journalister och människorättsaktivister men också vanliga vuxna och barn. För barn är rätten särskilt tydlig i Barnkonventionen som ger dem skydd för integritet och trygghet för att växa upp som självständiga och delaktiga medborgare.

Övervakning kan ta många former. När den utförs av staten kan den bli farlig när makthavare använder den för att begränsa grundläggande fri och rättigheter. Men hotet kan också vara privat. I en hederskontext där familjen styr över individens liv och val kan tillgången till ett barns hela kommunikation bli livsfarlig. Föreställ dig en sjuttonårig flicka som är nykär i en annan sjuttonårig flicka och lever i en familj som fördömer allt utanför heteroäktenskap. Om släkten kan läsa alla hennes meddelanden kan följderna bli förödande. I sådana fall är stark kryptering inte bara en fråga om integritet utan också om att rädda liv.

Polisens fokus på att kriminella använder helsträckskryptering bortser från teknikens viktigaste funktion. Den skyddar den laglydiga majoriteten från övervakning, utpressning och maktmissbruk från staten, från privata aktörer, från brottslingar och även från främmande makt. Historien visar att försök att begränsa kommunikationsverktyg nästan alltid slår fel. Telegrafen, telefonen, e post, sms och sociala medier möttes av försök till kontroll men blev snabbt vardag. När en säker tjänst försvagas eller förbjuds är det främst laglydiga som drabbas, medan de som har brottsliga avsikter söker sig till andra lösningar.

Det går inte att förbjuda matematik. Kryptografi bygger ofta på öppna algoritmer, öppen källkod och teknik som är allmänt tillgänglig. I dag är det enklare än någonsin att skapa en ny meddelandetjänst med stark kryptering, inte minst genom moderna utvecklingsverktyg och AI. En strategi som går ut på att försvaga helsträckskryptering blir därför ineffektiv redan från början och riskerar att skada banker, sjukvård, företag, civilsamhälle och försvar, utan att stoppa de aktörer man vill åt.

Just Signal är dessutom ett av de bästa exemplen på hur säkra kommunikationsverktyg kan utformas i samhällets och individens tjänst. Den är kostnadsfri och drivs av en stiftelse utan kommersiella intressen. Den bygger på öppen källkod, vilket innebär att vem som helst med kompetens kan granska att tekniken fungerar som utlovat och inte innehåller bakdörrar. Den är på många sätt raka motsatsen till slutna och kommersiella plattformar där användarna tvingas lita på företagets ord.

Att värna helsträckskryptering är därför inte att ge efter för brottslighet. Forskning visar att den är avgörande för att motverka censur, försvara minoriteters rättigheter och bevara demokratins fundament. Det är ingen slump att Försvarsmakten rekommenderar användning av helsträckskrypterade meddelandetjänster istället för sms. De vet att säker kommunikation är en nödvändighet. Den insikten borde gälla för hela samhället.