Personlig kunskapshantering – nya verktyg och metoder för mitt livslånga lärande

Semeste,r och några lugna dagar med reflektion och läsning, har fått mig att upptäcka för mig helt nya perspektiv, insikter och verktyg för att organisera min egen kunskap och mitt egna livslånga lärande. Det var länge sedan jag doppade tårna i ett område som jag ser har så stora möjligheter att utveckla och förbättra mitt tänkande, och därigenom mitt lärande i stort. Så vad är det jag har snubblat över?

Jag kom att läsa Christoffer Strömblads artikel på samma tema, och för den är jag oerhört tacksam. Den gläntade på många dörrar till områden, perspektiv, tänkare, modeller och system som jag tidigare inte känt till eller haft tillräckligt med förståelse för att se nyttan av. Christoffer introducerade mig genom sin artikeln framförallt till begreppet Personal Knowledge Management (PKM) och den oerhört spännande mjukvaran Obsidian. Och precis som Christoffer är jag mycket fascinerad av denna mjukvara, som erbjuder ett sätt att organisera mitt livslånga lärande på som jag inte tidigare stött på. Tack Christoffer för denna fantastiska resa du bjudit mig på hittills!

Dessa idéer och tankar fick mig att se en introduktion till Obsidian och hur man kan komma igång med att använda programmet. Är du som jag en nyfiken själ är dessa filmer av Nick Milo en mycket bra introduktion, som fördjupar och introducerar det jag skriver om nedan.

Är du som jag nyfiken på att utveckla din egna kunskap, att hitta sätt att organisera dina skisser, idéer, texter och tankar som gör att du faktiskt hittar till och får nytta av allt det du skrivit, också långt efteråt? Önskar du att du kom ihåg mer av böckerna och artiklarna du läst, filmen du sett eller samtalet du haft? Då är denna artikel med påföljande dörrar till nya tankar och platser något för dig.

Det svåra i att anteckna

Men först en liten tillbakablick och reflektion över mitt förhållande till att anteckna. Jag har alltid haft ett kluvet förhållningssätt till att ta anteckningar. Jag inser att jag lär mig bättre genom att ta anteckningar under en lektion, en föreläsning, när jag läser en bok eller ser ett Youtubeklipp. Men det tyvärr sällan jag återvänder till mina anteckningar i den utsträckning jag borde. Jag glömmer av att jag antecknat något, och inser efter hand att jag antecknat samma tanke flera gånger, på olika ställen. Eller så hittar jag gamla antecknignar av en händelse, och förvånas över vad jag själv skrivit. Men det har varit mera slumpen än något strategiskt som gjort att jag hittade anteckningen till att börja med. Likaså är det med böcker jag läst, poddavsnitt jag lyssnat på eller filmklipp jag sett. Jag inser att jag skulle minnas dem bättre och ha en större behållning av dem om jag antecknade. Men eftersom jag också vet att jag sällan återvänder till anteckningen så är mitt eget incitament i stunden att anteckna lågt.

Analogt och digitalt

Jag har också antecknat på många olika sätt. Jag har alltid varit en drömmare när det kommer till att anteckna fysiskt. Jag har köpt oräkneliga anteckningsböcker, moleskins, fina pennor och papper i någon slags naiv föreställning om att bara för att de ser bra ut, så kommer jag skriva mera i dem. Jag kan bara konstatera att jag inte är en analog antecknare, även om jag önskar så att jag var det.

Å andra sidan har jag antecknat mycket digitalt. Framförallt på datorn men på senare år också med telefonen och de numera riktigt bra funktionerna att tala och få ut text. Det känns lite muppigt att sitta och prata för sig själv, men jag har kommit över det, särskilt efter det att jag kom på att Agent Cooper har detta beteende. Hur som helst, så har antalet mjukvaror jag använt för att anteckna varit oräkneliga. Jag har antecknat med hjälp av Anteckningar, Word, Pages, Google Docs, Scrivener, OneNote, Ulysses, SublimeText, Notion och så vidare. Men precis som med den där tjusiga anteckningsboken, så har jag aldrig riktigt fastnat någonstans. I grunden har de alla haft några gemensamma utgångspunkter, som jag nu ser varit begränsande.

De digitala systemens begränsningar

Något som i alla tidigare system för att anteckna varit ett problem för mig har varit att jag har varit tvungen att organisera mina anteckningar i ett hierarkiskt mappsystem. Jag har fått försöka skapa en mental modell för att organisera mina anteckningar i mappar för olika ämnen och innehåll, som i sin tur innehållit fler mappar, som också haft mappar, till dess någonstans långt ner i mapparna man finner mina anteckningar. Även om jag använt mig av metoder så som “mappar i mappar, och filer i mappar, men inte mappar och filer i mappar”, så har resultatet ofta blivit godtyckligt. En anteckning kan ofta passa bra i många olika kategorier och med tillräckligt mycket anteckningar och mappar blir det oöverskådligt. Jag har fått göra ett system först, och sedan fyllt det med anteckningar. Ett slags top-down-logik. Det har aldrig fungerat tillfredsställande, även med det att sökfunktioner blivit bättre och bättre.

Mitt sätt att tänka är helt enkelt inte helt linjärt och hierarkiskt som ett mappsystem, och så tror jag inte heller att det är för andra. Ett annat problem har varit att jag i flera olika mjukvaror har låst in mina anteckningar i ett program, en mjukvara eller plattform. Eller så har mina anteckningar legat i en molntjänst någonstans, och jag har blivit beroende av internet och detta företags erbjudanden, säkerhet och sammanhang. Olika inlåsningseffekter har begränsat mig.

Personlig kunskapshantering – nya sätt att se på sin egen kunskap

Jag har aldrig riktigt tänkt på dessa begränsningar egentligen, förrän efter det att Christoffer Strömblads artikel ledde mig in på helt nya tankar och vägar i att förstå att det finns ett helt fält av insikt om personlig kunsapshantering, eller Personal Knowledge Management (PKM). Det visar sig att det går att organisera sina anteckningar genom en slags kontinuerligt föränderlig bottom-up-logik. Ett sätt där varje anteckning man gör genom dess existens, och genom ett mycket enkelt och raffinerat sätt att länka mellan anteckningar, gör att varje skriven anteckning blir en del av en större helhet. Ju mer jag skriver och bidrar till mitt egenskapade nätverk av anteckningar, desto mera förstår jag och ser jag. Dessutom på ett förhållandevis enkelt och tillgängligt sätt och med mjukvara som är kostnadsfri för personligt bruk.

Från Nick Milos Linking Yor thinking Kit (LYT-Kit) för Obsidian

Från det att Christoffers text introducerade mig till mjukvaran Obsidian har jag letat mig vidare till Nick Milos tankar om Map of Content – MOC och därefter till metoden Zettelkasten. Och mera därtill. Jag tänkte ge mig på att förklara dem något översiktligt i en förhoppning att denna artikel kan bli en väg för andra att leta sig vidare.

Kort om personlig kunskapshantering

Går vi till Wikipedia så är hantering av personlig kunskap (Personal Knowledge Management – PKM) är en process för att samla in information som en person använder för att samla in, klassificera, lagra, söka, hämta och dela kunskap i sina dagliga aktiviteter (Grundspenkis 2007), och hur dessa processer stöder arbetsaktiviteter (Wright 2005 ). Det är ett svar på tanken att kunskapsarbetare måste vara ansvariga för sin egen utveckling och lärande (Smedley 2009). Det är en bottom-up-strategi för kunskapshantering (Knowledge Management) (Pollard 2008).

Vad är Obsidian?

Obsidian är en för privat bruk kostnadsfri mjukvara som gör det möjligt att skapa ett system för personlig kunskapshantering. Det handlar alltså om ett förhållandevis nytt arbetssätt eller en metod för att att digitalt ta anteckningar, som inte tidigare varit möjligt om man inte organiserade allt i stora kartotek med index. Obsidian gör det möjligt för en att löpande organisera och strukturera som man skriver anteckningar, skisser, papers, blogginlägg eller vad det kan vara.

Ett program med många möjligheter

Obsidian gör det möjligt för en att själv organisera sina anteckningar med den struktur man själv föredrar. Ett av de kraftfulla sätt på vilket detta blir möjligt är att Obsidian gör det möjligt att skapa länkar inuti systemet mellan olika anteckningar. Det går också att göra mjukare associationer med hjälp av att använda hashtag (#) precis som på till exempel Twitter och Instagram. När man skriver i Obsidian gör man det med hjälp av ett sätt att skriva på som kallas för Markdown. Kortfattat kan man säga att det är ett sätt att skriva utan att behöva tänka på att formatera texten när man skriver den. All text man skriver skrivs och lagras som enkelt text, och kan därför läsas av nästan vilket datorprogram som helst som läser text. Men genom att använda sig av enklare symboler kan man, ungefär som när man programmerar, märka upp om en viss text är en rubrik, kursiv, eller fetstilad till exempel. Att använda Markdown kan kännas lite utmanande första gången man prövar, men har många fördelar. Bland annat blir det lättare att hantera texter, och det går att exportera ens artikel i det format man själv vill, från textdokument till en pdf eller webbsida för ett blogginlägg. Obsidian är en mjukvara som installeras lokalt och hanterar ett arkiv av filer i datorn som ett arkiv av textfiler. Du väljer själv var du lagrar dina filer i datorn. Det innebär att du inte behöver använda några molntjänster eller program som låser in datorn. Allting sker lokalt om du vill det. Om du lägger din mapp med textdokument (ditt “Vault” i Obsidianspråk) i en mapp som är tillgänglig för flera datorer och mobiler, så går det att komma åt sina dokument från flera datorer. Förutom att länka mellan dokument, går det också att söka, visualisera, exportera med mera på väldigt kraftfulla sätt.

Ett nätverk av anteckningar i Obsidian

Sammanvägt har Obsidian möjlighet att bli en slags externaliserad digitaliserad, organiserad och sökbar mental modell av ens egen kunskapsprogression. Och efter att ha experimenterat en stund med detta, så förstår jag nu hur stora möjlgiheter det finns i detta sätt att organisera sina anteckningar, tankar och idéer på.

Att organisera anteckningar i Obsidian med Maps of Contents (MOC)

När jag började utforska Obsidian så fann jag mig till Nick Milos Youtubekanal som med denna intro förklarar Obsidian och hjälper en att komma igång. Hans videos är riktigt bra och pedagogiska och hjälper en att komma igång ordentligt. Nick Milo introducerade mig också till hans koncept Map of Contents – MOC. Det är ett sätt att skapa ett personligt sökbart nätverk av anteckningar i Obsidian med hjälp av att skapa en slags särskilda anteckningar – MOC. Dessa särskilda anteckningar är som ett löst, formbart index till ett ämne eller område som man själv väljer. Genom denna MOC länkar man från de anteckningar som hör till detta område, vilket skapar tydliga mentala kartor, där en anteckning kan vara associerad till många andra. En MOC blir som ett sätt att beskriva ett antal anteckningar på metanivå. Exempelvis har jag gjort en anteckning som heter [[Arbetssätt MOC]] som jag länkar alla texter, som denna, som handlar om arbetssätt. På så vis ser jag automatiskt hur min kunskap inom det området växer fram. Men kraften i detta är att jag kan associera en anteckning till många andra, vilket skapar en komplex väv eller ett nätverk av anteckningar, istället för en stel hierarki. Ens organisering av data blir emergent till sin natur, och nerifrån och upp, en anteckning i taget.

Om man vill komma igång med Obsidian på det sätt jag beskriver här, så är Nick Milos korta serie Youtubefilmer en väldigt bra ingång.

Att ta smarta anteckningar med hjälp av metoden Zettelkasten

Kartotek med indexkort

I mitt vidare utforskande kom jag så i kontakt med konceptet “Zettelkasten” och boken “How To Take Smart Notes” av Sönke Ahrens. Boken har tre huvudsakliga kapitel och primära påståenden; att själva skrivprocessen är ett sätt att tänka, att det finns ett värde i att externalisera sina tankar samt att ett emergent förhållningssätt till att ta anteckningar är kraftfullt.

Alla dessa tre perspektiv fungerar väl tillsammans med mjukvara som Obsidian, och tillsammans med Nick Milos koncept med Maps of Contents – MOC, går det att utveckla ett sätt att arbeta med anteckningar och dokumentation av ens egen kunskap som är både enkelt och väldigt kraftfullt.

I Mike Gastins Youtubevideo introduceras Sönke Ahrens How To Take Smart Notes på ett bra sätt.

Avslutande tankar

Jag är än så länge bara i början av min egen resa i att organisera mina anteckningar i Obsidian med hjälp av dessa metoder. Jag har börjat importera anteckningar från mina tidigare sätt att organisera på, och bara genom att göra det skapas en ny väv av insikter, områden att utforska och reflektioner.

Har du prövat Obsidian, Zettelkasten eller näraliggande metoder för personlig kunskapshantering? Vilka frågor väcker denna texten för dig? Hör gärna av dig och berätta om dina tankar, på till exempel på Twitter eller på LinkedIn.