Luften är stilla och lite rå, tjugo meter under Katarinaberget, som i alla bergrum. Katarinabergets skyddsrum byggdes mellan 1952 och 1957 för att rymma tjugo tusen stockholmare den dag bomberna kom. I Sverige har de har inte kommit. I stället blev det ett parkeringshus, Europas största när det stod färdigt, och de flesta som passerar Slussen ovanför vet knappt att det finns. I dag är det här, i ett skyddsrum som aldrig behövt användas, som Ukrainas ambassad valt att fira trettiofem år av självständighet. Temat för mottagningen är gemensamt totalförsvar.
Jag tänker på det valet medan ambassadören talar. Det bär en berättelse i sig att lägga en frihetsfest under jord. Ukrainas frihet firas i dag av människor som gör ungefär samma sak som vi gör här, fast i ett skarpt läge. De går ner, i skydd från drönare och ballistiska missiler. I Kyjiv har flyglarmet ljudit tusentals gånger sedan februari 2022, ofta flera gånger per natt, och nätterna i somras hörde till de värsta. Under en enda natt i början av juli sökte sig över femtiotusen människor ner i stadens tunnelbana, nästan fyra och ett halvt tusen av dem barn, medan sjuttiofyra missiler och närmare femhundra drönare gick mot landet. Jag satt själv i ett skyddsrum den natten och hörde explosionerna fortplanta sig genom betongen. Här under Katarinaberget återminns jag den natten.
Ambassadören berättar om svårmodet som lagt sig över Kyjiv i sommar, om en befolkning som är trött på ett sätt som inte går att sova bort. Första halvåret 2026 var det värsta för civila sedan invasionens första månader, och ökningen drivs av långdistansvapen mot städer som Kyjiv och Dnipro. Det är ingen slump. Utmattning är ett vapen, och flyglarmet som går fyra gånger per natt är en del av vapnet även de nätter inget slår ner.
Utrikesministern talar, generaldirektören för Myndigheten för civilt försvar talar, och sedan kommer det som bär kvällen. En ukrainsk sångerska, konst på väggarna, sånger som fanns långt innan den här staten fanns och som Ryssland i tvåhundra år försökt tysta. Friheten manifesteras i många avseenden genom konsten. Ryssland gör allt som står i dess makt att systematiskt utplåna allt som är ukrainsk kultur. Det ryska projektet handlar om att radera röster, identiteter, ortsnamn. Att sjunga är att göra motstånd.
Trettiofem år är inte lång tid för en stat. Den 24 augusti 1991 röstade parlamentet i Kyjiv för självständighet, och i december samma år bekräftade över nittio procent av väljarna beslutet i en folkomröstning. Sedan dess har landet gått igenom två revolutioner, en ockupation av Krim och tolv år av krig, varav fyra och ett halvt fullskaligt. Frihet har för Ukraina aldrig varit ett tillstånd. Den har varit ett arbete som måste göras om varje dag, och de senaste åren varje natt.
På tåget hem till Göteborg från firandet ser jag Caolan Robertsons senaste film, från Kramatorsk i Donbas. Robertson är en oberoende journalist som filmat kriget sedan 2022, och den här gången har han rest till den stad som Ryssland just nu vill ha mest av allt. Kramatorsk var i åratal platsen dit människor från Bachmut och Avdijivka flydde. Nu evakueras människor därifrån. Han filmar gator där nästan varje byggnad träffats av något, marknaden som varit stadens hjärta och nu står tom, nät över vägarna mot drönarna och drakständer av betong utanför kaféerna. Så tar han oss in i stadens kraftverk. Det byggdes 1937, evakuerades och förstördes när tyskarna kom, återuppbyggdes efter kriget, och nu har kriget hittat dit igen. Större delen av anläggningen är borta. Men någonstans därinne snurrar de gamla turbinerna fortfarande, och varje morgon går arbetarna in genom samma dörr som de gått genom i årtionden, längs vägar där deras kollegor jagats av drönare. Chefens bil, som skulle ha hämtat filmteamet, träffades av en drönare som legat och väntat vid vägkanten.
Här finns hela frågan om vad frihet är. Inte självständighetsförklaringen från 1991, och inte talen i Katarinaberget, utan män i overaller som håller ett kraftverk igång i en stad som alla vet kommer att angripas. Robertson frågar en av dem varför han fortsätter. Han säger ungefär att någon måste göra det, att staden behöver ström och att det är hans jobb. Frihet är inte en känsla, utan att välja att gå till jobbet när ingen skulle klandra en för att stanna hemma, eller lämna staden.
Jag tänker på ordet totalförsvar, temat för kvällen. I Sverige är det ett begrepp vi håller på att lära oss igen, efter tre decennier då vi lät skyddsrummen bli garage. I Ukraina är det järnvägen som rullar trots återkommande attacker. Kraftverksarbetarna. Gasteknikerna som är ute och svetsar timmar efter ett anfall. Bensinmacken som träffades av en drönare och var öppen igen två dagar senare, med samma tonåringar bakom disken. En vän till mig Liubov sa i vintras, att det i moderna krig inte är arméer som vinner, det är samhällen.
När mottagningen är slut går vi upp för ramperna, ut i augustikvällen vid Slussen. Vattnet ligger blankt mellan Södermalm och Gamla stan, och ingen tittar på himlen. Ukraina firar sin frihet under jord i år. Vi firade den under jord för att vi valde det, och kunde gå upp igen när vi ville.
Referenser
Heath, C. (2024, 5 september). På resa i krigets Ukraina del 1. carlheath.se. https://carlheath.se/min-resa-till-ukraina-del-1/
Heath, C. (2026, 9 maj). Pianot på Kyivs centralstation. carlheath.se. https://carlheath.se/pianot-pa-kyivs-centralstation/
Heath, C. (2026). Hinn med att leva under tiden. carlheath.se. https://carlheath.se/hinn-med-att-leva-under-tiden/
Kyiv Independent. (2026, 2 juli). Massive Russian missile, drone attack on Kyiv kills at least 31. https://kyivindependent.com/explosions-rock-kyiv-as-ukraine-braces-for-russias-next-bombardment/
Myndigheten för civilt försvar. (2026). Swedish Civil Defence and Resilience Agency. https://www.mcf.se/en/
Robertson, C. (2026, augusti). Report from Kramatorsk [dokumentärfilm]. Caolan Reports, YouTube. https://www.youtube.com/@CaolanReports/videos . Se även https://caolan.report/support/
United Nations Human Rights Monitoring Mission in Ukraine. (2026). Civilian casualties soar in Ukraine in the first half of 2026. https://ukraine.ohchr.org/en/Civilian-Casualties-Soar-in-Ukraine-in-the-First-Half-of-2026-Amid-Escalating-Attacks-and-Intensifying-Use-of-Deadly-Weapons-UN-Human-Rights-Monitors-Say
Wikipedia. (u.å.). Katarinabergets skyddsrum. https://sv.wikipedia.org/wiki/Katarinabergets_skyddsrum
Lämna ett svar