Anna-Karin Hatt avgick idag som partiledare för Centerpartiet. Efter fem månader konstaterar hon att hatet och hoten varit värre än hon kunde föreställa sig, att det kryper under huden, att hon inte känner sig trygg, inte ens hemma. Hon är inte den första. Hon kommer inte vara den sista. Det har gått fem år sedan jag överlämnade betänkandet om det demokratiska samtalet till regeringen. Under fem år där vi byggt upp en myndighet för psykologiskt försvar, bildat en mediemyndighet och fått ny lagstiftning på plats i EU. En tid där medvetenheten ökat, där stödet förstärkts. Ändå fortsätter förtroendevalda att tystnas. Ändå avgår partiledare.
Vi har förstått att hat och hot är ett demokratiproblem. Att när förtroendevalda tystnas förlorar demokratin röster, perspektiv och kompetens. Vi vet att detta drabbar ojämnt, att kvinnor får fler och elakare hot, särskilt de som tar upp jämställdhet eller integration.
Jag har själv sett vad det innebär. Under arbetet med utredningen om det demokratiska samtalet blev jag själv måltavla för organiserade kampanjer av hot och hat, både från grupper i Sverige och från utlandet. Jag såg hur metodiskt auktoritära och antagonistiska aktörer arbetar för att identifiera och tysta opinionsbildare. Hur de använder hat och hot som vapen, inte för att vinna argument, utan för att tysta röster. Jag hade turen att ha en arbetsgivare som tog hand om mig. Men många som kämpar för demokratin saknar sådant skydd. Och när en röst tystnas förändras bilden av opinionen. Samtalet och dess utfall påverkas och förvanskas.
Men vår förståelse för problemet har inte lett till rätt lösningar. Vi fortsätter behandla hat och hot som om det vore något som kan lösas genom att stärka individen, genom bättre stöd, mer utbildning och tryggare arbetsmiljö. Det är viktigt, men det räcker inte. För hat och hot är inte i första hand ett individuellt problem som kan lösas med individuellt stöd.
Jämför med trafiken. När fler skadas bygger vi säkrare vägar, designar gatumiljöer som saktar ner bilar, skapar separata cykelvägar. Vi förstår att infrastrukturen skapar risker, och därför måste vi förändra den. Samma logik måste gälla för det digitala opinionsbildningslandskapet.
Hat och hot uppstår i en struktur. Det digitala opinionsbildningslandskapet där vårt demokratiska samtal förs är byggt på principer som systematiskt förstärker det beteende vi försöker motverka.
Plattformarnas algoritmer belönar engagemang framför allt annat. Inte sanning, inte eftertanke, inte respekt, utan engagemang. Och vad driver engagemang? Konflikt och upprördhet. Ett elakt påhopp får fler delningar än en nyanserad reflektion, en förenkling sprids snabbare än en komplex analys, en attack når längre än en konstruktiv diskussion. Detta är ingen olycklig bieffekt av systemet. Det är designens logiska konsekvens.
Plattformarna tjänar pengar på vår uppmärksamhet. När algoritmen lär sig att konflikt håller oss kvar längre än konsensus förstärks konflikten. Resultatet blir ett landskap där starka röster förstärks medan moderata försvinner, där polarisering belönas och nyans straffas, där den mest extrema tolkningen sprids snabbast medan kontexten drunknar i bruset. I en sådan miljö blir hat och hot strukturens logiska produkt.
Vi kan inte fortsätta lägga ansvaret på individen att stå emot en struktur designad för att slita ner. Strukturen skapar risken, och därför måste vi förändra strukturen.
Det handlar om var vi väljer att föra våra demokratiska samtal. Om vi fortsätter att lägga opinionsbildningen på plattformar vars algoritmer belönar konfrontation, då kommer vi fortsätta få konfrontation. Om vi lämnar kontrollen till företag vars ekonomiska incitament står i konflikt med demokratins behov, då kommer demokratin fortsätta förlora. Det handlar om hur de digitala demokratiska arenorna är designade, och i vilket syfte. För aktieägarvärde genom att de tjänar pengar på att fånga vår uppmärksamhet, eller för det deliberativa samtal demokratin är beroende av? Vi måste lära oss att skilja på digitala tivolin och digitala torg.
När Anna-Karin Hatt konstaterar att samhällsdebatten blivit råare under de senaste tio åren pekar hon på något viktigt. Det är samma decennium som sociala mediers algoritmer blivit alltmer sofistikerade i att optimera för engagemang, samma decennium som plattformarna gått från kronologiska flöden till algoritmiskt kurerade upplevelser, samma decennium som affärsmodellen gått från att erbjuda en tjänst till att sälja vår uppmärksamhet.
Problemet är systemet. Lösningen är strukturell. Vi behöver digitala demokratiska arenor designade för demokratins behov, inte för aktieägarnas vinster. Vi behöver kanaler för opinionsbildning där incitamenten gynnar reflektion framför reflexer, förståelse framför förargelse, samtal framför strid.
Ansvaret för detta är politiskt. Men det handlar inte i första hand om att politiken ska hantera konsekvenserna av de strukturella problemen. Visst är stödprogram, utbildning för utsatta och bättre skydd för förtroendevalda viktigt. Men det är att behandla symptom på ett problem. Nu är tiden att ta tag i de strukturella problemen. Om att ställa krav på de digitala arenor där demokratiska samtal förs. Om att forma villkor för ett digitalt opinionsbildningslandskap som tjänar demokratin, inte underminar den.
Fem år har gått sedan jag var särskild utredare, om att värna det demokratiska samtalet i en digital tid. Fem år där vi fokuserat på att skydda individen framför andra åtgärder. Framåt så måste vi fokusera på att förändra strukturen. För demokratin kan inte bygga på att enskilda individer ska vara tillräckligt uthålliga för att stå emot ett system som är designat för att slita ner dem.
Kanske får vi höra goda politiska förslag i den kommande valdebatten om hur man finner lösningar för ett stärkt digitalt samtal i en digital tid?
Läs mer:
Heath, C. (2020). Det demokratiska samtalet i en digital tid: Så stärker vi motståndskraften mot desinformation, propaganda och näthat (SOU 2020:56). Stockholm: Regeringskansliet.
SVT Nyheter. (2025, oktober 15). Anna-Karin Hatt avgår som partiledare för Centerpartiet. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/hatt-avgar-till-stamman
Lessig, L. (2006). Code: Version 2.0. Basic Books. http://codev2.cc/
Doctorow, C. (2023). The Internet Con: How to Seize the Means of Computation. Verso Books.