Hoppa till innehåll →

En gemensam agenda för kompetensförsörjning och livslångt lärande

Idag presenterade jag den agenda jag tillsammans med kollegor i regeringens samverkansprogram för kompetensförsörjning och livslångt lärande har arbetat med under en längre tid. Det känns märkligt och inte minst roligt att idag kunna lägga fram det arbete vi i samverkansprogrammet, i dess arbetsgrupp 1 – sammanhållen helhet, och med stöd av programmets processtöd har arbetat med under lång tid. Nedan finns presentationen i inspelad introduktion, och även länkad.

Gemensam agenda för kompetensförsörjning och livslångt lärande är ett första kapitel från samverkansprogrammet till regeringen, som samlar sig under en gemensam vision, förutsättningar och förslag på insatser. Till detta kapitel 1 skrivs under våren ett andra kapitel med motsvarande underlag från respektive arbetsgrupp i samverkansprogrammet. På så vis kommer vi att kunna se ett samlat underlag för allt det arbete, de förslag, projekt, insatser, inspel och annat som åstadkommits sedan samverkansprogrammet lanserades under 2019.

Arbetet med agendan har berört alla som varit aktiva i samverkansprogrammet för kompetensförsörjning och livslångt lärande, som samlar över tvåhundrafemtio deltagare. De representerar näringslivet, akademierna, det civila samhället och den offentliga sektorn på kommunal, regional och nationell nivå. Arbetet har tagit sin utgångspunkt i arbetsgivarnas efterfrågan på kompetens och bättre förutsättningar för arbetstagare att kontinuerligt utveckla sin kompetens. Det vi kan se under arbetet med att ta fram agendan är att det finns ett stort behov av att samla olika aktörer med olika perspektiv för att identifiera nya och innovativa lösningar på de utmaningar som finns.

Så, om vi fördjupar oss något i själva agendan och dess innehåll. Syftet med agendan är att bidra till att uppnå ett effektivt och ändamålsenligt system för kompetensförsörjning och livslångt lärande. Vi beskriver i agendan hur näringslivet och den offentliga sektorn behöver möta nya kompetenskrav som följer av både teknikskiften och den bredare samhällsutvecklingen för att behålla och utveckla näringslivets innovations- och konkurrenskraft och uppnå en effektiv offentlig sektor. Det innebär att utbildningssystemet behöver bidra till individers bildning och utveckling samtidigt som det behöver bli mer flexibelt och anpassat till arbetslivets behov av kompetens och kompetensutveckling. Utvecklingen av individers kunskap och kompetens kan inte upphöra när en individ träder in på arbetsmarknaden, utan måste fortsätta genom hela livet.

Agendans vision är att Sverige ska vara en framstående kunskapsnation som genom livslångt lärande gör det möjligt för individer, företag och organisationer i hela landet att ha den kompetens som krävs för att värna ett öppet demokratiskt samhälle, med innovativa lösningar möta vår tids samhällsutmaningar samt möjliggöra för ett konkurrenskraftigt näringsliv och en effektiv offentlig sektor.

Agendan är disponerad på så vis att den tar sin utgångspunkt i fyra övergripande förutsättningar som behöver förbättras för att nå visionen. Jag tänkte berätta kortfattat om dessa fyra förutsättningar.

Börjar vi med den första förutsättningen så behöver vi skapa mer effektiva system för samverkan. Frågor om kompetensförsörjning och livslångt lärande finns inom flera politikområden. Historiskt har dessa frågor i första hand varit en del av arbetsmarknads- och utbildningspolitiken, men de har under senare år fått en allt större roll även inom näringspolitiken samt inom den regionala tillväxtpolitiken. Politiken genomförs i sin tur i ett flernivåsystem där både offentliga och privata aktörer har olika roller och mandat. Detta system är svårt att överblicka och aktörernas samverkan och koordinering har ofta brister. För att skapa mer överblickbara och effektiva system för samverkan som rör kompetensförsörjning och livslångt lärande föreslår vi flera saker. Vi ser att vi behöver bygga vidare på erfarenheterna från samverkansprogrammets breda medverkan mellan olika aktörer och dialogen med Regeringskansliet för att skapa en nationell arena för kompetensförsörjning och livslångt lärande. Vi behöver etablera en struktur för samordning av frågor som gäller internationell rekrytering av kompetens, mellan myndigheter, regioner, lärosäten och arbetsmarknadens parter. Tillsätt resurser för att utveckla effektiva tjänster som syftar till att attrahera, ta emot och behålla internationell kompetens. Vidare ser vi att en plan behövs för flernivåsamverkan vid stora etableringar för att möta den gröna omställningens behov av ny kompetens, kompetensutveckling, utbildning samt rekrytering från andra delar av landet och internationellt.

Går vi vidare till den andra förutsättningen så behöver vi använda digitaliseringens möjligheter för att förutse, synliggöra och vägleda. Det krävs mer träffsäkra prognoser över framtida kompetensbehov. Det skulle ge näringslivet bättre förutsättningar att arbeta strategiskt med sin kompetensförsörjning. Individer som varslas eller önskar göra en karriärväxling kan med god karriärvägledning fatta bättre beslut om inriktningen för sin framtida yrkesbana. Både formella och icke-formella utbildningar kan dimensioneras och anpassas efter ett växande kompetensbehov. För att stärka arbetet med att förutse, synliggöra och vägleda i frågor rörande kompetensbehov och kompetensutbud behöver en rad insatser och initiativ tas.

Bland annat behöver det utvecklas en samordnad digital datainfrastruktur som ger den enskilde överblick över karriärvägledning.

Vidare behöver vi utveckla kvalitetssäkrade digitala metoder (exempelvis baserat på SeQF) som stödjer hur exempelvis de regionalt utvecklingsansvariga, branschorganisationerna och myndigheterna genom dialog kan samla in och beskriva kompetensbehov kopplat till bransch, yrke eller utbildningsform.

Den tredje förutsättningen handlar om att vi behöver underlätta tillgången till kontinuerlig kompetensutveckling och ökad användning av utbildningssystemet. Utvecklingen i samhället ställer krav på kompetensutveckling. Ett strukturerat lärande behöver vara en naturlig del av arbetet. Det handlar både om arbetsgivarnas intresse av att få tillgång den kompetens som krävs för att vara konkurrenskraftiga och arbetstagarnas intresse av att utvecklas – både i sitt nuvarande och framtida arbete. Därför behövs långsiktiga lösningar för strukturerad kompetensutveckling på arbetsplatsen och ett utbildningssystem anpassat för anställdas behov vid omställning. Utbildningssystemet omfattar kurser, utbildningsprogram och andra former av korta och långa utbildningar från offentliga och privata utbildningsanordnare. Vissa kurser och utbildningar följer internationella standarder eller ger formella examina, andra är kvalitetssäkrade på andra sätt, och vissa inte alls. I det statligt finansierade utbildningssystemet för vuxna finns komvux, folkbildning, yrkeshögskolan samt universitet och högskolor. Till detta finns många privata aktörer som erbjuder kompetensutveckling i arbetslivet. För att göra bilden än mer komplex är utbildningsmarknaden även internationell. Antagningen till utbildning oavsett utbildningsform behöver vara samordnad, flexibel och anpassad för den som avser studera. För att stärka tillgängligheten och flexibiliteten i utbildningssystemet, samt förbättra förutsättningar för kontinuerlig kompetensutveckling föreslår vi bland annat att ge myndigheterna i uppdrag att kartlägga och förbättra arbetslivsanknytningen på alla utbildningsnivåer. Vi behöver vidare stötta små och medelstora företags arbete med strategisk kompetensförsörjning och kompetensutveckling.

Det behöver också bli lättare för människor att hantera sin egen data från skolan och arbetslivet. Vi ser även att vi behöver säkra den långsiktiga finansieringen och utvecklingen av lärcentra och liknande fysiska och digitala arenor som tillgängliggör utbildning, framför allt i glesbefolkade regioner.

Så till den fjärde och sista förutsättningen, som handlar om att vi behöver ta tillvara kunskap om innovativa metoder och arbetssätt som kan hjälpa personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Alltför många individer fastnar i arbetslöshet samtidigt som efterfrågan på arbetskraft är hög. Bristerna i matchningen slår hårdast mot dem som står lång ifrån arbetsmarknaden. Många behöver stöd innan, under och efter fullföljd utbildning till exempel i form av studiehandledning, studie- och yrkesvägledning, specialpedagogiskt stöd och olika former av modersmålsstöd. Med stöd kan fler påbörja och fullfölja sin utbildning och etablera sig på arbetsmarknaden, eller kompetensutveckla sig i sitt arbete. En gymnasieexamen skulle kunna överbrygga glappet för många genom till exempel karriärvägledning kombinerat med stöd för att tillgängliggöra sig utbildningen och klara övergång till arbete. Samtidigt sker ett stort antal insatser på lokal, regional och nationell nivå som på nya och inkluderande sätt lyckas matcha dessa målgrupper med arbete. Kunskap om sådana insatser behöver tas omhand för att kunna skalas upp och ge inspel till bredare politiska satsningar. För att möta detta behov föreslår vi bland annat att öka möjligheterna till företagsnära och lokalt anpassade metoder för matchning genom exempelvis praktik, validering och utbildning. Vi ser att man behöver skapa en sammanhållen sektorsövergripande modell och mottagarkapacitet för att systematiskt inventera, utvärdera, utveckla och skala upp lokala modeller och metoder som har visat sig ha goda effekter för att etablera arbetssökande på arbetsmarknaden på lång sikt. Vi ser också att vi behöver stärka den personcentrerade forskningen och policyutveckling inom de discipliner som studerar arbetsmarknadens matchning och utanförskap.

Detta var en sammanfattande redogörelse för den agenda för kompetensförsörjning och livslångt lärande som arbetats fram i samverkansprogrammet. Den innehåller fler dimensioner, perspektiv och förslag än de jag nu redogjort för, men min förhoppning är att detta inledande anförande ger en översiktlig bild av arbetets genomförande och utfall.

Det finns mycket att göra för att skapa bättre förutsättningar för kompetensförsörjning och livslångt lärande i Sverige. Samverkansprogrammets gemensamma arbete och utvecklingen av en agenda tror jag är exempel på arbete på nationell nivå som bidrar på olika sätt. Det har varit ett privilegium att få bidra till detta arbete och jag måste avslutningsvis tacka alla som medverkat för ert engagemang, från ledamöter i samverkansprogrammet, till arbetsgrupp 1 sammanhållen helhet, till ordföranden för respektive arbetsgrupp i samverkansprogrammet, och sist men långt ifrån minst processtödet från myndigheterna, utan vars hjälp detta arbete inte gått att genomföra.

Publicerat i artikel