Denna text är en kort föreläsning under ett kommun- och ungdomsfullmäktige i Västervik, den 24 april 2023.
Hej, jag heter Carl Heath och är till vardags senior forskare på RISE, statens forskningsinstitut. Jag har också varit regeringens särskilda utredare att värna det demokratiska samtalet, och att leda en nationell satsning på medie- och informationskunnighet.
När jag var 12 år gammal bodde jag med min pappa i Nashville, Tennessee, i USA. Han bodde där då och under några år levde jag med honom. Att flytta till USA i tonåren fick mig att få ett annat perspektiv på det jag lämnade bakom mig. Det är ju det där med perspektiv. Det är ibland först när man saknar något, som man förstår dess värde. Det var många saker jag upptäckte att jag hade haft och lämnat bakom mig.
Två sådana saker var mitt engagemang i rollspelsklubben som jag var med i, och ett annat var samhällets öppenhet. Föreningen saknade jag såklart för att jag saknade att träffa vännerna där, och att spela spel ihop. Men jag insåg också att jag saknade att komma samman med andra för att göra något som inte gick att åstadkomma på egen hand. Tids nog hittade jag dessa sammanhang också i Nashville, men det tar tid att bygga upp ett socialt sammanhang omkring sig. Inte minst när man träder in i en ny kultur. Denna upplevelse har stannat kvar i mig, som en påminnelse om hur viktigt det är att bjuda in, att välkomna, att möta den andre med nyfikenhet och respekt.
Men det andra, det öppna samhället, det var svårare att bli en del av. Det berodde främst på min ålder. I Nashville kom jag att bo på ett sådant sätt att jag var tvungen att bli sjutsad till skola, vänner och till nöjen. Det fanns ingen kollektivtrafik, och det ansågs för farligt att man som 12-åring togs sig omkring på egen hand. Jag hade under flera år i Sverige vant mig vid att klara mig själv i högre grad än jag nu i Nashville kunde. Jag hade tagit det öppna, offentliga och trygga rummet för givet. För mig har den där känslan om detta trygga och öppna rum, och värdet av att få kunna ta plats i det, fastnat i mig. När jag en gång förlorat friheten att själv kunna träffa vänner, eller gå till skolan eller fritidsaktiviteter själv, ville jag inte råka ut för det igen. I vuxna år har jag kommit att tänka tillbaka på denna upplevelse, och jag har kommit att inse hur många människor som varje dag på liknande sätt, och mycket värre sätt, begränsas i deras friheter. Människor runt om i världen begränsas av krig, aukturitära regimer, av dogmer och inskränkthet. Människor som önskar de kunde delta, men inte kan. Vi ser hur krig tvingar människor från deras hem, här och nu, i Europa, inte långt från där vi är. Vi ser hur människor flyr från auktoritära regimer för att få kunna vara sig själva, i frihet, för att helt enkelt bara kunna vara, i trygghet och i öppenhet.
Men ett öppet och demokratiskt samhälle skapar inte sig självt. Det förutsätter engagerade och bildade medborgare, som vet och förstår vikten och värdet av att komma samman, för att tillsammans åstadkomma mer än var och en av oss på egen hand förmår. För det är så vi formar samhället. Genom gemensamma demokratiska handlingar, som att rösta i allmänna val, bidra i civilsamhället, engagera oss i politiken. Från den lilla idrottsklubben till riksdagspartiet. Från att höja rösten och säga ifrån när någon begår en oförätt, till att skriva en insändare i tidningen, eller demonstrera för det man tror på.
Det finns ingen annan som är vårt samhälle än vi, tillsammans. Det är vi, och våra val, som formar det.
Vi har mycket att vara glada för i Sverige. Vårt förtroende för institutioner är högt och att vi har en lång och stark tradition av öppen offentlig debatt och starka public service. Samtidigt har mycket i samhället förändrats på kort tid, och som påverkar hur vi kommer samman, och hur vi utvecklar samhället.
En stor förändring, och som präglar mycket av vår vardag idag, är vår digitala tillvaro. Hur vi är och umgås online. Vi kan se hur de digitala plattformarnas växande och centrala roll på många sätt påverkar vår demokrati. När vi umgås digitalt, och delar gemenskap digitalt, så blir platsen för dessa digitala samtal viktiga. Dessa samtal ser olika ut beroende på platsens design. Hur vi är med varandra på TikTok, Instagram, Roblox, Facebook, i epost, på Reddit eller Discord, alla platser har sitt sätt att umgås på. Och vad vi kommit att förstå över de senaste åren är att det spelar stor roll hur dessa platser är designade. Designen påverkar hur vi umgås, och med vem. Hur en app fungerar påverkar hur vi använder vår tid. Det börjar bli allt tydligare också i forskning att det spelar en stor roll för vårt välbefinnande, för vår känsla av gemenskap och för vår upplevelse av ensamhet, för hur vi beter oss med varandra.
Men våra digitala liv påverkar oss inte bara som individer, utan också som samhälle. Idag erbjuder onlineplattformar som Facebook, YouTube, Instagram, TikTok och Twitter kanaler för medborgarnas deltagande i demokratin och den offentliga debatten. Dessa plattformar fanns inte för 20 år sedan, men idag låter de människor koppla ihop över hela världen och nya gemenskaper uppstå. I sin bästa form minskar de avståndet mellan människor och ger alla möjlighet att göra sin röst hörd. Utöver att skapa forum för interaktion och utbyte av åsikter, har onlineplattformar och sociala medier blivit populära nyhetskällor i de nordiska länderna. Följaktligen är onlineplattformar både viktig infrastruktur för att följa och delta i den offentliga debatten.
Men onlineplattformar och särskilt deras algoritmiska funktioner för att rekommendera innehåll kan också orsaka allvarlig skada på våra demokratier och den offentliga debatten om de inte regleras på rätt sätt. Onlinedebatter är inte sällan hatfyllda eller kränkande och kan hota yttrandefriheten genom att vissa grupper i samhället helt drar sig tillbaka från den offentliga debatten. Särskilt unga människor och kvinnor vet vi numera har en ökad risk att undvika onlinedebatter idag på grund av det hatfyllda språket i.
Spridningen av hat, men också desinformation och propaganda, hindrar öppen, transparent och informerad offentlig debatt. Den enkla produktionen och spridningen av falsk information gynnar skapare av innehåll som syftar till att manipulera och underminera demokratin. Algoritmer kan främja splittrande och polariserande innehåll som skadar den demokratiska debatten. System för att ta bort olagligt eller hatfullt innehåll är mindre effektiva på mindre språk som svenska. Brister i öppenhet från onlineplattformarna gällande deras algoritmer och datainsamling förhindrar effektiv tillsyn av samhälleliga konsekvenser.
Här finns som ni hör mycket att göra. Demokratin är ett levande väsen. Den blir det vi i samhället vill att den ska bli. Och vårt digitala samhälle har erbjudit demokratin och oss som individer både möjligheter och utmaningar. Vi alla, inte minst unga, kan bidra genom att ställa krav, höja er röster och välja var er röst ska höras. Det är först när vi ser att vår digitala värld spelar roll för vår demokrati, precis som den fysiska, som vi verkligen kan åstadkomma förändring och förbättring. Vi kan alla ställa krav på att de digitala platser vi är på, ska vara trygga, öppna och tillgängliga för alla. Här räcker det inte med några få kommersiella sociala medier. Jag tror att mycket utveckling gläntar runt hörnet, för att tillsammans utveckla vår demokrati för en digital tid.
Som ung kom jag att förstå värdet av att komma samman för att åstadkomma förändring. Jag kom att förstå betydelsen av öppna och trygga platser. Nu, de senaste åren, har jag kommit att se hur detta också gäller våra digitala rum och digitala mötesplatser. Här har resan bara börjat, och vi alla måste hjälpas åt.
Det finns många sätt att bidra, och det går att börja genom reflektion. Att fundera över vad man själv gör, och hur man kan bidra till att skapa goda förutsättningar för ett demokratiskt samtal, där alla får möjlighet att delta.
Tack