Den länkade filmen och texten har varit en del i Skolverkets serie av konferenser – Leda Digitalisering, där jag haft förmånen att delta under våren. Under åtta konferenser runt om i Sverige har Skolverket, tillsammans med kommunala politiker och tjänstemän träffats för att tillsammans utforska möjligheter och utmaningar kopplade till skolväsendets digitalisering utifrån ett lednings och styrningsperspektiv. Mitt bidrag har framförallt legat i att porträttera på vilket sätt skolväsendet påverkas av samhällets digitalisering, och vad denna påverkan kan föra med sig. Texten och filmen nedan utgjorde ett av många olika samtalsunderlag under konferenserna. En längre version av denna text finns också i Skolverkets utbildning för skolhuvudmän, också den med namnet Leda Digitalisering.
Hur ska man utveckla skolan? Skolan och förskolan måste finnas i sin egen samtid. Det betyder att den måste utvecklas i takt med de förändringar som påverkar samhället i stort. För att möta samhällsutvecklingen så behöver skolväsendet kontinuerligt utvecklas och bygga kunskap om vad digitaliseringen är och vad den innebär för skolan. Det kan handla om både nyttan och möjligheterna med digitalisering, men också de utmaningar och problem som uppstår. Under de senaste 30 åren, under den tid som internet har präglat vår vardag och våra liv, har vi kommit att utveckla ett digitalt samhälle. Den här utvecklingen har påverkat hela samhället, våra jobb, vår välfärd och vår demokrati. Digitaliseringen har förändrat grundläggande villkor och förutsättningar för oss i vår vardag, men också villkoren för företag och offentlig sektor, för civilsamhället och för utbildning. Den påverkar hur vi gör saker, hur vi upplever saker och hur vi tar oss an uppgifter och löser problem.
Arbetsmarknaden har förändrats och utvecklats. Helt nya arbeten i yrken har skapats och de flesta har fått uppleva hur det arbete man gör kommer att påverkas av användning av nya digitala verktyg och tjänster. Samhället behöver också skyddas mot olika hot. Det kan röra sig om stora och omfattande frågor som otillbörlig informationspåverkan och desinformation från andra stater eller organiserad brottslighet på internet. Men det kan också handla om sånt som att hantera när barn mobbas i digitala miljöer eller fusk med hjälp av digitala verktyg. Samhällets skydd i digitala miljöer är idag grundläggande för att fortsätta upprätthålla ett öppet och tillitsfullt samhälle. En viktig del i att öka samhällets skydd är att värna medborgarnas intressen. Det kan man göra exempelvis genom att göra det möjligt att dela på information, data och utbyta tjänster utan att andra kommer åt den. I ett utvecklat och digitaliserat samhälle behöver de mänskliga rättigheterna fortsätta att värnas, men utifrån delvis nya förutsättningar. Rätten till åsiktsfrihet, rätten till utbildning eller rätten till kultur, det är svårt att påstå att man kan upprätthålla dem idag utan tillgång till och kunskap om internet och hur digital teknik kan användas. Utveckling och förändring genom digitalisering handlar bara delvis om tekniken. Det handlar också om hur vi lär oss att nyttja tekniken och att undvika dess fallgropar. Det kan också handla om processer för att hantera informationssäkerhet och dataskydd, men också ett ökat behov av medie- och informationskunnighet. Insikt om och ett arbete för att motverka digital ojämlikhet är också något som blir allt viktigare.
Ett sätt att förstå samhällets digitalisering på är genom att beskriva skillnader mellan digitala tjänster och digital infrastruktur. Digitala tjänster har över tid kommit att ersätta många tidigare sätt på vilket vi gjorde saker såväl i privatlivet som i arbetet och i samhället i stort. Istället för att gå till posten eller banken, försäkringskassan, Skatteverket eller många andra ställen så möter vi de här verksamheterna idag genom digitala tjänster. När såväl offentliga som privata aktörer tar fram och erbjuder digitala tjänster så blir tillgänglighet, användbarhet, säkerhet och funktionsduglighet exempel på områden som blir viktiga. Man kan också prata om hård och mjuk digital infrastruktur. Med hård infrastruktur avses den tekniska infrastruktur som till exempel fibernät, wifi, serverer och datorer, andra digitala enheter som vi behöver för att kunna kommunicera. Medan med mjuk digital infrastruktur så menar man de program och system, databaser och standarder som gemensamt används för att kunna skapa goda digitala tjänster. Ett exempel på en välutvecklad digital tjänst är banktjänsten Swish. Före dess tillkomst så var det tekniskt möjligt att på motsvarande sätt som Swish föra över pengar mellan personer. Men friktionen eller svårheten att göra det var mycket större. Man behövde känna till personens bank och bankkontonummer och andra saker. Tjänsten Swish förändrade det här genom att göra det enkelt för användaren att knyta samman personer genom deras telefonnummer. Istället för att behöva känna till någons bankkontonummer så räckte det med telefonnumret. En användarvänlig, säker och funktionell tjänst förändrade hur vi skickar pengar mellan varandra. Och över tid, sa Swish, kommer det utvecklas allt mer med fler tjänster knutna till tekniken såsom att kunna betala för varor och tjänster i affärer eller på internet. Det finns många exempel på digitala tjänster i skolan från specialpedagogiska hjälpmedel till digitala läromedel och administrativa tjänster. Ett exempel på ett område där digitala tjänster är under utveckling är digitaliseringen av nationella prov, där Skolverket har ett regeringsuppdrag för att utveckla nya digitala tjänster för skolväsendet.
De flesta har varit i en situation där en digital tjänst eller funktion inte funkar eller är dåligt utformad och påverkar personer och verksamhet negativt. Där tjänsten inte är tillgänglig, dåligt designad eller har brister i funktionalitet och säkerhet. För att många digitala tjänster ska bli verkligt användbara och bidra till samhällets eller en verksamhets digitalisering så behöver det finnas en god digital infrastruktur på plats som de här tjänsterna kan dra nytta av. För att Sverige ska kunna möta samhällsutmaningar så behöver vi i samhället mellan myndigheter, organisationer och verksamheter utveckla nya gemensamma lösningar tillsammans.
I Sverige och i EU så pågår det en utveckling av den gemensamma digitala infrastrukturen som ska göra det möjligt för information att smidigt kunna utbytas mellan människor och organisationer, över sektorer och gränser och på ett säkert sätt. Med en gemensam digital infrastruktur på plats så skapas också möjligheter för att dela gemensamma digitala lösningar. Utvecklingen av sådana kan spara tid, kraft och pengar, möjliggöra för utveckling av ny teknik och skapa bättre offentliga tjänster. Förvaltningen av teknik kan effektiviseras genom bland annat minskad administration och säkrare handläggning. En utvecklad digital infrastruktur i samhället gör exempelvis att antalet myndighetskontakter kan bli färre för privatpersoner och företagare.
Ett exempel där digital infrastruktur kan bidra är genom att koppla samman digitala tjänster så att en uppgift som man lämnar in bara behöver lämnas in en gång och till en aktör. På så vis kan en vårdnadshavare till exempel lämna in uppgifter en gång till en skola som och i sin tur gör det möjligt för de här att finnas tillgängliga för fler under säkra omständigheter. Då behöver inte vårdnadshavaren lämna in papper till en skola vid varje terminsstart eller tillhandahålla annan information upprepade gånger till olika offentliga aktörer.
Det finns många exempel på där gemensam digital infrastruktur finns på plats och används idag av oss allihopa. Det kan exempelvis vara för digital post och e-legitimationer. Varje del av infrastrukturen skapar nytta var och en för sig, men de största effekterna uppnås när lösningarna byggs ihop och kan interagera med varandra. Också inom skola och utbildning finns ett behov av att kunna bättre dela data med varandra och med andra verksamheter i andra sektorer som till exempel arbetsmarknadsområdet. Digitaliseringen av samhället är alltså dels en fråga om att utveckla en gemensam infrastruktur, dels en fråga om att samhället drar nytta av digitala tjänster och system som bidrar till samhällsutvecklingen, samtidigt som digitaliseringens negativa konsekvenser motverkas. Möjligheterna med samhällets digitalisering är också beroende av individers och organisationers kunskap och förmåga att utveckla, förvalta och nyttja digital infrastruktur och digitala tjänster. Eftersom våra digitala tjänster och system förändras och utvecklas så är digitaliseringen inte något som är statiskt eller ett tillstånd som man ska uppnå. Det är inget som går att bocka av och anse att man som individ eller organisation är klar med.
Vill man som individ eller organisation nyttja digitaliseringens möjligheter och kunna förhålla sig och hantera dess negativa konsekvenser så behöver verksamheter organiseras för att kunna hantera en kontinuerlig utveckling och ett livslångt lärande. Förmågan att kunna förbättra och förnya blir avgörande för verksamhetens möjligheter.
Men vilka kompetenser behöver ledare och beslutsfattare ha?
Det är tänkvärt att reflektera över vad vi förväntar oss av ledare och beslutsfattare när det kommer till förståelsen för digital kompetens och kunskap om samhällets digitalisering. Men vad behöver man kunna?
Ett rimligt antagande är att man utan någon kunskap kommer att fatta felaktiga beslut och bygga strategier baserade på felaktiga grunder. Så vi förväntar oss alltså någon form av digital kompetens hos våra chefer, ledare och politiker. Men vilken Vad är en rimlig förväntning?
Ja, låt oss göra ett tankeexperiment. Ett sätt att tänka är att en politiker, chef eller tjänsteman bör vara lika kompetent som en person som nyligen lämnat grundskolan. Den är obligatorisk och det känns ändå skäligt att merparten av våra folkvalda har genomfört den. Så vad betyder det då? Ja, kurs- och läroplanen kan ge en rätt så god vägledning. Låt mig beskriva vad den säger med en något omarbetad text. Jag har bytt ut ord som elev till beslutsfattare för att göra texten mer tydlig i det här sammanhanget.
Beslutsfattare ska kunna orientera sig och agera i en komplex verklighet med ett stort informationsflöde, ökad digitalisering och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att beslutsfattare kontinuerligt utvecklar sin förmåga att kritiskt granska information, fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. Beslutsfattare har en utvecklad förståelse för hur digitaliseringen påverkar individen och samhällets utveckling. Alla beslutsfattare har under sin skolgång och sitt yrkesliv haft möjlighet att utveckla sin förmåga att använda digital teknik. De har även givits möjlighet att utveckla ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik för att kunna se möjligheter och förstå risker samt kunna värdera information. I arbetet med normer och värden uppmärksammar beslutsfattare både möjligheter och risker med en ökande digitalisering.
Hur upplevde du denna text? Vilka tankar väcker den? Vad får den för konsekvenser för ledning och styrning i skolväsendet?