Detta föredrag höll jag den 20 december vid ett frukostseminarium arrangerat av Bolagsförvaltningen vid Finansdepartementet, och med målgruppen styrelser i statens bolagsportfölj.
Idag höll jag föredraget ovan vid en frukostsammankomst för styrelseledamöter från styrelser i den statliga bolagsportföljen, arrangerat av Bolagsförvaltningen i Regeringskansliet. Mitt föredrag kom att behandla tre delar, och jag tänkte beskriva dem lite mer utförligt i text i detta inlägg. Den första delen berörde vår turbulenta värld och fem makrotrender som formar samhället idag. Den andra delen fördjupar sig i en av trenderna, den digitala transformationen, och då specifikt med fokus på artificiell intelligens (AI). Den tredje delen beskriver hur bolag, myndigheter, kommuner och andra organisationer behöver förhålla sig till förändring i en turbulent tid, där vi behöver ha ett tvåhänt ledarskap som förmår navigera komplexitet.
Turbulenta tider
Denna tid av omvälvningar och utmaningar kännetecknas av fem centrala samhällstrender. Den första av de rådande trenderna är de djupgående demografiska förändringarna, som har en avsevärd inverkan på statens förmåga att hantera och upprätthålla välfärdssystemet. Med en åldrande befolkning och individers allt senare inträde på arbetsmarknaden reduceras de aktiva skattebetalarnas år i arbetsmarknaden, vilket försvagar förutsättningarna för landets ekonomi. Detta leder till direkta konsekvenser från allt från arbetskraftsförsörjning till nödvändigheten att anpassa och utveckla äldrevården och andra välfärdstjänster, för att möta de förändrade demografiska behoven.
Den andra betydande trenden som vi upplever är de numera volatila ekonomiska systemen, vilka nu kännetecknas av ökade räntor, stigande inflation, och en allmänt förhöjd risknivå. Dessa förändrade ekonomiska förhållanden bidrar till en ökad osäkerhet för ledningar i företag och organisationer, vilket gör det allt svårare att förutspå ekonomiska trender och effektivt planera för framtiden. Denna osäkerhet driver många organisationer till att anta en mer försiktig hållning i sina ekonomiska beslut, vilket i sin tur kan påverka investeringar, expansionsplaner och långsiktig strategisk planering.
Den tredje trenden, som innefattar digital transformation och AI, har blivit en avgörande faktor i det moderna samhället och påverkar betydande sektorer som hälsa och sjukvård, finansindustrin, och utbildningsvärlden. Dess genomslagskraft sträcker sig bortom traditionella gränser och genomsyrar idag allt från vår vardagliga informationssökning till hur vi skapar medier eller skriver texter. AI:s intåg i arbetslivet och offentlig sektor är inte bara hastig, utan också omvälvande, genom dess unika kapacitet att exempelvis personalisera tjänster och effektivisera arbetsprocesser. AIs håller på att transformera arbetsmetoder och beslutsprocesser, vilket väcker nya frågor om arbetsmarknadens framtid och hur vi anpassar våra strategier för att möta dessa förändringar.
Den fjärde makrotrenden som preglar vår tidsålder är de djupgående geopolitiska förändringarna, vilka dramatiskt har omformat den internationella ordningen. Detta blev tydligt i samband med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och Kinas alltmer framträdande roll på den globala scenen. Dessa viktiga händelser har inte bara påverkat den geopolitiska balansen, utan även haft vidsträckta effekter på den globala handeln, stärkt behovet av att omvärdera internationella allianser och relationer, samt intensifierat diskussioner kring nationell och global säkerhet. De har också belyst vikten av resilient samhällsberedskap inför oväntade kriser. Dessa händelser har skapat en känsla av osäkerhet och oförutsägbarhet i internationella förbindelser, vilket har lett till en omprövning av diplomati och säkerhetsstrategier på både nationell och internationell nivå.
Den femte och sista trenden är klimatkrisen, som medför omfattande och komplexa konsekvenser för samhället. De ökande globala temperaturerna och extrema väderhändelser, såsom översvämningar, torka och orkaner, påverkar allt från jordbruk till infrastruktur. Detta leder till ekonomisk instabilitet, försämrad livskvalitet, och ökar trycket på hälso- och sjukvårdssystemen. Vidare utmanas den globala försörjningskedjan, vilket förvärrar problem med mat- och vattensäkerhet. Klimatförändringarna tvingar även fram politiska och sociala förändringar, då samhällen måste anpassa sig till en ny verklighet.
AI som transformerande kraft
Artificiell intelligens är en kraft som transformerar samhället, med förmågan att driva framsteg inom många sektorer. Från hälso- och sjukvården till finans och utbildning visar AI sin potential att skapa värde och effektivisera processer. Inom hälsoområdet kan AI till exempel förbättra diagnosmetoder och behandlingsplaner, medan det inom finanssektorn kan bidra till mer sofistikerade analyser och beslutsstöd. På arbetsmarknaden medför AI både utmaningar och möjligheter. Vissa befintliga jobb riskerar att ersättas av automatiserade processer, vilket driver fram behovet av nya kompetenser och yrkesroller. Detta skapar en dynamik där arbetskraften måste anpassa sig till en allt mer teknikintensiv arbetsmiljö. Samtidigt erbjuder AI möjligheter till innovation och utveckling av nya färdigheter. Inom utbildningssektorn är transformationen särskilt märkbar, där fokus ligger på personaliserat lärande och integration av AI-stöd i undervisningsprocesser. Detta kräver dock en balans för att säkerställa att AI kompletterar snarare än ersätter mänskligt tänkande och kreativitet.
Inom offentlig sektor utgör AI en katalysator för betydande förbättringar och innovationer när det gäller digitala tjänster. Genom att implementera AI-teknologier kan processer och arbetssätt effektiviseras, vilket frigör resurser och tid för tjänstepersoner att fokusera på mer komplexa och värdeskapande uppgifter. Denna utveckling kan bidra till snabbare och mer medborgarcentrerad verksamhet. Dessutom möjliggör AI en datadriven utveckling av digitala tjänster, vilket kan leda till mer precisa och användarvänliga offentliga tjänster och service. Vidare spelar AI en avgörande roll i förstärkningen av samhällsskyddet genom att förbättra förmågan att bekämpa desinformation, identifiera och hantera cyberhot, och stödja beslutsfattande i säkerhetsfrågor. Allt detta förutsätter dock förmåga i staten, regioner och kommuner att navigera komplexitet och förmå både förbättra befintlig verksamhet och samtidigt förnya den.
AI:s framsteg för med sig betydande etiska utmaningar och risker. En viktig fråga är bias i AI-modeller och data, där bristfällig eller snedvriden träningsdata kan leda till partiska och orättvisa system. Upphovsrättsliga frågor kring AI-genererat material utgör ett annat juridiskt dilemma, där gränserna för ägarskap och ansvar måste definieras tydligt. Integritetsfrågor, särskilt kopplade till tekniker som ansiktsigenkänning, kräver noggrann hantering för att skydda individens rättigheter. Dessutom finns risker för problematisk användning av AI, som vid cyberattacker och informationspåverkan. En hypotetisk och ofta diskuterad fara är utvecklingen av generell artificiell intelligens som skulle kunna skada mänskligheten, men denna risk anses vara osannolik och mer spekulativ i sin natur. Dessa utmaningar kräver en ansvarsfull och genomtänkt inställning till AI:s utveckling för att säkerställa dess hållbara och etiska användning.
Ytterligare ett utmanande område är AI:s påverkan på demokratin och sanningen. Med den ökande mängden AI-genererad information i digitala medier växer utmaningen att skilja det som är sant från det som är falskt. Denna svårighet riskerar att underminera demokratiska processer och det demokratiska samtalet, då desinformation och propaganda med hjälp av AI sprids snabbt och effektivt. Det i sin tur kan skapa en digtala miljöer fulla av desinformation, hot och hat, vilket ytterligare skadar de så viktiga samtalen i samhället. Här spelar såväl nationell som internationell reglering en viktig roll, men också medie- och informationskunnighet, för att kunna navigera och förstå denna komplexa och ofta vilseledande informationsmiljö.
Regleringen av AI är alltså central för en fortsatt utveckling av säker AI, och där befintliga lagar som GDPR nu kompletteras av nya initiativ som EU AI Act. Dessa regleringar syftar till att skapa en balans mellan innovation och etiska samt juridiska aspekter av AI-teknologin. Det finns också en växande insikt om att ytterligare samarbete behövs för att effektivt hantera gränssnitten mellan juridik, reglering och teknisk utveckling. En sådan samverkan är avgörande för att upprätthålla en hållbar och ansvarsfull utveckling av AI.
AI erbjuder betydande möjligheter att gynna samhället, men detta kräver en ansvarsfull utvecklingsprocess som balanserar risker och möjligheter. Det är viktigt för ledare och beslutsfattare att öka sin kunskap för att navigera i denna teknologiska landskap. En kritisk aspekt är hur vi använder och hanterar data, samt utformar våra digitala tjänster, för att säkerställa en positiv påverkan på samhällsutvecklingen och formandet av vårt digitala samhälle.
Digital transformation, förbättring och förnyelse
När vi ser på den bredare bilden av digital utveckling och de makrotrender jag tidigare nämnt, måste vi fundera över hur dessa påverkar vårt samhälle och hur vi ska hantera dem. För att förstå och hantera den pågående samhällstransformationen är insikt i olika teorier och modeller värdefull. BANI-modellen (Brittle, Anxiety Inducing, Non-Linear, and Incomprehensible) är en sådan teori som erbjuder en lins genom vilken vi kan se vår samtids utmaningar.
Modellen beskriver det tillstånd vi befinner oss i under transformation, där rådande system inte längre är funktionellt, samtidigt som ett nytt system ännu inte har utvecklats. “Brittle” (bräcklig) innebär att system och strukturer lätt går sönder under press, vilket leder till plötsliga och oväntade kriser. “Anxiety Inducing” (ångestframkallande) beskriver hur osäkerheten skapar stress och orolighet, vilket påverkar beslutsfattande och välbefinnande. “Non-Linear” (icke-linjär) pekar på svårigheten att förutse händelseförlopp och resultat, vilket gör planering och strategi komplicerad. Slutligen beskriver “Incomprehensible” (obegriplig) hur komplexitet och informationsöverflöd gör det svårt att förstå och tolka världen omkring oss. Modellen understryker svårigheten att navigera i en miljö där snabba förändringar och komplexitet utgör normen, vilket gör det utmanande för ledare att effektivt styra utvecklingen och anpassa sig till nya förutsättningar.
Ett annat koncept som är användbart i denna kontext är tvåkurvemodellen, som är ett koncept för att förstå och navigera i övergången från gamla till nya system och strukturer i en organisation eller samhälle. Denna modell är särskilt relevant i tider av snabb förändring och osäkerhet, där etablerade metoder och processer blir otillräckliga eller föråldrade.
I modellens första kurva representeras det befintliga systemet, som har tjänat oss väl men nu blir alltmer otillräckligt i en föränderlig värld. Dessa gamla system präglas av traditionella arbetsmetoder, hierarkiska strukturer, och etablerade normer. Denna del av kurvan symboliserar stabilitet och förutsägbarhet men blir oflexibel och oförmögen att anpassa sig till nya utmaningar och möjligheter som uppstår.
Parallellt med det gamla systemet börjar ett nytt system ta form, representerat av den andra kurvan. Denna kurva är där innovation och experimentell tänkande frodas. Den kännetecknas av flexibilitet, anpassningsförmåga och en villighet att utforska nya metoder, tekniker och idéer. Pionjärer och innovatörer spelar en central roll i denna fas, drivna av kreativitet och en strävan att utmana status quo. Det är i denna fas nya lösningar på komplexa problem föds, och nya sätt att arbeta och tänka utvecklas.
I övergångsfasen mellan dessa två kurvor uppstår en dynamik som kräver både bevarande av viktiga element från det gamla systemet och samtidigt ett omfamnande av nya, innovativa strategier. Ledare och beslutsfattare måste navigera mellan dessa två världar, vilket kräver en balanserad inställning. Å ena sidan måste det befintliga systemet upprätthållas tillräckligt för att garantera stabilitet och kontinuitet. Å andra sidan måste nya idéer och innovationer tillåtas utvecklas för att säkerställa framtida tillväxt och relevans. Utmaningen ligger i att identifiera när och hur man ska flytta fokus och resurser från den första kurvan till den andra. Detta kräver en djup förståelse för både det nuvarande systemets styrkor och begränsningar samt en tydlig vision för det framtida systemet. Ledare måste därför vara skickliga i att hantera förändring, kunna kommunicera visionen tydligt och engagera medarbetare och intressenter i processen. Tvåkurvmodellen är ett kraftfullt verktyg för att förstå och hantera övergången från gamla till nya system. Den hjälper oss att förstå behovet av att balansera mellan bevarande och innovation, och understryker vikten av ledarskap och vision i tider av förändring.
Förbättring och förnyelse
Tvåkurvmodellen och dess förhållande till förbättring och förnyelse inom organisationer innefattar två distinkta men sammanflätade system. Dessa system kan kopplas till begreppen systematiskt kvalitetsarbete och innovationsledning, vilka knyts till de underliggande principerna för målstyrning respektive målsökning.
Förbättring och systematiskt kvalitetsarbete hör till det gamla systemet, där fokus ligger på att optimera och effektivisera befintliga processer och metoder. Denna logik använder principer för målstyrning, vilka ofta är linjära och kvantitativa. Här handlar det om att upprätthålla och förbättra kvaliteten genom att följa fastställda riktlinjer och standarder. Dessa riktlinjer omfattar aspekter som kundfokus, ledarskap, processinriktning och kontinuerlig förbättring. Målstyrning inom detta paradigm syftar till att skapa förutsägbarhet och stabilitet genom att metodiskt följa uppsatta mål och procedurer.
Förnyelse och innovationsledning kan ses som beståndsdelar i det nya, framväxande, systemet, där fokus ligger på att utforska och utveckla nya idéer, processer och produkter. Principer för innovationsledning betonar behovet av att anamma en öppen och flexibel inställning till förnyelse och innovation. I denna kontext är målsökning central, vilket innebär att organisationen kontinuerligt utforskar nya möjligheter och anpassar sig till förändrade förutsättningar. Det handlar om att främja ett klimat av kreativitet och experimentlust, där risktagande och misslyckanden ses som en del av lärandeprocessen.
Det tvåhänta ledarskapet
Dessa två logiker – målstyrning för det gamla systemet och målsökning för det nya – kräver vad som kan kallas ett “tvåhänt ledarskap”. Ett sådant ledarskap innebär att ledaren effektivt hanterar både det befintliga och det framväxande systemet. Det innebär att upprätthålla kontroll och effektivitet i det gamla systemet samtidigt som man utforskar och omfamnar innovation och förändring i det nya. Detta kräver en balanserad inställning där ledaren har förmågan att skifta mellan olika ledarstilar och strategier, beroende på situationens krav och utmaningar.
Tvåhänt ledarskap är av betydelse för att hantera transformationen och övergången från gamla till nya system. Det förutsätter förståelse för både det nuvarande systemets styrkor och begränsningar samt en tydlig vision och strategi för framtiden. Ledare måste kunna kommunicera denna vision och strategi till sina medarbetare, samtidigt som de uppmuntrar innovation och anpassningsförmåga. I slutändan handlar det om att skapa en organisationskultur som värderar både stabilitet och innovation, och där medarbetare uppmuntras att bidra med sina idéer och perspektiv för att driva både förbättring och förnyelse.
I dessa turbulenta tider ser vi hur digital transformation och AI bidrar till att omvandla förutsättningarna för samhället. Vi navigerar i en BANI-värld – en plats där det oväntade är det förväntade och där förändring är den enda konstanten. Organisationer står inför utmaningen att balansera den stabila kärnan av det etablerade med den dynamiska och innovativa kraften i det nya. Vår tids ledarskap förutsätter mod och anpassningsförmåga, att värna om det beprövade samtidigt som man omfamnar det okända. Det handlar om att bygga broar mellan det det vi har i våra rådande system, med det vi står i behov utav för att forma de framväxande och nya. Det handlar om att skapa en kultur där förbättring och förnyelse inte bara samexisterar utan också stärker varandra. De organisationer som står sig starka i denna tid kommer att vara de som kan hantera denna dualitet – de som vågar utforska nya horisonter samtidigt som de respekterar de grunder som format dem. Organisationer som formar framtiden, och inte låter sig bli formade utav den.