I dag släpps den första läroboken i sitt slag. ”Psychological Defence and Information Influence” är en antologi med trettio kapitel, redigerad av Jesper Falkheimer och James Pamment och utgiven av Myndigheten för psykologiskt försvar. Jag har skrivit ett av dem, om AI och desinformation. Det är ett ämne som tvingar oss att tänka nytt om vad det innebär att försvara ett öppet samhälle.
Boken är bred i sin ansats. Demokratiteori och rättsliga ramverk samsas med kognitiv psykologi och konspirationsteorier. Det finns kapitel om rysk och kinesisk informationspåverkan, om LVU-kampanjen mot svenska socialtjänsten, om hur videospel kan bli verktyg för påverkan. Tillsammans tecknar de en bild av desinformation som något mer än ett marginellt problem. Det handlar om ett strukturellt hot mot demokratins funktionssätt.
Varför behövs en sådan bok just nu? Delvis är svaret säkerhetspolitiskt. Kriget i Ukraina och den pågående ryska hybridkrigföringen i Europa har gjort frågorna till något som ofta återkommer till oss i våra nyhetsflöden. Men parallellt med detta ser vi också hur de senaste årens teknologiska utveckling har förändrat spelplanen i grunden. AI-system kan numera skapa text, bild och video som är svåra att skilja från autentiskt material. Kostnaderna för att producera vilseledande innehåll har rasat. Möjligheterna att sprida det har exploderat. När det är billigare, enklare och snabbare att skapa samma sak med AI som det tidigare inneburit att göra traditionellt, så kommer AI bli ett allt mer naturligt val.
I mitt kapitel kartlägger jag delar av denna terräng. Jag beskriver hur stora språkmodeller möjliggör för att generera text i en skala som var otänkbar för bara några år sedan, om hur deepfakes undergräver tilliten till visuella medier, och om hur AI kan personalisera desinformation för att maximera dess genomslag. Forskningen visar att omkring 96 procent av alla deepfakes är icke-samtyckespornografi riktad mot kvinnor. Det är inte bara ett informationsproblem. Det är digitalt våld.
Men jag pekar också på något som ofta förbises. AI spelar en dubbelroll. Samma teknik som möjliggör nya hot kan användas för att motverka dem, genom automatiserad faktakontroll och detektion av syntetiska medier.
En av de mest oroväckande trenderna är vad forskarna kallar ”the liar’s dividend”. Fenomenet innebär att själva existensen av deepfakes gör det möjligt för oärliga aktörer att avfärda autentiskt material som fabricerat. Politikern som konfronteras med en komprometterande video kan hävda att den är AI-genererad. Resultatet blir en allmän skepticism mot all information. I ett sådant klimat trivs desinformationen.
Boken visar att psykologiskt försvar inte längre kan reduceras till en fråga för specialister. Det är, som generaldirektör Magnus Hjort skriver i förordet, ”ett medborgerligt ansvar och en hörnsten i demokratisk motståndskraft”. Flera kapitel betonar utbildningens roll. Medie- och informationskunnighet framstår som avgörande för samhällets förmåga att stå emot påverkanskampanjer. Andra diskuterar de etiska dilemman som uppstår när demokratier ska försvara sig. Vilka metoder är acceptabla? Var går gränsen för när försvaret börjar undergräva det man vill skydda?
Det nordiska perspektivet löper som en röd tråd genom boken. Länder som Sverige har relativt hög motståndskraft mot informationspåverkan, tack vare samhällsförtroende och robusta mediesystem. Men den motståndskraften är inte given. Den måste underhållas, och den utmanas av krafter som vill se den urholkad. Boken analyserar hur Ryssland använder informationspåverkan som en del av sin säkerhetspolitik, och hur Kina arbetar med att ”berätta Kinas historia väl” för att forma den globala informationssfären i partiets intresse.
I mitt kapitel argumenterar jag för att vi behöver ett helhetssvar på AI-driven desinformation. Det räcker inte att bygga bättre detektionsverktyg. Vi måste förstå de ekonomiska strukturer som belönar engagemang framför sanningshalt, och vi måste investera i forskning som knyter samman teknologer, samhällsvetare och beslutsfattare. Det är ett stort projekt. Men alternativen är sämre.
I dag släpps alltså denna bok. Den är tänkt som ett levande dokument som ska uppdateras i takt med att kunskapsläget förändras. Det säger något om fältets natur. Vi befinner oss mitt i en omvälvning, och de svar vi formulerar i dag kommer att behöva revideras i morgon. Men att börja samtalet, att samla den bästa tillgängliga kunskapen mellan två pärmar, är ett nödvändigt första steg.
Boken finns fritt tillgänglig kostnadsfritt via Myndigheten för psykologiskt försvar.
Referenser
Falkheimer, J. & Pamment, J. (Red.). (2025). Psychological Defence and Information Influence. A Textbook on Theory and Practice. Myndigheten för psykologiskt försvar.
Lämna ett svar