Den demokratiska epok vi befunnit oss i tog ett halvt sekel att bygga. Från Portugals nejlikerevolution 1974, genom Kalla krigets slut, fram till millennieskiftet då 71 länder samtidigt demokratiserades och framtiden verkade ha en riktning. Jag tillhör den generation som formades av den övertygelsen, som växte upp i tron att demokratins expansion var en naturlag snarare än resultatet av ständig kamp. Idag publicerar V-Dem-institutet vid Göteborgs universitet sin tionde demokratirapport, och bilden den tecknar är osminkad. Den eran är över och jag misstog mig.
Världen har nu 92 autokratier och 87 demokratier. Tre fjärdedelar av jordens befolkning, sex miljarder människor, lever under auktoritärt styre. Andelen som bor i liberala demokratier har sjunkit till sju procent, den lägsta siffran på över femtio år. De demokratiska landvinningar som definierade efterkrigstiden har i princip helt raderats. Demokratinivån för en genomsnittlig medborgare i världen är tillbaka på 1978 års nivå. Väger man istället för ekonomisk styrka befinner sig världen på sin lägsta demokratiska nivå på över femtio år. Det innebär att tyngdpunkten för mänsklig erfarenhet och global styrning har förskjutits mot auktoritärt styre på ett sätt som saknar motstycke i modern tid.
Det mest omvälvande i årets rapport är USA. Förenta staterna förlorar sin långvariga status som liberal demokrati, för första gången på över femtio år. Under Donald Trumps andra mandatperiod har landets demokratiindex fallit med 24 procent på ett enda år och befinner sig nu på samma nivå som 1965, det år som de flesta demokratiforskare betraktar som startpunkten för modern amerikansk demokrati. Hastigheten saknar motstycke i modern historia. V-Dem jämför takten med fem av de mest framträdande autokratiserande ledarna under det senaste kvartsseklet: det som tog Ungerns Viktor Orbán fyra år, Serbiens Aleksandar Vučić åtta år och Indiens Narendra Modi ett decennium har Trump åstadkommit på tolv månader. Det är, som Staffan I. Lindberg, professor och grundare av V-Dem-institutet, har uttryckt det, ”ett frontalangrepp på demokratins funktion och dess institutioner” som ”går rasande fort, till och med fortare än vad jag trodde”.
Rapporten dokumenterar en systematisk koncentration av makt till presidentämbetet. Kongressens lagstiftande kontroll över den verkställande makten har förlorat en tredjedel av sitt värde på ett år och befinner sig på sin lägsta nivå på över hundra år. Yttrandefriheten är på sin lägsta nivå sedan andra världskrigets slut. Trump Action Tracker, ett akademiskt projekt som dokumenterar administrationens handlingar, listar 2 651 åtgärder som direkt underminerar demokratin. Presidentens egna uttalande att ”de enda gränserna för hans makt är hans egen moral” sammanfattar ambitionens omfattning bättre än någon analytiker skulle kunna. Hälften av de 320 målen i Project 2025, Heritage Foundations plan för att omforma den amerikanska staten, hade redan uppnåtts i början av 2026.
Men det vore för enkelt att reducera den demokratiska krisen till en enda man i Washington. Den tredje autokratiseringsvågen är global och accelererar. 44 länder befinner sig i pågående autokratisering, mot bara 18 som demokratiseras. Ny forskning publicerad av Lindberg visar att den nuvarande vågen är värre än 1930-talets i längd, omfattning och magnitud. Värre än det decennium som ledde fram till andra världskriget. Detta, om något, stämmer till eftertanke.
Europa är djupt drabbat. Bland de tio nya autokratiserande länder som identifierats i årets data finns fem europeiska; Kroatien, Italien, Slovakien, Slovenien och Storbritannien. Autokratisering pågår nu i sju av EU:s medlemsstater och i bägge unionens viktigaste allierade utanför Europa. Demokratiska normer eroderar i länder som för bara ett decennium sedan betraktades som stabila. Ungern har sedan länge klassificerats som elektoral autokrati. Men att se Italien, med sina 59 miljoner invånare, och Storbritannien, med 70 miljoner, ta plats på samma lista förändrar bilden fundamentalt. Den autokratiserande trenden har nått kärnan av det västerländska demokratiska projektet.
För Sverige innebär detta att en rad grundantaganden behöver omprövas. Vi lever med djupa beroenden till stater vars auktoritära utveckling accelererar. Vårt informationsekosystem domineras av amerikanska plattformar vars ägare anpassar sig efter Trumpadministrationens önskemål. Vår säkerhetspolitiska garanti har i decennier vilat på en transatlantisk allians vars demokratiska fundament eroderar. Vår handel, vår teknologiska infrastruktur, vår forskningsfinansiering, allt är invävt i ett system som vi byggt under antagandet att våra partners delade våra värderingar. Vad gör vi om USA:s mellanårsval i november inte genomförs på ett godtagbart sätt? V-Dem-rapporten pekar på att valintegriteten redan hotas. Justitiedepartementet har begärt ut röstlängder från nästan varje delstat, FBI har genomsökt vallokaler i Georgia, och 40 procent av landets valfunktionärer har lämnat sina poster sedan 2020. Frågan är inte längre teoretisk, utan förutsätter planering och beredskap.
I denna verklighet blir det nordiska och baltiska samarbetet viktigare än det varit sedan Kalla krigets dagar. Danmark, Finland, Norge, Island, Estland, Lettland och Litauen utgör tillsammans med Sverige en demokratisk kärna i ett Europa under press. Att knyta dessa band tätare, inte bara militärt utan ekonomiskt, teknologiskt och institutionellt, är en strategisk nödvändighet. Vi behöver bygga strukturer som gör oss mindre beroende av aktörer vars demokratiska åtaganden inte längre kan tas för givna. Det handlar om digital infrastruktur, om forskningssamarbeten, om försörjningskedjor, om att skapa den resilienta demokratiska gemenskap som vår geografi och vår historia gör möjlig.
Ukraina visar vad som står på spel i sin mest brutala form. Där försöker auktoritära stater med militärt våld krossa en demokrati. Det fullskaliga kriget, som nu pågått i över fyra år, är den yttersta konsekvensen av den autokratiseringsvåg som V-Dem dokumenterar. Varje demokrati som faller försvagar de som återstår.
Sverige går till val den 13 september. Det sker i en tid då viljan från auktoritära stater att påverka demokratiska val är väl dokumenterad och kännbar. Ny lagstiftning ger Valmyndigheten explicit ansvar för valskydd, och sex myndigheter samordnar i ett nationellt valnätverk. Det är nödvändiga åtgärder. Men de räcker inte. Vi behöver stärka demokratin inifrån. investera i oberoende medier, värna ett fritt civilsamhälle, ge institutioner mandat och resurser att granska makten. Och vi behöver utveckla demokratin för vår egen tid. Den behöver nya former för delaktighet, nya sätt att möta desinformation, nya modeller för att hantera klimatkris och teknologiska skiften. Demokrati är inte ett museiföremål som ska bevaras i sitt nuvarande skick. Den måste vara levande för att vara relevant.
Det vore begripligt att känna vanmakt inför en värld där tre fjärdedelar av befolkningen lever under auktoritärt styre, där demokratins institutioner urholkas från Washington till Budapest till New Delhi. Men V-Dem-rapportens egna data visar att 70 procent av alla autokratiseringsepisoder under den tredje vågen har kunnat vändas. Motgiftet är känt. Starka institutioner, robust civilsamhälle, oberoende medier, aktiva medborgare. Det är ingen slump att det är exakt dessa som autokratiserande ledare angriper först. Och det är exakt dessa vi måste försvara.
I amerikanska städer marscherade sju miljoner människor under parollen ”No Kings Day”. I Ukraina försvaras demokratin med livet som insats varje dag. I Sverige går vi till val i september. Dessa kamper ser olika ut, men frågan är densamma. Vad är vi beredda att göra för det samhälle vi säger oss vilja ha?
Den demokratiska eran tog ett halvt sekel att bygga. Den byggdes av människor som valde att tala när det kostade, ta ställning när det var obekvämt, engagera sig när det vore enklare att titta åt andra hållet. Det som kommer härnäst avgörs av om vi väljer att göra detsamma. Demokrati har aldrig varit ett tillstånd. Den har alltid varit en handling. Och den får sitt innehåll först genom dem som vägrar ge upp den.
Referenser
Mattsson, J. (2025, 14 mars). Forskare om USA: ”Det pågår ett frontalangrepp mot demokratin” [intervju med Staffan I. Lindberg]. Forskning & Framsteg.
Nord, M., Altman, D., Fernandes, T., Good God, A., & Lindberg, S. I. (2026). Democracy Report 2026: Unraveling the democratic era? University of Gothenburg: V-Dem Institute.
Pagel, C. (2025). Trump Action Tracker.
Regeringen. (2025, 21 november). Regeringens och svenska myndigheters arbete för att skydda de allmänna valen 2026 mot otillbörlig påverkan.
Reporters Without Borders. (2026, 14 januari). One year into Trump’s second term: Increasingly repressive US president on track to join ranks of world’s worst press freedom predators.
The Steady State. (2025, 16 oktober). Accelerating authoritarian dynamics: Assessment of democratic decline.
Lämna ett svar