Den senaste veckans händelser i USA får mig att reflektera. Valet av Donald Trump som president markerar ett dramatiskt skifte i den geopolitiska världsordningen, och som Sverige och EU måste förhålla sig till. Under bara den första veckan av presidentskapet har en rad beslut och uttalanden visat på en politik som fundamentalt utmanar demokratiska värderingar och internationella relationer på ett sätt som får direkta konsekvenser för Sverige och Europa. Inte minst i ljuset av vårt allt mer digitala samhälle.
Det är svårt att riktigt veta var man ska börja. En av Trumps närmare rådgivare, Steve Bannon, är känd för att ha myntat strategin “flood the zone with shit” , som handlar om att översvämma medielandskapet med en enorm mängd falsk, meningslös och absurd information. Syftet är att spy ut så mycket nyheter och information till medier och allmänhet att det blir omöjligt att skilja mellan vad som är sanning och lögn, vad som är viktigt eller inte. Taktiken syftar inte till att övertyga människor om specifika påståenden, utan snarare att skapa förvirring, undergräva förtroendet för etablerade medier och i slutändan få människor att tappa intresset för nyheter och politik. Det är precis där vi är nu.
Vi ägnar dagar åt att se världens rikaste man göra hitlerhälsning framför folkmassorna, samtidigt som politiken på punkt efter punkt mejlsas om i en oroväckande och farlig riktning.
Genom att konstant bombardera allmänheten med motstridiga uppgifter och absurda uttalanden skapas en känsla av cynism och apati, vilket gör det svårare för medierna att hålla makthavare ansvariga. Strategin utnyttjar den moderna medieekologin, där sociala medier och fragmenterade nyhetskanaler gör det lättare att sprida desinformation snabbt och effektivt. Om detta skrev jag mellan 2018-2020 i SOU2020:56 Demokratin i en digital tid. Strategin förefaller vara ett led i att uppnå Bannons ideologiska målbild, som syftar till att demontera den så kallade administrativa staten genom att avsiktligt undergräva och försvaga befintliga institutioner. Hans övertygelse är att dessa institutioner och lagar begränsar individens frihet och bromsar ekonomisk utveckling. Genom att initiera kulturella och politiska stridigheter hoppas han åstadkomma en ny ordning som gynnar hans fascistiska och populistiska agenda.
Parallellt med denna strategi påbörjar Trump genomförandet av sitt politiska program, som enligt historikern Mikael Nilsson följer ett tydligt fascistiskt mönster. I sitt installationstal framställde sig Trump som förkroppsligandet av hela nationens vilja, talade om att utvisa “oönskade folkgrupper” och beskrev sitt maktövertagande som början på ett fullständigt återuppbyggande av ett raserat land – allt detta är, som Nilsson påpekar i GP, skolboksexempel på fascistisk retorik. När detta kombineras med Bannons strategi att översvämma medielandskapet med desinformation blir det svårt att greppa alla förändringar, vilket också är själva avsikten. Låt mig ändå ge ett axplock av den senaste veckans oroväckande utveckling.
Kanske ska vi börja med hoten om att annektera Grönland, ett territorium tillhörande Danmark och därmed EU. Det kan låta lite konstigt och skojfriskt, men är en djupt problematisk situation. Det är inte bara ett hot mot en enskild nation utan mot hela den europeiska gemenskapen och den internationella rättsordningen. När USAs president öppet diskuterar möjligheten att ta kontroll över territorium tillhörande allierade nationer, signalerar det ett fundamentalt skifte i hur vi måste se på vår säkerhetspolitiska situation. Det sänder också en signal till alla de stater runt om i världen som inte tillskriver den regelbaserade världsordningen något värde, utan hellre ser den starkes rätt som utgångspunkt för världsordningen. Xi och Putin gnuggar händer. Att Trump genom att lämna Parisavtalet och WHO lämnar fältet öppet för ett stärkt kinesiskt inflytande på den internationella arenan, försvårar ytterligare förmågan att bibehålla några av de institutioner som utgjort fundament i den regelbaserade världsordningen.
Den inrikespolitiska utvecklingen i USA är också den djupt problematisk, även ur ett europeiskt perspektiv. Benådningen av 1600 personer som deltog i våldsamt uppror mot demokratiska institutioner sänder också det en signal om att politiskt våld kan legitimeras långt utanför USAs gränser. Det hela sker samtidigt som grundläggande medborgerliga rättigheter inskränks genom att upphäva skydd för kvinnors rättigheter, HBTQ-personers rättigheter och minoriteters möjligheter på arbetsmarknaden.
Utnämningen av personer med tvivelaktiga meriter till nyckelpositioner som en hälsominister som förnekar etablerad medicinsk vetenskap, visar på en förvaltning som inte styrs av kompetens och sakkunskap.
Ett för utrikespolitiken mycket problematiskt exempel är utnämningen av Pete Hegseth som ny försvarsminister. Den illustrerar väl administrationens karaktär. Trots sin bakgrund som major i nationalgardet och tjänstgöring i Irak och Afghanistan, väcker utnämningen djup oro. Hans kontroversiella syn på NATO, som han i sin bok beskriver som “föråldrat och impotent”, och hans försvar av Trumps hyllande av Putins erkännande av utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk som “genialt”, visar på en grundläggande förändring i USAs syn på den transatlantiska länken. Att utnämningen fick det jämnaste omröstningsresultatet för en försvarsminister sedan 1947, med tre republikanska senatorer som röstade emot, understryker hur kontroversiell denna utnämning är. För Europa är det särskilt oroande att en person med så öppet fientlig inställning till NATO nu ska leda Pentagon.
Denna vecka kom ytterligare ett oroande besked när utrikesminister Marco Rubio med omedelbar verkan pausade allt amerikanskt utlandsbistånd förutom till Israel och Egypten. Detta innebär att militärt stöd till Ukraina, Taiwan och andra viktiga allierade stoppas i 90 dagar i väntan på översyn. Beslutet, som chockade utrikesdepartementets personal och går längre än Trumps ursprungliga exekutiva order, visar tydligt hur den nya administrationen ser på USAs roll i världen. För Europa blir det allt svårare att förlita sig på den amerikanska säkerhetsgarantin när också det praktiska stödet till Ukraina kan stoppas med ett pennstreck.
I detta nya och synnerligen allvarliga läge framstår också vårt tämligen betydande digitala beroende av USA som särskilt kritiskt. När presidenten demonstrativt avskaffar säkerhetskontroller för nyckelpersoner i administrationen, lanserar en egen kryptovaluta, och har nära kopplingar till personer som öppet visar sympatier med extremhögerideologier i techsektorn, väcks allvarliga frågor om hur vi ska hantera vårt digitala infrastrukturberoende.
Att samma president benådat grundaren av Silk Road, en digital marknadsplats för illegal handel värd hundratals miljoner dollar, visar på en attityd till cybersäkerhet och digital lagenlighet som är djupt problematisk för ett Europa som är beroende av amerikanska digitala tjänster.
Sveriges och EUs beroende av amerikanska digitala plattformar, molntjänster och AI-teknologi sätts helt plötsligt i nytt ljus. När Trump nu visar öppet förakt för rättsstaten genom att paralysera Privacy and Civil Liberties Oversight Board (PCLOB) – en oberoende myndighet som ska granska övervakning – blir situationen akut. Som framgår av en ny analys hotar detta hela grunden för EUs adekvansbeslutet för dataöverföringar till USA. Detta innebär i praktiken att den rättsliga grunden för europeiska företag och organisationer att använda amerikanska molntjänster, dela data med amerikanska partners eller lagra data på amerikanska servrar riskerar att försvinna. Utan ett giltigt adekvansbeslutet skulle tusentals europeiska verksamheter över en natt behöva hitta alternativa lösningar för sin digitala infrastruktur – något som för många är praktiskt omöjligt på kort sikt. Har man i sin verksamhet inte en digital kontinuitetsplanering givet det förändrade läget, så är det hög tid. När en amerikansk administration aktivt motarbetar grundläggande demokratiska principer, visar förakt för rättsstaten och har kopplingar till extrema ideologier kan vi inte längre ta för givet att USAs intressen sammanfaller med våra när det gäller datasäkerhet, integritet och demokratiska värderingar. Särskilt oroande är att Trump inom bara några veckor genom exekutiva order kan riva upp hela det regelverk som EU-USA-överföringen av data vilar på. Om detta sker skulle europeiska företag och myndigheter stå inför ett akut behov av att omvärdera och omstrukturera sina digitala beroenden av amerikanska tjänster – en situation som skulle kunna få omfattande konsekvenser för både verksamheters funktionalitet och den digitala ekonomin i stort.
Särskilt oroande är detta inom AI-utvecklingen, där USAs ledande position kombinerat med en administration som visar förakt för demokratiska värderingar skapar en farlig situation. USA är på väg mot att bli en kakistokrati full av oligarker nära makten. Det undergräver trovärdigheten i USAs förmåga att vara en pålitlig partner i kritiska samarbeten, inte minst inom områden som cybersäkerhet och digital infrastruktur.
För ett antal år sedan skrev jag ett kapitel i boken “Sveket mot cybersäkerheten“, utgiven av Fores, om digital suveränitet. Jag varnade då för utvecklingen där världen skulle kunna delas in i tre digitala sfärer – en amerikansk, en kinesisk och en europeisk. Den utvecklingen har nu accelererat bortom vad vi då kunde förutse. Den kinesiska modellen bygger på total statlig kontroll, där digitala plattformar och infrastruktur används som verktyg för övervakning och social kontroll. I USA har utvecklingen gått mot en modell där stora techbolag får allt större makt, med nära kopplingar till staten. Den nuvarande amerikanska administrationens urholkning av demokratiska institutioner och säkerhetskontroller förstärker riskerna med detta upplägg ytterligare. Europas försök att bygga en tredje väg, med fokus på medborgerliga rättigheter och demokratisk kontroll, utmanas nu från båda håll. De amerikanska techbolagens dominans och deras allt närmare koppling till en alltmer oförutsägbar amerikansk stat utgör ett akut problem för europeisk digital suveränitet. Samtidigt ser vi hur Kina aggressivt försöker exportera sin modell för digital kontroll, inte minst genom Belt and Road-initiativet. EUs ambition att hitta en balans mellan öppenhet och kontroll, mellan innovation och reglering, mellan individuella rättigheter och kollektiv säkerhet, blir allt svårare att upprätthålla i denna nya verklighet.
Den amerikanska presidentens agerande bara dessa få dagar in i presidentskapet visar också på vikten och behovet av att stärka EUs gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. När USAs roll som garant för den liberala världsordningen inte längre kan tas för given, måste Europa ta ett större ansvar för sitt eget försvar och sin säkerhet, inklusive områden som att säkerställa vår digitala opinionsbildning, vår cybersäkerhet och vår digitala infrastruktur, där AI är en central del. Och just i denna senare del, i frågan om digital infrastruktur, ligger Europa efter. Och det brådskar att öka tempot.
Det som händer i USA just nu är mer än bara inrikespolitiska förändringar. Det är tecken på ett fundamentalt skifte i den globala maktbalansen som förutsätter genomtänkta och långsiktiga svar från Sverige och EU. Vi kan inte längre basera våra beslut på antagandet om att USA kommer att agera som en förutsägbar och pålitlig partner. Vår digitala resiliens och vår motståndskraft behöver ta sin utgångspunkt i våra egna förutsättningar, särskilt inom områden där vårt beroende är som störst.
Den utveckling vi nu ser innebär inte att vi ska överge vårt samarbete med USA. I det långa perspektivet är det avgörande att envist vidhålla fast vid den regelbaserade världsordningens värde. För att åstadkomma det spelar USA fortsatt en avgörande roll, och med stark och samlad röst behöver EU driva linjen och påtala USAs roll i denna kontext. Men samtidigt måste vi vara mer strategiska och medvetna i våra val i Europa. Det finns mycket som behöver utvecklas, förändras och förbättras i ljuset av vår samtids hastiga och problematiska utveckling. Bland dessa är att förstärka samhällets digitala kontinuitetsplanering genom att bland annat tillföra och stärka lösningar för vår digitala opinionsbildning, vår digitala infrastruktur och AI-utveckling. Den europeiska vägen framåt måste vila på våra gemensamma demokratiska värderingar och en djupare förståelse för vad som står på spel när allt det vi tagit för givet i form av säkerhet och välstånd inte längre kan garanteras.
Tack för en väldigt bra sammanfattande analys av det svåra nya läget. Det jag eventuellt saknar är en fundering över hur NATO skulle hantera en eventuell fientlig handling från USA gentemot Danmark. Men det kanske mera är en fråga för statsvetare och eller försvarspolitiska analytiker.