En reflektion över mitt 2024

När vintermörkret sänker sig över Göteborg denna första dag 2025, finner jag mig själv reflekterande över ett år som varit både utmanande och transformativt på många plan. När jag blickar tillbaka i det större perspektivet utmärks året som gått framförallt av hur mitt arbete, och även delar av samhällsdebatten, kommit att präglas av förändringar i gränslandet mellan samtidens politiska skeenden, den enastående teknikutvecklingen och utmaningar för demokratin, runt om i världen. Det blir allt tydligare hur teknikutvecklingen, och inte minst utvecklingen inom artificiell intelligens, innebär en direkt påverkan på vårt demokratiska samhälle. Jag inser också när jag blickar tillbaka hur mycket som har hänt, så många projekt, verksamheter och sammanhang jag haft möjlighet att få vara i och bidra till. Jag ska berätta något om dessa nedan.

Men ska jag börja min reflektion på ett mer personligt plan, så är det i insikten om vår allas vår sårbarhet, och om hur viktigt det är med familj och vänskap, i fritiden och på jobbet. I mitt privatliv har 2024 präglats av en hel del svårigheter, såväl i familjen som bland närstående, inte minst kopplat till sjukdom och alldeles för tidig död. När jag blickar tillbaka över 2024 har det varit ett enastående händelserikt år för mig, men mest betydelsefullt har allt det varit, som kanske inte syns i det man gör, utan snarare i hur årets erfarenheter i det stora och det lilla kommer att forma livets berättelse. Jag tänker tillbaka på allt lidande och sorg jag mött och erfarit under året, och blir så tacksam för det som ofta är att ta för givet, som god hälsa och nära vänner och familj.

Men ska min reflektion över händelser och skeenden 2024 börja någonstans, så är det i höstmorgonen i Kyiv, som fortfarande är kristallklar för mitt inre. Luften var kylig och staden vaknade långsamt till liv, men under den tillsynes normala vardagen pulserade en ständig medvetenhet om det pågående kriget. Jag var där för att arbeta med ukrainska myndigheter kring innovationsstöd på uppdrag för Myndigheten för Psykologiskt Försvar. I mötet med ukrainska kollegor som dagligen arbetar under hotet från både fysiska och digitala attacker blev det smärtsamt tydligt att det vi ofta diskuterar teoretiskt i Sverige är en påtaglig verklighet för dem. Deras motståndskraft, inte bara mot konventionell krigföring utan även mot sofistikerade cyberattacker och desinformation, och deras enastående försvarsvilja, har varit både inspirerande och gripande. Mina resor till både Kyiv och Lviv under året har gett perspektiv som format mycket av mitt fortsatta arbete. De har berikat både mitt akademiska arbete vid Göteborgs Universitet, där jag fortsätter mina doktorandstudier om rådighet i omställning, och mitt praktiska arbete med att stärka Sveriges digitala motståndskraft inom fokusområdet om digital resiliens i RISE. I mina doktorandstudier har jag kunnat fördjupa mig i frågan om hur en offentlig verksamhet kan bli systematiskt bättre på att göra saker de aldrig gjort förut, något som blir alltmer kritiskt att behärska i en tid där teknologisk utveckling och geopolitiska förändringar ständigt skapar nya utmaningar.

Under året har jag haft förmånen att medverka i flera givande forsknings- och innovationsprojekt. Särskilt minnesvärt var medverkan i boken “Kokbok för digitalisering – recept från offentlig sektor“, där forskare inom forskarskolan Digital Förvaltning konkretiserar många av de lärdomar som vuxit fram genom den pågående forskningen, på ett lättsamt och engagerande sätt. Tillsammans med Anders Wikström publicerade vi två vetenskapliga artiklar inom ramen för kommunledningspartnerskapet LOFT, som undersöker hur vi kan bygga innovationsförmåga inom offentlig sektor. Arbetet i kommunledningspartnerskapet LOFT har varit särskilt meningsfullt för mig, det bygger broar mellan akademisk forskning och praktisk tillämpning, något jag under alla mina år inom forskning sett som centralt för mitt arbete. I en annan del av mitt akademiska arbete fick jag bidra till ett bokkapitel om AI, digitalisering och desinformation, ett projekt i samarbete med Lunds universitet. Boken kommer ut under 2025.

Vid sidan av forskningen har jag också arbetat med ett flertal rapporter och analyser. En av dessa, skriven på uppdrag av Socialstyrelsen, undersökte myndighetens omställningsförmåga och föreslog nya sätt att skapa styrning och stöd för utveckling. I ett annat projekt bidrog jag till att utreda Sveriges nationaldagsfirande på uppdrag av Stiftelsen Sveriges Nationaldag, med ambitionen att skapa en starkare och mer inkluderande tradition.

Jag har också under året haft möjlighet att delta i ett antal olika Nato-relaterade verksamheter, från att föreläsa och delta i en panel vid Nato StratCom Riga Center of Excellence konferens om sociala medier och AI, till att skriva årets upplaga av Nato-övningen Nordic Pine, om att motstå hybrida hot i energisektorn.

Ett av årets mest spännande projekt var utvecklingen av konstinstallationen “Programmed Perspectives“, som fick sin premiär på Sveriges ambassad i Washington. I samarbete med mina kollegor Pär Olsson och Micke Kring skapade vi en installation som på ett konkret sätt demonstrerar samspelet mellan AI och mänsklig interaktion. Genom att låta besökare konversera med en röststyrd AI-enhet vars politiska perspektiv kan ändras med en knapptryckning, lyckades vi belysa både potentiella fördomar i AI-system och vikten av källkritik i en allt mer digitaliserad värld. Installationen blev en manifestation av de frågor jag brottats med under året – hur vi balanserar teknologisk utveckling med demokratiska värderingar, hur vi förstår och hanterar AIs växande inflytande i samhällsdebatten, och hur vi säkerställer att digitaliseringen stärker snarare än underminerar vår demokrati.

Året har också präglats av ett för mig intensivt arbete med att tillsammans med kollegor i flera organisationer, och många olika verksamheter, stärka Sveriges digitala motståndskraft. Som utbildningsansvarig i den frivilliga försvarsorganisationen Psyopsförbundet, och genom mitt arbete på RISE har jag varit djupt involverad i utvecklingen av utbildningar och verktyg för att möta framtidens utmaningar inom området i Sverige och internationellt. En särskild milstolpe var lanseringen av Cyberlyftet.se i oktober – en nationell grundkurs i cybersäkerhet som på kort tid nått över 30 000 personer. Ett projekt i samarbete mellan RISE och Cybercampus. Det stora intresset för kursen visar på behovet av kunskap inom området och bekräftar vikten av att göra denna typ av utbildning tillgänglig för alla.

Tillsammans med ett fantastiskt team i Micke Kring, Kristina Söderberg och Amanda Sundberg i RISE, har vi också utvecklat och genomfört kursen “Kom igång med AI på jobbet“, ett initiativ som syftar till att öka förståelsen för AI inom offentlig sektor. Vi har hållit två kursomgångar under året, och responsen har varit överväldigande. Det blir så tydligt att det finns ett stort behov av praktisk, handfast kunskap om hur AI kan användas på ett ansvarsfullt sätt i offentlig verksamhet. Arbetet speglar en större utmaning vi står inför som på en samhällsnivå handlar om hur vi säkerställer att digitaliseringens fördelar kommer hela samhället till del, samtidigt som vi bygger resilienta system för att hantera dess risker.

I min roll som styrelseledamot i e-Hälsomyndigheten har jag under detta och tidigare år kommit att få en spännande inblick i hur digitaliseringen påverkar en av samhällets mest kritiska sektorer. Hälso- och sjukvården står inför enorma möjligheter genom digitalisering och AI, men också inför stora utmaningar när det gäller integritet, säkerhet och tillgänglighet.

Ett särskilt hedersamt uppdrag under året var att bli utnämnd av regeringen till ledamot i den nya Mediestödsnämnden. I en tid där lokaljournalistiken kämpar för sin överlevnad samtidigt som teknikutvecklingen igen omkullkastar förutsättningarna för medier är det avgörande att vi hittar vägar att stödja och utveckla kvalitetsjournalistik. Som en av sju ledamöter bidrar jag till att fatta beslut om fördelningen av det nya mediestödet, med särskilt fokus på att stötta viktig lokal och regional journalistik i hela landet. Det har varit oerhört utmanande, inte minst givet en ny lagstiftning som kommit, men samtidigt givande och lärorikt.

Att bli rankad på fjärde plats på listan av digitaliseringens 30 mest inflytelserika personer enligt Dagens Samhälles maktlista 2024 var både överraskande och hedrande. Men mer än en personlig utmärkelse ser jag det som ett erkännande av vikten av det arbete som jag tillsammans med kollegor i RISE och GU gör för att stärka våra förutsättningar för en demokratisk och resilient digital framtid.

Under året har jag haft förmånen att föreläsa och delta i många samtal och sammanhang runt om i landet. Från Folk och försvars rikskonferens till bibliotek i Kungsbacka, Göteborg och Ystad har jag mött människor som är djupt engagerade i frågor om demokrati och digitalisering. Särskilt minnesvärd var föreläsningen för Riksbankens personal om förnyelse och transformation i samband med lanseringen av en ny riksbanksstrategi, och mötet med Sveriges kommunchefer där vi diskuterade hur man leder och organiserar för förnyelse och transformation.

Ett annat betydelsefullt projekt under året var utvecklingen av utbildnings- och övningsmaterialet “Påverkanskampanjen“, som nu används för att utbilda inom psykologiskt försvar både i Sverige och internationellt. Materialet, som jag utvecklat tillsammans med Elin Hollström och på uppdrag av Myndigheten för Psykologiskt Försvar, och som nu finns översatt till engelska och ukrainska, har visat sig vara ett kraftfullt och uppskattat verktyg för att öka medvetenheten om otillbörlig informationspåverkan från främmande makt.

Som ledamot i WIN WIN Gothenburg Sustainability Awards jury och genom mitt engagemang i olika styrelser och nätverk har jag fått en djupare förståelse för hur digitaliseringen påverkar alla delar av samhället. Det har blivit alltmer tydligt att vi behöver ett holistiskt perspektiv när vi arbetar med dessa frågor – teknologi, demokrati, hållbarhet och innovation är alla sammanlänkade på komplexa sätt.

2024 har varit ett år av intensivt arbete för att stärka Sveriges och vårt samhälles förmåga att möta framtidens utmaningar. Med utbildningar, forskning, innovation och praktiskt arbete har jag tillsammans med kollegor och samarbetspartners fortsatt att verka för en mer motståndskraftig digital framtid. Det känns otroligt givande att se tillbaka på året som gått, och se hur många jag tillsammans med kollegor har haft möjlighet att möta i forskningsprojekt, utbildningar, träningar, övningar och i föreläsningar i Sverige och utomlands.

När jag blickar framåt mot 2025 är det med både oro och hopp. Teknologins utvecklingstakt kommer inte att avta. Tvärtom ser vi hur AI och andra digitala teknologier fortsätter att omforma samhället i en accelererande takt. De geopolitiska förändringar som syns i vår samtid med auktoritära stater som Kina och Ryssland som väljer bort den regelbaserade världsordningen, och en mycket oroväckande utveckling i USA inför 2025, kastar en skugga över året som kommer. De utmaningar vi möter förutsätter ett samhälle som förmår klara av omställning, hantera kriser men inte minst tänka långsiktigt i en mycket turbulent tid, och förmå göra mer av det man aldrig gjort förut. En tid där teknik är både en möjlighet och ett hot, och där vi står inför större osäkerhet än samhället har på mycekt länge. Samtidigt finns det mycket att se fram emot för mig, och saker som inger hopp. Redan nu ser jag fram emot konferensen i Nuuk på Grönland om digital resiliens i Arktis, och på möjigheten till att få bidra till regeringskansliets förmåga att leda och organisera för förnyelse och transformation.

När jag reflekterar över året som gått slås jag av hur mina uppdrag, projekt och möten med så många olika människor i olika frågor, har bidragit till en djupare förståelse för de utmaningar vi står inför. Från klassrummen där vi utbildat i cybersäkerhet till styrelserummen där vi fattat strategiska beslut. Från konstinstallationen i Washington till krigets verklighet i Ukraina – allt hänger ihop i ett komplext nätverk av utmaningar och möjligheter.

Med de dessa reflektioner avslutar jag året. När vi nu går in i 2025 känner jag mig ödmjuk inför alla de kommande uppgifter, projekt och verksamheter jag har att möta, kända som okända, men samtidigt inspirerad av alla de människor jag mött under året gått, och vars tankar och insikter följer mig in på det nya året.