Ett samtal i en podd. Ett hot. Det är ibland allt som krävs för att en isande känsla ska sprida sig genom ett samhälles institutioner. Igår uttalade sig Brendan Carr, ordförande för den amerikanska mediekommissionen FCC, i en podd, och passerade med detta nästa gräns när han öppet hotade att dra in sändningslicensen för mediejätten ABC.
Anledningen? En komiker, Jimmy Kimmel, hade skämtat på ett sätt som misshagade makten och dess anhängare. Händelsen, där en tidigare oberoende tillsynsmyndighet förvandlas till en politisk bestraffningsapparat, är inte en isolerad incident. Det är ett symptom på en demokrati i sönderfall, en medveten strategi där de institutioner som ska skydda medborgarna från maktmissbruk istället blir maktens vapen.
Trumpregimens budskap är enkelt. Den som sänder kritik mot makten tar en risk. Hotet behöver inte verkställas för att få effekt. Redaktörer drar öronen åt sig. Jurister skriver PM. Publiken vänjer sig vid att det finns ett “men” efter det första tillägget i konstitutionen.
Vi ser nu hur den amerikanska demokratin monteras ner, sten för sten. Barriären mellan politisk nyckfullhet och samhällets mest vitala funktioner rivs.
Attacken mot den fria pressen är bara en pågående process. Parallellt pågår ett lika allvarligt övertagande av landets finansiella kärna, Federal Reserve. Centralbankens oberoende har i decennier varit en garant för ekonomisk stabilitet, en brandvägg för att förhindra politiker från att trycka pengar för att finansiera kortsiktiga vallöften med långsiktig ekonomisk kollaps som följd. Nu talas det öppet om att underkasta även denna institution presidentens direkta vilja, ett drag som skulle förvandla ekonomin till ett verktyg för en auktoritär agenda och underminera förtroendet för hela det finansiella systemet.
Samtidigt pågår också en systematisk urholkning av maktdelningsprincipen, den grundbult som ska säkerställa en balans mellan den exekutiva, lagstiftande och dömande makten. Genom en aggressiv användning av exekutiva order och en öppen nonchalans för kongressen funktion agerar regimen i ett konstitutionellt gränsland, ständigt flyttandes fram sina positioner i strid med de lagar och den tradition som format USA. Det handlar inte längre om politiska oenigheter inom ett gemensamt ramverk, utan om en kamp mot själva ramverket. När en president anser sig stå över lagen och agerar utan att förhålla sig till varken domstolar eller andra folkvalda så har maktdelningen i praktiken upphört att fungera.
Det som syns i USA är en medveten och systematisk nedmontering av demokratins kontrollfunktioner. En fri press som granskar, en oberoende centralbank som säkrar ekonomin och en kongress som stiftar lagar är inga teknikaliteter. De är de bärande väggarna i det demokratiska bygget. När journalister systematiskt tystas, när ekonomin blir ett politiskt slagträ och när konstitutionen blir ett hinder som ska rundas istället för en regelbok att följa, då vittrar demokratin sönder inifrån. Det sker inte alltid med dramatiska kupper, utan ofta genom en serie händelser som fråntar makt eller. tar över kontrollen av de institutioner som är menade att vara samhällets främsta försvarare. Varje tystad journalist, satiriker och komiker, varje politiserat ämbetsverk och varje ignorerad lag är ett steg närmare en framtid där kritik har tystnat och makten saknar gränser.
För vidare läsning:
- ACLU om hotet mot Jimmy Kimmel och ABC: ACLU Responds to Trump Administration Move Censoring Jimmy Kimmel
- Brookings Institution om centralbankens oberoende: Why is the Federal Reserve independent, and what does that mean in practice?
- National Constitution Center om gränserna för presidentens makt: Defining the president’s constitutional powers to issue executive orders