En ljudversion av detta inlägg finns här.
Vem är du? Vad är det som utgör den du är? Frågor som dessa, om vad det är att vara människa, om vad som formar oss och gör oss till den vi är har följt med oss i alla tider. Sådana reflektioner utgår oftast ifrån att vi som människa utgörs av vår kropp, vår hjärna och dess förmåga till medveten tanke. I takt med att vi har utvecklats och skapat verktyg att berätta med, som text, böcker, bilder och fotografier har vi också skapat avtryck av tankar och idéer i världen. Den vi är går att skönja i de spår vi lämnar efter oss.
I vår historia, ända fram till digitaliseringens tidevarv, var de spår vi lämnade efter oss tämligen begränsade. Under 1800 och 1900-talen gick spår ifrån en del personer att skönja i bröllopsfotografiet, jordeböcker, dagboken, den bevarade korrespondensen och någon enstaka notis i tidningen. I Sverige går dessutom dokumentation i jordeböcker tillbaka till Gustav Vasa. Men då rör det sig om mycket begränsad information. För ett mycket litet antal personer finns det gott om historiska fakta att bygga ett personporträtt på, så som kungar, drottningar, ledande politiker och andra av betydelse som lämnat avtryck i tidigare samhällen. Men för de allra flesta människor finns få eller inga spår kvar alls.
Men allt detta har ställts på ända. I det digitaliserade samhället är det regel, snarare än undantag, att du lämnar spår efter dig. Det finns många olika sorters spår. Det finns de medvetna spåren, de du själv formar och lämnar efter dig. Det kan vara något du gillat på Facebook, bilden på Instagram eller filmen du laddar upp på YouTube. Det finns de omedvetna spår som du lämnar efter dig, i form av metadata, som ständigt omger dig i din digitala värld. Det kan vara information om var du befinner dig, vad du gör vid en viss tid, information om din fysiska aktivitet genom telefonens eller aktivitetsbandets olika sensorer eller information om vad du köpt, vad du lyssnat på, vilken app du använder, vilken sida du besökt och så vidare. Det kan också handla om omedvetna spår som andra lämnar om dig, så som kommentarer om dig i sociala media, bilder eller filmer på dig, eller annan data. Dessa personer kan själva vara omedvetna om att de lämnar data om dig, i de fall du exempelvis är i bakgrunden.
Som de flesta vid det här laget är medvetna om så tenderar information att sparas på Internet. Det är generellt sett mycket svårt att ta bort spår av data från Internet när den väl är publicerad. Hittills har debatten kommit att handla om den förhållandevis begränsade mängd information som vi själva eller andra medvetet publicerar om oss. I EU har särskild lagstiftning gjort det möjligt för oss att ansöka om att bli borttagna från sökmotorer, om viss information om oss på Internet är till men för oss, falsk eller otillbörlig. Här handlar det alltså inte om kravet på att informationen i sig tas bort, för det har visat sig vara i princip omöjligt. Men däremot har informationen i sökmotorer visat sig lättare att påverka.
Men all övrig data? Den oftast omedvetet publicerade metadatan som omger oss? Diskussionen om denna data har aktualiserats i vidare kretsar först genom debatten kring de dokument Edward Snowden publicerade häromåret. I den debatten framkom det tydligt att metadata om oss kan vara minst lika integritetskränkande, om inte mer, än själva informationen i sig. Data om vem vi har ringt, när vi har ringt dem, ifrån vilken plats, kan säga lika mycket som samtalet i sig självt.
Genom utvecklingen av mobiltelefonen har allt mer metadata kommit att skapas. Våra telefoner är i praktiken små datorer med ett mycket stort antal sensorer, som känner av var vi är, hur fort vi rör oss, hur många steg vi tar, vem vi kommunicerar med, vilka samtal vi har och så vidare. Eftersom vi också använder våra telefoner till avancerade informationstjänster genom de appar vi laddar ner, finns där i telefonen också metadata om tusen och en andra saker. Allt ifrån vad vi gillar att köpa, till vilken politisk uppfattning vi har eller vilken sexuell läggning vi har kan gå att identifiera genom den metadata vi lämnar ifrån oss på Internet, och har i våra telefoner och datorer.
De allra flesta spår vi lämnar efter oss är vi oftast helt omedvetna om. Om vi i ett tankeexperiment skulle skapa ett litet larm som varnade oss varje gång vi lämnar ifrån oss metadata om oss själva, skulle det larmet i princip surra hela tiden, som en konsekvens att vi har en mobiltelefon. Vi lämnar ifrån oss denna data till alla möjliga aktörer, till vår mobiloperatör, till företagen och myndigheterna som gör alla de appar vi laddat ner i våra telefoner och till alla de samarbetspartner som dessa företag har. Med tjänster som Ghostery är det möjligt att lyfta på locket och se hur delar av din metadata sprids. Med tjänster som Panopticlick är det möjligt att se just hur unik din profil av samlad metadata är på Internet. För många är det en ögonöppnare att testa sådana tjänster.
Idag är all den data som skapas av dig och om dig inte transparent eller tydlig. Det är inte självklart vem som äger den, vem som har tillgång till den eller vad den används till. Man skulle kunna kalla denna digitala samling data och metadata om dig för ditt molnjag. Och just nu är detta molnjag väldigt otydligt.
Om man väljer att betrakta digital information som skapas av en själv, ens tjänster eller system man interagerar med, data som metadata, som ett subjekt – ett molnjag – så kan det bli lättare att resonera om hur vi vill att detta molnjag ska bemötas, hanteras, utvecklas och bevaras.
Molnjag.
I vår tid uppstår molnjaget när vi föds. De allra flesta vill fotografera och dokumentera det nyfödda barnet? Se till att barnet är friskt genom att hålla koll på olika data? Skriva, berätta och visa upp sitt liv med sina barn? Somliga är restriktiva med vilken information de sprider om sina barn, medans andra delar frikostigt. Men oavsett hur vi beter oss är det i princip omöjligt att undvika skapandet av ett molnjag även i tidiga år. Inte bara vi själva dokumenterar våra barn, utan också myndigheter. Exempelvis sjukvården som dokumenterar barnets hälsa och utveckling löpande. Och när barnet får tillgång till egen teknologi så accelererar utvecklingen avsevärt. För föräldern är det lätt att ge efter för barnens önskemål om tillgång till Internet på egen hand. Själv tröttnade jag på att få reklam i YouTube och på Google över leksaker, bussar, traktorer och annat. Jag insåg att mitt molnjag och min sons i vissa avseenden hade blandats samman. En på många sätt störande upplevelse, som innebär att jag gav min son ett eget konto. Mitt problem var löst, och min sons avtryck på nätet fick ta mera egen form, på gott och ont.
Med min ålder började mitt molnjag inte att formas ordentligt förrän i 20-årsåldern, när jag upptäckte Internet 1995. Jag är rätt glad för det, även om det så klart finns tillfällen där jag känner att det hade varit värdefullt om det sparats lite data. Fördelen jag har, och som alla andra har som är äldre än molnet, äldre än webben, är att vi har privilegiet att efterkonstruera och omkonstruera vår egen historia. Åtminstone fram till den dag molnjaget framträder. Med tiden som gått har våra molnjag kommit att bli mer och mer komplexa och fyllda av allt mer data om oss. Våra molnjag har dessutom kommit att bli en av de viktigaste källorna till intäkt för många företag. Vem vi upplevs vara är ofta ett resultat av någons observation av vårt molnjag.
Vem äger rätten till mitt molnjag? Idag är det som sagt otydligt. Det är långt ifrån självklart att man ens känner till en bråkdel av den information, data och metadata som skapas om en och av en. Det är svårt att överblicka hur ens molnjag ser ut. Vad jag vet är det inte någon som lyckats skapa en rättvisande och illustrativ bild över det. Idag är ditt molnjag ägt av många olika aktörer. Du själv äger givetvis en del av ditt molnjag, men gissningsvis bara en bråkdel av den. Genom de avtal du tecknat på nätet med företag som Facebook, Snapchat, Google, Microsoft, Apple med flera, har du givit din tillåtelse för dem och dess partners att använda den del av ditt molnjag de förfogar över. Också andra tar del av ditt molnjag, och det senaste åren har många exempel kommit i ljuset när ditt molnjag används till saker som du inte med självklarhet vill. Idag är det rutin att studera en persons molnjag inför en anställning. Det börjar dyka upp exempel på när försäkringsbolag sätter premier baserat på ditt molnjag. Ett särskilt märkligt exempel var när varuhuskedjan Target i USA skickade hem reklamartiklar för gravida till en tjej som fortfarande bodde med sina föräldrar, och där ingen i hushållet visste om tjejens tillstånd utom henne själv. Det är alltså inte tydligt hur ägandet över ditt molnjag ser ut, än mindre vad som görs med all information. Vad som däremot är tydligt är att det går att tjäna pengar på andra människors molnjag.
Den samlade informationen om dig har ett värde, för reklam, lobbyism och för andra kommersiella syften. Både Facebook och Google bygger stora delar av sina affärsmodeller på tillgången till ditt och andras molnjag. Vi lämnar ofta oreflekterat ifrån oss nycklarna till vår information i utbyte mot de tjänster som företag erbjuder oss. Det lilla testet vi gör på Facebook, användandet av appen i telefonen eller i datorn.
Och precis som molnjaget har ett värde för andra, så har det också ett värde för dig. Det är vad som låter dig komma till uttryck och låter dig synas och verka i ett digitaliserat samhälle.
Molnjaget är också en möjlig källa till hälsa och välmående. Med hjälp av din egen data blir det möjligt för dig att få bättre kännedom om hur du mår, hur dina beteenden påverkar din hälsa, hur valet av miljöer påverkar din hälsa och så vidare. Det blir möjligt att anpassa behandling och terapier baserat på information från ditt molnjag.
Det finns många andra perspektiv på molnjaget, som jag får anledning att återkomma till i framtida texter. Frågor om säkerhet, integritet, demokrati och öppenhet är alla områden som går att belysa i ljuset av molnjaget.
Likaså frågan om det alls går att ha kontroll och ägande över sitt eget molnjag. Finns där tekniska lösningar? juridiska lösningar? Vad skulle krävas, och vad skulle det innebära, om man äger rätten över sitt eget molnjag och själv har möjlighet att välja hur den hanteras? Hur hanteras molnjaget när man dör?
Med denna text vill jag pröva tanken om det bidrar att prata om ett molnjag, eller om det kanske tvärtom försvårar ett samtal om individen och dess information i en digitaliserad värld. Jag vill gärna höra dina tankar om både begreppet molnjag och övriga delar av texten. Är det ett meningsfullt begrepp, eller försvårar det ett samtal?