Denna text syftar till att beskriva möjliga vägar framåt efter det att vi under över ett decennium varit bundna av en tid av digitala plattformar. För att denna text ska komma till sin rätt, hoppas jag att du läser den första delen, som beskriver det senaste decenniets plattformssamhälle och hur det utvecklats till idag. Det gör sannolikt denna text lättare att ta sig an.
Det offentliga digitala samtalet styrs idag inte utifrån den etablerade praxis och de traditioner som den moderna demokratin är sprungen ur. De digitala samtalen har kommit att lämna stora delar av de seder och traditioner vi ser i de demokratiska samtalen i den fysiska världen bakom sig. Istället dikteras samtalets villkor, dess spelregler, av några få vinstdrivande företag för att tillgodose deras behov och intäkter. De processer och regler som utgör ett offentligt möte, eller för den delen ett informellt samtal, styrs idag istället i hög grad av algoritmer som är designade för att fånga uppmärksamhet och affärsmodeller kopplade till data och reklam. De röster som hörs mest är de argaste, mest känslomässiga, mest splittrande. Rimliga, rationella och nyanserade röster är för det mesta mycket svårare att ta del av. Det leder till ett mer högljutt och radikalt samtal där det gemensamma, tankar om generositetsprincip och inklusion får svårt att hävda sig.
I detta nya digitala landskap kan det bli svårt att upprätthålla demokratin. När olika delar av befolkningen inte längre kan höra de andra, när gemensamma institutioner, domstolar och en professionell offentlig tjänstemannakår ifrågasätts, så urholkas demokratin och dess institutioner. Det digitala samtalet och samhällets offentliga rum behöver andra förutsättningar för att verka. En annan väg behöver utforskas för att skapa bättre förutsättningar för demokratin. I denna utveckling behöver alla bidra, från offentliga aktörer, civilsamhälle, näringsliv och till oss som individer.
Hur gör vi för lägga plattformarnas tid bakom oss? För att finna vägar framåt som i högre grad tar fasta på individens och samhällets behov, snarare än på algoritmer och affärsmodeller? Det finns många olika anledningar för varför vi har kommit att hamna där vi är idag i samhällets digitalisering. Orsaker står att finna i marknadskrafter, i tillgången till digitala tjänster som vid ett tillfälle kommit att bidra till utveckling, men som senare kommit att bli problem. Det går att finna orsaker på systemnivå, i nätverkseffekter och i dysfunktionell lagstiftning, eller i avsaknad av god sådan. Men några skäl för varför vi har svårt att bryta en pågående utveckling, står också att finna i var och en av oss. I våra förhållningssätt till utveckling och förändring. För i plattformarnas tid har vi kommit att ta dem för givet, vi ser dem som självklara. De är utgångsläget från vilket vi försöker finna lösningar. Och detta i sig är ett problem, även om det inte är särskilt konstigt att det kommit att bli så. Låt oss ta ett steg tillbaka och utforska några sätt att förklara varför det kommit att bli som det är, för att därefter se på alternativen och vägar framåt.
Status quo och sunken costs
Vi människor har en naturlig tendens att gå tillbaka till det som är välbekant för oss, eftersom det ofta uppfattas som en säkrare och mer pålitlig väg att följa. Vi föredrar att välja det som är det man uppfattar vara det “ursprungliga” eller “nuvarande” läget, eftersom det är det man är van vid och känner sig bekväm med. Vi kan också resonera så här när det gäller föreställningar om framtiden, eftersom vi ofta har en tendens att anta att saker och ting kommer att fortsätta att utvecklas ungefär på samma sätt som de alltid har gjort, såvida inte det finns starka skäl att tro annorlunda. I detta sammanhang finns det ett psykologiskt fenomen som kallas “status quo bias”, vilket innebär att vi tenderar att föredra att behålla det nuvarande läget, även om det kan finnas andra alternativ som kan vara mer lönsamma, värdefulla eller effektiva på lång sikt. Anledningen kan variera, det kan bero på att vi är rädda för förändring och föredrar att följa en väg som vi känner oss bekanta med, eller för att vi är oroade över eventuella negativa konsekvenser som kan uppstå om vi går med på förändringen.
Samtidigt med detta så har ett decennium av att använda oss av digitala plattformar och sociala nätverk som låser in data kommit att försätta oss alla i en svår situation när det kommer till att faktiskt göra en förändring. Vi har alla investerat mycket tid och energi i det som finns idag. Och i den tanken finns också ett psykologiskt fenomen, i ett begrepp i ekonomin som kallas för “sunken costs”. Det är ett begrepp inom ekonomi och beslutsfattande som hänvisar till kostnader som redan har uppstått och inte kan återvinnas. Dessa kostnader är redan tagna eftersom de är i det förflutna och inte kan ändras. Av detta skäl bör de inte väga lika tungt i en beräkning där man fattar beslut om framtiden. Vi har alla som användare av sociala medier och plattformar kommit att bygga in oss i dem, vi har vant oss vid tekniken och format vanor och beteenden omkring dem. Vi nästan instinktivt öppnar en app utan att ens tänka på det. Så invanda kan beteenden komma att bli. “Sunken cost fallacy” är en kognitiv bias som hänvisar till tendensen att fortsätta att investera tid, pengar eller andra resurser i ett projekt eller företagande på grund av de kostnader som redan har investerats, även om det skulle vara mer rationellt att dra sig ur och gå vidare. Detta kan leda till dåligt beslutsfattande och ineffektivitet, eftersom vi i detta sammanhang riskerar fortsätta att investera tid och energi i något som inte längre är i vårt egentliga intresse, eftersom vi känner att vi redan har investerat för mycket för att kunna backa. Tröskeln att lämna det som vi är vana vid, för osäkerheten i att pröva något nytt, kan uppfattas som väldigt hög. Inte minst i situationer där man upplever ett fortsatt värde av det som är, även om värdet kommit att minska över tid.
I ljuset av var vi befinner oss i processen av att digitalisera samhället, så har vi under det senaste dryga decenniet kommit att upptäcka många bra sätt att använda de olika digitala tjänster som plattformar har kommit att erbjuda. Samtidigt har vi också över tid kommit att se dess baksidor och problem. Så nu står vi här, och väger. Hur ska vi göra? Vart ska vi gå? Ska jag fortsätta att använda Facebook och Instagram? Eller ska jag lämna det bakom mig? Ska mitt företag ha närvaro på Twitter, fastän det blir allt mer problematiskt? Kan vi som journalistisk verksamhet fortsätta motivera att befinna oss i en digital miljö som över tid kommit att bli något annat än en plattform, utan en megafon för vissa politiska uppfattningar? Ska myndigheten jag jobbar på kommunicera på Instagram eller TikTok, trots de problem vi idag känner till vad gäller allt från problematiska konsekvenser för ungas självbild, eller problemen i att en auktoritär regim har tillgång till data och information om användare i en plattform?
Det är lätt att falla tillbaka i ett tillstånd av “status quo bias” och “sunken costs”-tänkande. Men hur skulle det se ut om vi istället tar spjärn från detta, och istället utforskar vad det kan innebära att se på möjliga vägar framåt utifrån de förväntade framtida kostnaderna och fördelarna med de val vi gör, snarare än på de kostnader som redan har uppstått och den känsla vi har just nu?
Skapa gemensamt
I en tid då de stora digitala plattformsföretagen inte längre förmår tillgodose samhällets digitala behov går det inte att luta sig tillbaka och hoppas på att någon annan ska komma farandes och göra det å samhällets vägnar. Vi – alla vi som är en del av samhället – behöver bidra utifrån de förutsättningar vi har, för att medskapa, forma och utveckla ett öppet digitalt offentligt rum, som bygger på teknologier och principer som tar sin utgångspunkt i samhällets och individernas behov. Så, vad skulle behöva göras för att åstadkomma denna utveckling? Jag tror att vi behöver se ett engagemang bland alla samhällsbärande organisationer, såväl från staten, kommuner och regioner, som från civilsamhället, föreningslivet företag och näringsliv. Vi behöver se individuella initiativ och ett engagemang från många. Ingen bygger ett samhälle, eller ett digitalt samhälle, på egen hand. Detsamma gäller för digitala offentliga rum. Det är ett tillsammansarbete.
För att åstadkomma detta hade det varit önskvärt, men inte en förutsättning, att formas kring en gemensam bild, eller vision, av vad det digitala offentliga rummet är och vad det tillför samhället. Ett grovt förslag på en sådan vision eller bild för ett digitalt offentligt rum i ett demokratiskt samhälle skulle kunna vara att utveckla och underhålla en gemensam digtal infrastruktur för offentliga samtal som är öppen och tillgänglig för alla, som säkerställer grundläggande rättigheter och som bidrar till att stärka demokratin genom att ge alla möjlighet att delta och påverka. Detta digitala offentliga rum ska vara såväl inkluderande som mångfacetterat, och kunna tillgodose de behov som finns i samhället, dess invånare och organisationer. Det ska fungera som en digital utgångspunkt för samhällets mångfalder av gemenskaper att finnas på. Det kan och bör inte vara en plattform, en monolit, en struktur, ägd och underhallen av någon. Det digitala offentliga rummet måste vara en delad digital allmänning, med olika uttryck, variation och möjligheter att tillhandahålla samhällets komplexiteter och kollisioner på en och samma gång. Det behöver vara öppet, tillgängligt, interoperatibelt, gemensamt, säkert och tryggt. Genom att skapa ett sådant rum kan vi ge var och en möjlighet att uttrycka sig och delta i de offentliga samtalen, och således bidra till att bygga ett starkare och mer inkluderande samhälle.
För att en sådan vision ska gå att uppnå behöver det finnas vilja, som också uttrycks i intention och handling. För de organisationer som vill delta i utvecklingen av digitala offentliga rum är en strategi därför något som kan bidra och möjliggöra utveckling. En strategi kan hjälpa till att definiera mål och riktlinjer för utvecklingen för hur en organisation eller verksamhet kan bidra till utvecklingen av det öppna digitala offentliga rummet, och att identifiera de teknologier och principer som ska användas. Med ett strategiskt förhållningssätt blir det möjligt att verka mera långsiktigt, att ta spjärn i den egna organisationens mål och förutsättningar att bidra, och även att möta andra organisationer och verksamheter, för att hitta gemensamma områden att bidra i tillsammans. Detta kan exempelvis innebära att organisationer tillsammans fokuserar i högre grad på att utveckla öppna teknologier, såsom öppen källkod och öppna data, samt att säkerställa grundläggande rättigheter som frihet och skydd för personlig integritet. Mycket av detta är sådant som många organisationer redan idag gör. Det finns goda exempel på hur offentliga aktörer idag arbetar på detta sätt för att gemensamt lösa komplexa utmaningar, där eSam kanske idag är ett av de tydligare.
För att skapa ett öppet digitalt offentligt rum som tar hänsyn till samhällets, organisationers och individers behov är det viktigt att samla olika aktörer, inklusive myndigheter, företag, föreningar och civilsamhälle. Det digitala offentliga rummet behöver designas så att det har en hög grad av interoperabilitet, så att många lika aktörer, tjänster och system kan knytas till det. Det behöver utvecklas så att det är inkluderande och mångfacetterat och som förmår tillgodose de olika behov som finns i samhället. Detta är inte ett projekt för en enskild aktör eller enbart för staten. Att forma ett digitalt offentligt rum förutsätter ett bredare engagemang och en stor samling av aktörer som både kan verka i gemenskap eller var för sig, mot ett gemensamt högre syfte.
Med det sagt är det värdefullt att det i staten finns en aktör som kan ta ledartröjan för myndigheter och andra delar av staten i denna fråga. En aktör som idag har näraliggande uppdrag i en svensk miljö är DIGG, vars pågående arbete med ENA, en förvaltningsgemensam digital infrastruktur för att information ska kunna utbytas på ett säkert och effektivt sätt, har näraliggande struturella egenskaper till vad som skulle kunna behövas för att bidra till statens perspektiv in i ett sådant här samhällsomfattande projekt. Men som i så många fall där samverkan är avgörande, förutsätter det också en ansvarsfördelning och en utgångspunkt i närhetsprincip när det kommer till beslut och mandat. Utvecklingen behöver också ha en stark internationell karaktär och koppling, så att det offentliga rummet inte tydligt behöver känna nationens gränser, utan kan fungera som mötesplats också i de mer globala kontexterna. Kopplingen till pågående initiativ och engagemang i andra länder, inte minst inom EU, blir här viktiga. Det är en genuint komplex och utmanande sak att utveckla ett digitalt offentligt rum för ett samhälle.
Det offentliga rummets byggstenar
Det är ett omfattande och brett projekt att i samhället ta gemensamt ansvar för utvecklingen av offentliga digitala rum. Många dimensioner behöver komma på plats för att möjliggöra en sådan här resa.
Först och främst behöver grundläggande rättigheter säkras också i digitala miljöer. Det digitala offentliga rummet ska säkerställa grundläggande mänskliga rättigheter, såsom skydd för ens personliga integritet, åsikts- och yttrandefrihet, mötesfrihet och så vidare. Här är det offentligas, mediers och civilsamhällets olika roller och möjligheter avgörande element.
Individen bör också vara i centrum för utvecklingen av ett digitalt offentligt rum i samhället. Det är vi alla i samhället som ska ta det i anspråk. Därför bör individens behov och önskemål vara en utgångspunkt för utveckling. Samtidigt finns det värden som uppstår i ett samhälle, som inte med självklarhet går att upptäcka på individnivå. Samhällets komplexitet och väv av relationer, kopplingar och beroenden formar i sig självt strukturer, som kan vara viktiga för individen, fastän det inte kan uppfattas en direkt koppling till en enskild person. Därför blir det viktigt att balansera behoven av individer med de behov alla har, formade ur den gemensamma organisering som individer formar.
Individen bör också ha möjlighet att påverka och delta i utvecklingen av de digitalta offentliga rummen, så att de kan bli så användarvänliga och tillgängliga som möjligt. Att ha ett individ- och samhällsperspektiv med i utvecklingen av digitala offentliga rum blir också viktigt då de formar digitala platser som används av många olika aktörer, såsom staten, regioner, kommuner, civilsamhälle, media och företag. När individ och samhälle är i fokus för utvecklingen blir det lättare att forma det digitala offentliga rummet så att det är öppet och transparent. Samtidigt finns också ett behov av att beakta att skydda individens integritet när det formas gemensamma digitala rum. Ett digitalt offentligt rum bör vara designat på ett sådant sätt att individens personliga uppgifter inte lämnas ut eller används på ett sätt som kan skada individens rättigheter och friheter. Detta är särskilt viktigt i en tid då teknologin utvecklas snabbt och det finns många olika aktörer som vill samla in och använda personuppgifter på olika sätt. Det är också en förutsättning för att utvecklingen ska tillgodose de krav som ställs inte minst i EU vad gäller områden så som GDPR.
Ett digitalt offentligt rum ställer andra grundläggande krav på design och teknologi än det vi idag är vana vid i plattformarnas tid. Ett digitalt offentligt rum påminner på många sätt mer om hur det såg ut före plattformarnas tid, under den tid öppna protokoll som RSS, och förekomsten av bloggar var stor. Samtidigt behöver ett digitalt offentligt rum mer infrastruktur än vid den tiden för att förmå skapa en tydligare sammanhållen upplevelse och känsla av närvaro. För att möjliggöra ett digitalt offentligt rum behöver vi därför se ett ordentligt utvecklingsarbete för att identifiera, utveckla och underhålla öppna teknologier. Här har framförallt det offentliga haft allt för mycket en baksätesroll. Det borde vara självklart för en offentlig verksamhet att aktivt bidra såväl ekonomiskt som operativt i utveckling och underhåll av de öppna mjukvaror man redan idag använder. Samt att bidra till att driva på utvecklingen av fler samhällsnyttiga öppna digitala tjänster, system och protokoll. Det bör till exempel vara en självklarhet för en kommun att tillhandahålla goda digitala offentliga platser, på motsvarande sätt som dagens park- och naturförvaltningar och kulturförvaltningar gör detsamma i den fysiska världen.
Det finns flera skäl till varför öppen mjukvara och öppna protokoll kan vara en fördel i utvecklingen av digitala offentliga rum. Det finns på många håll redan en stark tradition av att använda öppen mjukvara för att bygga digitala infrastrukturer som är öppna, transparenta och tillgängliga för alla. Öppen mjukvara baserad på federerade och decentraliserade teknologier kan också vara mer resilient och kan hjälpa till att motverka monokulturer och beroenden av enskilda aktörer eller tekniker. Genom att bygga digitala offentliga rum på denna typ av protokoll och teknologier kan man också främja en mer inkluderande och demokratisk användning av teknologin i sig, och skapa förutsättningar för en utveckling som är både ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar.
En fördel med federerade och distribuerade protokoll, tjänster och system är också att de gör det möjligt för olika aktörer att skapa och använda sina egna tjänster och teknologier, som kan integreras och samarbeta med varandra. Detta kan bidra till att skapa en mer mångfacetterad och inkluderande miljö, där olika gemenskaper och intressen kan finnas och interagera på ett öppet och transparent sätt. En jämförelse kan här göras med till exempel epost. Den bygger på en uppsättning gemensamma protokoll, men vår upplevelse av epost kan vara väldigt olika. Jag kan välja en stor leverantör som Googles gmail eller Microsofts Outlook, men jag kan om jag vill också ha en egen epostserver hemmavid, eller ha en egen epostadress fast köpa tjänsten för att ha en digital epostserver. Själva epostprogrammen i datorn kan också de se väldigt olika ut. Det spelar inte så stor roll i det stora hela, eftersom en epost kan skickas från en persons epostserver till någon annans trots alla dessa olikheter. Federerade och distribuerade tjänster kan alltså erbjuda en bredare flora av tjänster, funktioner och möjligheter, och på det sättett tillgodose många olika behov som kan finnas i en samhällskontext. Det kan erbjuda möjligheten för tjänster och funktioner att skapas inte bara i ekonomiska intressen, utan av andra, sociala, personliga, samhälleliga eller andra skäl.
Ett annat perspektiv på det offentliga rummet handlar om vikten av att ställa frågor om tillgänglighet och delaktighet i utvecklingen och i användningen av det, eftersom alla människor, oavsett deras fysiska, tekniska, ekonomiska eller andra förutsättningar, bör ha likvärdiga möjligheter att delta i eller ta del av det. Om tillgängligheten och delaktigheten inte beaktas kan vissa grupper riskera att exkluderas eller få en sämre upplevelse av det digitala offentliga rummet. Det finns också en rättslig grund för att beakta tillgänglighet och delaktighet i utvecklingen av ett digitalt offentligt rum. Genom att beakta tillgänglighet och delaktighet också i utvecklingen av ett digitalt offentligt rum kan man också bidra till att öka möjligheten för alla att delta i samhället och utnyttja de möjligheter som erbjuds i det digitala samhället. Detta kan i sin tur leda till en mer inkluderande och hållbar utveckling av samhället som helhet.
Cybersäkerhet och samhällsresiliens är också viktiga faktorer att beakta när man utvecklar ett digitalt offentligt rum. En hög grad av såväl säkerhet som resiliens är avgörande för att skapa förtroende och tillit hos användarna. Många människor kommer att använda ett digitalt offentligt rum för att kommunicera, dela information och interagera med varandra, och därför är det viktigt att säkerställa att det är skyddat mot olika typer av hot och risker, såsom hacking, skadlig kod, spam och andra former av bedrägeri. Samhällsresiliens är också en viktig faktor att beakta eftersom digitala offentliga rum över tid kan bli central för exempelvis samhällskommunikation. Designen av digitala offentliga rum blir därför på många sätt kritisk för samhället, då det kan riskera bli utsatt för olika typer av störningar och incidenter som kan orsaka avbrott eller andra problem.
En central fråga är hur vi tar oss ifrån ett nuläge, där vi på många sätt är beroende av ett fåtal kommersiella plattformar, för ett digitalt offentligt rum, till ett nytt läge i vilket nya och andra teknologier, protokoll och tjänster nyttjas. Det är långt ifrån självklart att det går att samlas kring en utveckling av digitala offentliga rum på nationell nivå eller i EU. Kanske är ett sådant projekt ändå allt för omfattande och komplext för att flyga om det utformas uppifrån och ned. Istället kan en bottom-up modell för utveckling vara ett mera framgångsrikt alternativ, där många olika aktörer, så som myndigheter, föreningar, företag, mediehus och forskningsmiljöer, samarbetar eller samverkar för att skapa en digitala offentliga rum som tillgodoser samhällets och individernas behov. Denna typ av breda förflyttningar är vanligt förekommande när det kommer till utveckling av teknologi kopplat till internet. Internet Society och många andra internationella organisationer har bred erfarenhet av det som kallas för multi-stakeholder governance, och kanske är det en modell som över tid kan visa sig mer robust också i detta sammanhang.
I en sådan process blir det av vikt att kunna löst organisera sig kring ett antal befintliga strukturer, för att få styrfart framåt. Det kan handla om att kroka arm kring pågående och befintliga projekt som i hög grad tillgodoser de behov som identifierats. Det kan handla om befintliga protokoll, så som ActivityPub, plattformar som Matrix, och öppna federerade tjänster så som Mastodon, PixelFed, Friendica, PeerTube med flera innanför ramen av det som beskrivs som Fediverse.
Med utgångspunkt ifrån dessa olika perspektiv, individ och samhälle i centrum, rättighetsperspektiv, öppen mjukvara och data, federerade och distribuerade tjänster som också förhåller sig till säkerhet och resiliens, är det möjligt att utveckla något som inte hittills funnits. Ett digitalt offentligt rum som bygger på teknologier och principer som tar sin utgångspunkt i samhällets och individernas behov, och som kan bidra till att stärka demokratin och gemenskapen i vårt samhälle. Det krävs såklart en insats från många olika aktörer för att vi ska kunna uppnå denna vision, men genom att samarbeta och bygga tillsammans kan vi skapa ett digitalt offentligt rum som vi alla kan vara en del i och som utvecklar samhället och människorna i det.
En glimt av det digitala offentliga rummet
Men hur skulle ett digitalt offentligt rum kunna se ut, och vad kan det innebära för individer, för civilsamhället, för offentliga verksamheter och näringsliv? Låt mig först ge mig på att beskriva hur befintliga federerade och distribuerade tjänster fungerar, för att i nästa steg beskriva dem i kontexten av ett digitalt offentligt rum.
Jag har beskrivit hur en federerad och decentraliserad modell sannolikt är fördelaktig ur ett samhällsperspektiv och ett idag vanligt förekommande protokoll som bygger på denna idé är ActivityPub. ActivityPub är ett öppet protokoll för sociala medier som utvecklats av World Wide Web Consortium (W3C). Det är avsett att användas i federerade och distribuerade system, och syftar till att möjliggöra kommunikation och interaktion mellan olika tjänster och plattformar. ActivityPub bygger på idéen om en social web, där användare kan skapa, dela och interagera med innehåll på olika plattformar och tjänster. Protokollet använder sig av HTTP och JSON (JavaScript Object Notation) för att beskriva olika typer av aktiviteter, såsom att skapa ett inlägg, skicka ett meddelande eller gilla ett inlägg. ActivityPub är betydelsefullt för federerade och distribuerade system eftersom det möjliggör kommunikation och interaktion mellan olika tjänster och plattformar, utan att användare behöver vara på samma plattform eller tjänst. Det innebär att användare kan interagera med varandra och innehåll på olika plattformar, och att de kan välja en tjänst eller plattform som passar deras behov och preferenser.
Mastodon är ett exempel på en federerad och distribuerad tjänst för sociala medier som bygger på protokollet ActivityPub, vilket innebär att den är uppbyggd på ett sätt som skiljer sig åt från plattformar som exempelvis Twitter och Facebook. I en federerad miljö är tjänsten uppbyggd av olika servrar, eller instanser, som kan integreras och samarbeta med varandra. Detta innebär att användare på olika instanser kan interagera med varandra och se innehåll från andra instanser, även om de inte är på samma instans. I en distribuerad miljö är tjänsten uppbyggd av olika klienter, eller appar, som kan ansluta till olika servrar och hämta innehåll från dem. Detta innebär att användare kan använda olika klienter för att interagera med tjänsten, och att de kan välja en klient som passar deras behov och preferenser. Som jag beskrivit tidigare kan en sådan här modell bidra till andra värden än nuvarande plattformar. Men en federerad och distribuerad modell kan också ge användare möjlighet att ha mer kontroll över sin egen data och integritet. Det kan också ge användare möjlighet att bidra och påverka utvecklingen av tjänsten på ett mer inkluderande och demokratiskt sätt, genom att delta i olika gemenskaper och projekt. En plattformslogik som exempelvis Twitter eller Facebook är ofta mer bunden till en specifik plattform och affärsmodell, vilket kan begränsa användarnas val och möjligheter att påverka utvecklingen av tjänsten. Det kan också innebära att plattformen har större makt att styra innehållet och användarnas data, och att den inte alltid säkerställer grundläggande rättigheter som frihet och skydd för personlig integritet på samma sätt som en federerad och distribuerad modell.
Det finns många andra tjänster med olika karaktär som bygger på ActivityPub idag, och fler utvecklas löpande. PixelFed är en decentraliserad fotoplattform som ger användare möjlighet att ladda upp och dela foton, samt att följa och interagera med andra användare. PeerTube är en decentraliserad videoplattform som gör det möjligt att ladda upp och dela videor, och dela dem med andra. Friendica är en decentraliserad social media-plattform som också bygger på ActivityPub. Det ger användare möjlighet att skapa och dela innehåll, samt att följa och interagera med andra användare. Det är också spännande att alla dessa tjänster kan prata med varandra. Jag kan exempelvis ha ett konto på Mastodon och följa någon som postar bilder på PixelFed, eller delar en film på PeerTube. Lite som att Facebook, Twitter, Instagram, TikTok och de övriga kommersiella plattformarna skulle prata med varandra.
Två skillnader är också tydliga mellan tjänster som bygger på öppna protokoll och öppen mjukvara, och de befintliga plattformar de flesta av oss använder, och det är hur algoritmer används och hur affärsmodeller påverkar innehåll. Algoritmerna används för att sortera och presentera innehåll för användarna, medan affärsmodellerna används för att generera intäkter. I avsaknad av algoritmer och affärsmodeller i ett digitalt offentligt rum betyder det att innehållet inte sorteras och presenteras på ett specifikt sätt, utan att allt innehåll visas på samma sätt för alla användare. Avsaknaden av affärsmodeller kan också bidra till att skapa en plattform som inte är beroende av att generera intäkter på ett specifikt sätt. Istället kan plattformen finansieras genom andra sätt, såsom med stöd från staten eller genom donationer från användarna. Detta kan bidra till att skapa en plattform som är mer oberoende och som inte är driven av kommersiella intressen. Konkret kan avsaknaden av algoritmer som styr ett innehåll betyda att du tar del av information i en kronologisk ordning, och avsaknad av kommersiella intressen kan återspeglas i att tjänster så som de i Fediverse inte har annonser inbäddade mellan annan information.
Som jag tidigare har varit inne på, behöver ett digitalt offentligt rum formas i samverkan mellan många olika aktörer. För vissa skulle det sannolikt vara en kortare resa än för andra. För den enskilde kan det handla om något rätt så enkelt som att skapa konton och en identitet i någon eller några av de digitala platser som knyter an till den digitala offentligheten. För föreningen eller företaget kan det handla om något liknande, eller om att de väljer att själva bli en del av en framväxande digital infrastruktur och skapa egen närvaro genom att upprätta egna servrar. Något liknande föreställer jag mig också skulle vara en framkomlig väg för offentliga aktörer. Men vad skulle det kunna betyda för exempelvis en kommun eller myndighet, att engagera sig mer aktivt och bli en del av att skapa egen digital närvaro i ett digitalt offentligt rum?
Offentliga verksamheter i ett offentligt rum
Om vi fortsätter att ta utgångspunkt i det som redan finns och är skapat idag – miljöer som bygger på protokollet ActivityPub, så kan en kommun eller myndighet som vill utveckla ett digitalt offentligt rum till exempel välja att skapa sin egen Mastodon-instans, PixelFed-instans och PeerTube-instans i stället för att använda sig av plattformar som Facebook, Instagram, Twitter och YouTube. Genom att använda öppen mjukvara i Fediverse kan de tillhandahålla tjänsterna själva, och på så sätt ha kontroll över hur tjänsterna används och hur data hanteras. Det finns flera fördelar med att använda sig av dessa tjänster i Fediverse i stället för att använda sig av stora plattformsföretag. En fördel är att det kan bidra till att tillgodose kraven som ställs genom lagstiftning som GDPR, eftersom användarnas data hanteras på motsvarande sätt som andra tjänster med lokala molntjänster som antingen driftas själv, eller av företag i Sverige med tydliga juridiska relationer. En tjänst i ett sådant här system ger också användarna möjlighet att äga sin egen data, och ger dem möjlighet att byta tjänst om eller när de själva behöver. På så vis minskas inlåsningseffekter, det vill säga att användarna är beroende av en specifik plattform och inte kan byta till en annan tjänst utan att förlora sin data. Genom att använda tjänster i Fediverse kan användarna byta tjänst utan att förlora sin data, eftersom data kan överföras från en tjänst till en annan. En ytterligare fördel för en kommun eller myndighet är att det kan förbättra förutsättningarna för arkivering och historiskt bevarande, eftersom data kan sparas på ett sätt som gör att den kan arkiveras eller på egen hand hållas tillgänglig lång tid framöver. Detta är viktigt för att bevara vår gemensamma historia och kulturarv.
En offentlig verksamhet kan välja att ha en egen instans för till exempel Mastodon av flera olika själ. Det kan handla om att ha en plats för anställda att dela information på, där instansen blir en slags digitalt medborgarkontor i någon mening. Ett digitalt, kommunikativt, fönster in mot en offentlig verksamhet. Personalen kan exempelvis använda instansen för att diskutera och samarbeta kring olika projekt och uppgifter, samt för att hålla sig uppdaterade om vad som händer i kommunen.
Ett annat scenario kan vara att upprätta en instans kan vara att ha en plats att erbjuda invånare i kommunen att delta i. Med en sådan miljö skapas helt plötlsigt helt nya förutsättningar för interaktion såväl mellan invånare, som mellan invånare och dess lokala institutioner. Det kan bli ett mera kommunikativt och deltagande sammanhang. Invånarna kan använda instansen för att delta i samhällsdebatter och påverka beslutsfattande, samt att få tillgång till olika tjänster och verktyg som kommunen erbjuder.
Samtidigt uppstår naturligtvis också nya frågor att ställa sig, för den aktör som väljer att bidra till en digital offentlig infrastruktur. Man behöver ställa sig frågor så som hur man hanterar hosting av data, hur man administrerar, uppdaterar och underhåller tjänster. Det kan finnas behov av att hantera och rapportera incidenter, driva infrastruktur och viss utveckling. Hantera cybersäkerhet och innehållsmoderering. Mycket av detta är uppgifter som görs redan idag för andra tjänster och system, men inte desto mindre är det områden som behöver hanteras vid upprättandet av nya system för nya sammanhang.
Ett annat sätt att ta sig an ett engagemang i Fediverse som offentlig aktör är att bidra till att finansiera andra aktörers arbete med att upprätthålla en eller flera instanser. Kanske finns där en förening eller annan organisation som driver en lokal eller regional instans som de offentliga aktörerna väljer att vara på, istället för att ta steget till att själva bidra också med infrastruktur. Oavsett vad man väljer att göra, uppstår olika former av utmaningar och möjligheter i detta.
Genom att använda sig av tjänster som bygger på ActivityPub kan ett digitalt offentligt rum ge användare möjlighet att delta och påverka i olika typer av online-samtal och gemenskaper, samt att dela och ta del av olika typer av innehåll. Tjänsterna kan också integreras med varandra, så att användare kan följa och interagera med innehåll från olika plattformar samtidigt. Organisationer, verksamheter och individer kan komma samman över olika digitala miljöer och tjänster och forma en slags digital väv som mer påminner om hur vårt fysiska samhälles komplexitet tar sig uttryck, än simpla kommersiella plattformsmonoliter.
Med protokollet ActivityPub och i Fediverse fins många olika tjänster, och fler tillkommer. Ett digitalt offentligt rum kan bygga på tjänster som exempelvis Mastodon, PixelFed, PeerTube och Friendica på olika sätt. Med en flora av tjänster och funktioner går det att utveckla det digitala offentliga rummet på de sätt man som aktören själv och dess användare har behov av. Det kan också uppstå möten genom de olika tjänsterna och forma olika sorters gemenskaper. Lokala medier kan ha sin egen Mastodon-instans, från vilken de kan dela nyheter och interagera med läsare och andra användare. Användare kan följa mediernas innehåll och interagera med det, samt delta i debatter och diskussioner om olika ämnen. Lokala föreningar, skolor, bibliotek och andra aktörer kan också vara engagerade i det digitala offentliga rummet genom att skapa och dela innehåll, samt att interagera med andra användare. De kan exempelvis använda tjänsterna för att nå ut med information om sina verksamheter och evenemang, samt för att skapa gemenskap och samarbete med andra i miljön. Individer som bor och verkar i miljön kan också delta i det digitala offentliga rummet genom att skapa och dela innehåll, samt att interagera med andra användare. De kan exempelvis använda tjänsterna för att hålla sig uppdaterade om vad som händer i sin omgivning, delta i samhällsdebatter och påverka beslutsfattande, samt att skapa gemenskap och nätverk med andra i miljön. Andra intresserade av den lokala miljön, oavsett om de bor där eller inte, kan också delta i det digitala offentliga rummet och interagera med andra användare.
Genom att alla dessa olika aktörer och individer bidrar till och är engagerade i det digitala offentliga rummet kan det skapas en mera komplex och dynamisk helhet, en väv som inte har ett självklart centrum utan utgörs av de som tillsammans formar och skapar det.
Om man som enskild eller aktör själv skapar en instans eller har närvaro i Fediverse genom andras instanser blir mycket en fråga om behov, förutsättningar och vilja. Men oavsett hur man engagerar sig bidrar man till att skapa och forma en ny och annan slags digital upplevelse än den vi sett i plattformarnas tid. En upplevelse utan algoritmiskt drivna flöden, inbäddade annonser eller inlåstningseffekter av användare eller data.
Digitala överenskommelser, normer och värden
Precis som i den fysiska världen behöver samhället upprättade lagar, överenskommelser, normer och värden för att bli den fungerande komplexa struktur som det är. I många avseenden kan ett federerat och distribuerat digitalt offentligt rum sannolikt underlätta eller bidra till en sådan utveckling, då olika verksamheter kan komma att ha olika behov som är lokala och knutna till ett enskilt sammanhang, samtidigt som andra regler kan vara viktiga att ha generella. Det påminner i någon mån om det man inom statsvetenskapen pratar om som subsidiaritetsprincipen, eller närhetsprincipen, det vill säga att beslut ska fattas så nära medborgaren som möjligt. En verksamhet eller organisation som bidrar till ett offentligt digitalt rum har alltså säkerligen sina behov och förutsättningar, som färgar in hur de bidrar till helheten, samtidigt som alla aktörer behöver enas om några gemensamheter, så som gemensamma tekniska protokoll och viss gemensam funktionalitet.
För offentliga aktörer som väljer att utveckla en digital närvaro för att forma digitala offentliga rum, kan det vara av vikt att fundera över dessa frågor nogsamt för att designa förutsättningar som bidrar till och utveckar goda digitala praktiker och miljöer. Lyckligtvis är det idag många som tänker på frågor så som dessa, och utifrån några av dessa tankegods, så som ifrån EFF, Electonic Frontier Foundation, organisationen New Public och i forskning och tankearbete sprungen ur exempelvis forskningen vid Institute for Public Infrastrucutre, har jag hämtat inspiration till dessa förslag på förhållningssätt för offentliga aktörer som vill bidra och utveckla.
Några tankar om utgångspunkter för offentliga aktörer som deltar i utvecklingen av digitala offentliga rum:
Anta eller utgå ifrån Santa Clara-principerna om innehållsmoderering. Övergången till mindre federerade instanser skapar fler möjligheter för bättre transparens och i flera avseenden tydligare ansvar för innehållsmoderering. En bred internationell koalition av icke-statliga organisationer har utvecklat en uppsättning principer för innehållsvärdar som stödjer användarnas grundläggande mänskliga rättigheter. De kan stå som utgångspunkt för de som vill utveckla exempelvis Fediverse och skulle bidra att öka skyddet för användare.
Community och lokal kontroll. Fediverse är utvecklat och designat för att underlätta gemenskap och lokal kontroll. Att skapa storskaliga federerade nätverk för social interaktion är fortfarande relativt nytt, och mycket kvarstår att utveckla. I ett nätverk som Mastodon finns där redan idag instanser med väldigt olika politiska ideologier och husregler. Det går att se hur utvecklingen har inneburit en slags självsortering, där vissa tjänster eller instanser väljer att ansluta till, eller blockera, andra, baserat på deras användares preferenser. Det pågår flera olika experiment med hur regler på en instans ska hanteras, med olika former av demokratisk organisering. Ett socialt internet där användare och samhällen får sätta sina egna regler kan vara en väg framåt i att skapa meningsfulla och värdefulla sociala digitala miljöer, än som idag när vi i praktiken sätter hoppet på lösningen av merparten av dessa problem till aktieägares nycker eller rika grabbar i Silicon Valley med föreställningar om att själva kunna vara de som löser världens problem å världens vägnar.
Innovation i praktiker för moderering. Fediverse själv kan inte blockera användare, men ägarna till varje server har modereringsverktyg och kan dela blocklistor för att tillgodose den upplevelse som deras användare förväntar sig. Metoder för hur detta går till utvecklas idag löpande. När det gäller att skydda sina användare från dåliga aktörer och skadligt innehåll, ska en administratör av en server inte behöva börja från början, men de bör behålla möjligheten att göra sina egna val, även om de skiljer sig från andra administratörers eller servrars val. I nästa steg ska användare kunna välja vilken server och miljö som bäst passar dem.
Många applikationsalternativ. Idag är Mastodon den mest populära tjänsten som vilar på protokollet ActivityPub. Men det finns många andra tjänster med annan funktionalitet och inriktning, och fler tillkommer. I närtid har ett antal stora aktörer påtalat att de arbetar på att koppla sina tjänster mot ActivityPub. Tumblr, WordPress, Flickr, Vivaldi och Mozilla är alla aktörer som på olika sätt driver på detta, och som sannolikt kommer driva vidare en hetrogen utveckling, även om miljön växter. Det finns också en flora av applikationer att använda för respektive tjänst, vilket i sig är viktigt för att just kunna erbjuda den mångfald som behövs. Här pågår också mycket utveckling här och nu, och många appar lär se dagens ljus under det närmaste året som vad det verkar tycks driva på en god användarupplevelse med.
Remixing. Det ska kunna vara möjligt att bygga vidare på varandra, och använda tjänster och protokoll på nya och kreativa sätt utan att riskera juridiska konsekvenser. Att tjänsterna bygger på öppen mjukvara är en viktig utgångspunkt, men också att kunna designa tjänster för att medvetet enklare göra det möjligt för andra att mixa, ändra, bygga vidare och utveckla. Den mångfald av teknisk innovation som kan uppstå ur användares engagemang bidrar till att förstärka förutsättningarna för en federerad och distribuerad miljö ur ett samhällsperspektiv.
En ny digital samhällsväv
Om vi tänjer på våra tankar lite och föreställer oss hur det skulle se ut, i en nära framtid där invånare, kommuner, myndigheter, föreningar, företag och andra deltar i sammanvävda digitala offentliga rum, hur skulle det kunna se ut? Vad skulle en sådan utveckling kunna innebära? Sannolikt skulle vi finna den mångfald av olikheter som vi finner i den fysiska samhällsväven. Vi skulle finna de stora digitala rummen där myndigheter, stora företag eller nationellt och internationellt organiserade föreningar finns. Men vi skulle också se den lilla klubben, lokalföreningen, elevrådet, studiecirkeln och kulturverksamheter. Det skulle vinnas stor och liten verksamhet, lokal och nationell, centraliserad och utspridd. I en framväxande digital samhällsväv skulle vi troligtvis finna fler likheter med den fysiska samhällsväv vi utvecklat under hundratals år, snarare än i modeller av dagens sociala medier. Kanske är det därför det ibland kan kännas svårt att göra sig bilder – för att vi antar en felaktig utgångspunkt för hur vi tänker om de digitala offentliga rummen. Modellen kanske ska vara den att utgå ifrån det som gjort demokratin och samhället starkt under de senaste hundratals åren, men där man tar kraft och inspiration och tanke ur de senaste decenniernas digitala utveckling, bortanför plattformarna.
Med den digitala utveckling vi ser idag, är denna bild av framtiden fullt möjlig. Den ligger i allas våra händer, och det är vi tillsammans i samhället som har makten att välja hur vi vill att vårt gemensamma digitala offentliga rum.
Kanske har denna text lyckats väcka en tanke, eller inspirerar till handling. Oavsett vilket är jag väldigt nyfiken på dina reflektioner efter att ha läst. Dela dem gärna under #offentligarummet med mig och andra i Fediverse. På Mastodon finns jag på @carl@heath.social.