Carl Heath Posts

Ända sedan jag startade Facebookgruppen Digital Samhällskunskap har jag varit intresserad av gruppen som sådan. För dig som läser detta och inte är medlem i gruppen, så är Facebookgruppen Digital Samhällskunskap mitt försök att bidra till den allmänna folkbildningen i ämnen som handlar om hur digitaliseringen påverkar samhället och dess invånare i stort som smått. Den startade för snart tre år sedan och har växt stadigt över tid. Det började med mestadels mitt engagemang att sprida och dela tankar och idéer, men över tid har den vuxit och idag är det många som bidrar till gruppens innehåll. Men vad händer i gruppen? Hur driver vi den vidare? Hur gör man för att skapa engagemang i en Facebookgrupp? Hur gör man för att se till att gruppen håller god ton i samtal och utgår ifrån generositetsprincipen? Hur gör man många röster hörda? Ett sätt att forma mer kunskap om det är…

Jag började tidigare i år att reflektera över vad vi förväntar oss av politiker och ledande beslutsfattare i ett allt mer digitaliserat samhälle. Vad vill vi att de ska kunna? Jag tänkte utveckla tankarna lite mer i ljuset av att allt fler processer i offentlig sektor ställs inför dessa frågor. Vad förväntar vi oss av våra folkvalda politiker med ansvar – vad kan vi förvänta oss att de ska kunna? Vad vill vi att våra politiska företrädare i riksdag och regering, i kommuner och landsting ska kunna, för att kunna möta den digitaliserade samtid vi lever i idag? Och vad förväntar vi oss av våra högsta tjänstemän – generaldirektörer, generalsekreterare, VDar, kommunchefer, förvaltningschefer och andra att kunna? Vad är en rimlig kunskapsnivå? Låt oss göra ett tankeexperiment. I ett hypotetiskt scenario där beslutsfattaren – politikern, tjänstemannen eller direktören – inte kan något om digitalisering alls, inte har egna datorer, telefoner…

Nu stundar Almedalsveckan, en vecka full av möten, samtal, dialog och debatt. Strax över 4000 seminarier, föredrag, paneldebatter och workshops kommer att äga rum under veckan, och handla om precis allt det som fyller vårt samhälle med liv, rörelse och verksamhet. Allt debatteras och diskuteras. Från ”Hur lär vi lärare programmering och digital kompetens?” till ”Framtidens järnväg – höghastighetsbana Stockholm-Göteborg-Malmö bygger Sverige starkare” och ”Upprop för den fria scenkonsten”. Inte sällan finns det fler än en uppfattning om sakernas natur och hur samhället borde se ut. Vad betyder digitaliseringen för skolan? Behöver vi verkligen höghastighetståg? Varför ska man stötta den fria konsten? När vi debatterar gör vi det av en anledning. Att vi tycker något, vill något. Vi tycker olika, om vad som är viktigt, eller om en fråga är rätt ställd. Vi diskuterar om det borde vara si eller om det borde vara så. Allt detta är rätt och…

Nu har jag ägnat lunchen åt att utforska vad som händer om man använder The Swedish Number en tid. Det är fascinerande vad en rätt enkel idé kan generera för något, och det säger något om hur vårt uppkopplade samhälle knyter samman folk. Så här skriver Svenska Turistföreningen, som ligger bakom The Swedish Number, om sitt koncept: 250 years ago, in 1766, Sweden became the first country in the world to introduce a constitutional law to abolish censorship. To honour this anniversary, Sweden is now the first country in the world to introduce its own phone number. Call today and get connected to a random Swede, anywhere in Sweden and talk about anything you want. Jag kopplade in mig och väntade en stund. Sen kom det första samtalet. En australiensisk familj som åt middag och hade högtalartelefon på. Vi pratade en del, de intresserade sig för mitt arbete och vad jag gjorde.…

Vad kännetecknar tröga organisationer? Finns det något hopp för dem? Det känns ibland ”som att simma i sirap” Ett tecken att hålla utkik efter för att se när verksamheter har blivit institutionaliserade, tröga och rädda för förändring, är att se i vilken grad de motsätter sig eller inte förmår att anamma tekniska och organisatoriska förändringar som skulle kunna förbättra verksamheten. De senaste decenniet har sett ett antal innovationer slå rot i samhällets mylla, för att växa till och bli helt centrala för delar eller hela samhällets ekosystem. De har kommit att påverka mer eller mindre allt vi företar oss. Men några sorters institutioner är enastående väl skickade att motstå förändring och hos dem lyser dessa innovationer med sin frånvaro. Kanske är det i vissa lägen bra med institutioner som ändras långsamt eller inte alls, men ofta får det konsekvensen att institutionen över tid kommer att minska i relevans och gradvis sakna mening i sin samtid. Bland de…

En ljudversion av detta inlägg finns här.

Vem är du? Vad är det som utgör den du är? Frågor som dessa, om vad det är att vara människa, om vad som formar oss och gör oss till den vi är har följt med oss i alla tider. Sådana reflektioner utgår oftast ifrån att vi som människa utgörs av vår kropp, vår hjärna och dess förmåga till medveten tanke. I takt med att vi har utvecklats och skapat verktyg att berätta med, som text, böcker, bilder och fotografier har vi också skapat avtryck av tankar och idéer i världen. Den vi är går att skönja i de spår vi lämnar efter oss.

Idag finns det program som hjälper dig att ändra ditt sätt att skriva mejl, så att ditt språk skapar en så god upplevelse för den person som läser ditt mejl som möjligt. Det görs automatiskt, baserat på innehållet i mejlet och vem mottagaren är blanda annat. Längst verkar tjänsten Crystal ha kommit, som påstås stärka kommunikationen och förbättra interaktionen mellan dig och din läsare. Med hjälp av avancerad programvara skapas profiler på de personer du mejlar, utifrån den den öppna data som finns tillgänglig om dem. Den här sortens tjänster, som träder in som ett filter och en guide mellan dig och mottagaren av din kommunikation blir mer vanliga, och väcker en rad frågeställningar. Ända sedan de allra första ordbehandlingsprogrammen har vi haft en röst som viskat i vårt öra när vi skriver. Till en början kunde de bara se om du stavat rätt eller inte, och knappt ens det.…

Continue ReadingStaten och medborgaren i en digital tid