Nedanstående föredrag hölls i samband med en demokratidag i Göteborgs Stad för tjänstemän och politiker under våren 2023.
Hej, jag heter Carl Heath och är senior forskare i RISE, statens forskningsinstitut. Jag arbetar i ett av RISE innovationslabb på Lindholmen här i Göteborg, med tillämpad forskning om hur vi kan stärka förutsättningar för demokrati i en digital tid, och öka samhällets motståndskraft mot olika former av samhällsutmaningar och hot. Jag har också varit regeringens särskilda utredare att värna det demokratiska samtalet, och att leda en nationell satsning på medie- och informationskunnighet. Det är i ljuset av de perspektiv som fört mig hit jag tänkte reflektera om det demokratiska samtalet, och hur vi utvecklar i Göteborg, av och med göteborgare.
Jag tänkte börja med att gå tillbaka i tiden till 1980-talets Göteborg. Vid den tiden, i mina tidiga tonår, så gillade jag att spela spel tillsammans med kompisar. Och även om jag tidigt fick tillgång till en dator, så var det mest frågan om brädspel och rollspel. Vid 14 års ålder hittade jag en spelförening, efter att ha sett en annons i en tidning. Denna spelförening låg belägen i den gamla biskopsvillan som stod vid Korsvägen, på den plats där Universeum är idag. Det var ett gammalt, vackert, ruckel till hus. Det regnade in när det stormade och drog i alla fönster. En dag ramlade det ner murbruk från taket rätt i spelbrädet när vi spelade. Fastighetsägaren ville riva huset och lät det förfalla för att få tillstånd av staden. Vi som var hyresgäster i föreningen ville vara kvar. Vi älskade vårt gamla hus, och tog strid för att få det renoverat. Så kom vi att delta i arbetet med att försöka få huset kulturmärkt, så att det skulle bevaras. Det var en av stadens äldsta trävillor, med fantastiska muraler på väggarna över stadens historia. Vi kämpade och tids nog fick vi rätt och huset fick sin märkning. Och även om vi några år senare fick lämna huset då det skulle renoveras och flyttas, var det en go känlsa att ha bidragit till att detta vackra hus finns kvar än idag.
Men för mig var den kanske viktigaste upplevelsen från denna berättelse att jag kom att förstå kraften i att komma samman. Kraften i föreningslivet, i den demokratiska organisationen. Rollspelsklubben var en ideell förening, med stadgar, styrelse och all som hör föreningslivet till. För även om jag sökt mig till klubben för att spela spel och hitta nya vänner, kom denna vilja att leda mig till att förstå värdet av det demokratiska samtalet. Om hur föreningar, organisationer och gemenskap också formar civilsamhället. Jag fick också lära mig demokratins hantverk, om årsmöten, styrelser och valberedningar. Om justeringspersoner, talarlistor och kontrapropositionsvoteringsordningar. Och om värdet av gemensamma spelregler för att det demokratiska samtalet ska fungera.
Detta första möte med föreningslivet kom alltså att bli en skola för mig. Genom att bidra till föreningen och vad den gjorde, och genom att få vara med och besluta i den, kom jag att förstå hur föreningen, precis som samhället i stort, handlar om att komma överens, att hitta gemenskaper i frågor och sammanhang, och om att respektera varandras olikheter och olika uppfattningar. Jag kom att förstå värdet av att delta i demokratin. Jag kom att inse att det är genom att delta i demokratin som man gör den stark. Det är när vi ges möjlighet att delta, och som du och jag också kan vara med om att forma framtiden.
Idag talar jag till er politiker och tjänstepersoner i Göteborg om just dessa, frågor, om hur vi gör demokratin levande, och om hur vi gör den till en angelägenhet för alla.
Ska alla kunna vara en del av samhället måste vi utveckla samhället tillsammans, för att göra det möjligt. Och just därför, för att det spelar roll här och nu, är det så viktigt och värdefullt för alla att engagera sig i den demokratiska processen, och att göra sina röster hörda.
Men det är också avgörande för demokratin att delta i den, att levandegöra den och stärka den i de tider vi lever i. Vi ser alla hur Putins ryska diktatur har invaderat en angränsande demokrati – Ukraina. Vi ser hur demokratin utsätts för diktaturens krafter i Europa igen. Och vi ser detta, inte bara i vårt närområde, men också runt om i världen, där auktoritära regimer stärker sina positioner.
En annan prövning som demokratin står inför är att den behöver förmå möta vår samtid, med alla dess utmaningar och problem. Demokratin får sin energi och kommer till livs genom alla de samtal och möten som sker i våra demorkatiska mötesplatser, från den lilla föreningen, till kommunhus och riksdag. Men i takt med att våra sätt att mötas och ses på förändras, så måste vi utveckla också våra demokratiska samtal. Samhällets digitala strukturomvandling påverkar inte bara vår vardag, hur vi handlar eller kommunicerar med vänner och bekanta. Den påverkar också hur demokratin går till. Därför måste vi tillåta oss att utforska och utveckla våra mötesformer och demokratiska arbetssätt så att de passar i vår tid, och ger alla invånare möjlighet att delta. VI måste låta demokratin möta de behov samhälle, organisationer och individer i dagens samhälle, med de tekniska och sociala förutsättningar vi har idag.
Demokratin kan inte leva utan att vårdas. En stark demokrati förutsätter demokratiska handlingar, demokratiska institutioner och arenor. Medborgare måste vilja delta i demokratin, bidra till den, engagera sig i utvecklingen av den och även att kämpa för den, när den utsätts för hot. När vi bidrar till demokratin stärker vi samhällets motståndskraft mot alla de krafter som vill samhället illa.
Under åren 2018 till 2020 ledde jag som särskild utredare den statliga kommittén ”Nationell satsning för medie- och informationskunnighet och det demokratiska samtalet”. I det arbetet kunde vi se hur demokratin är hotad av näthat, desinfomration och propaganda. Det demokratiska samtalet sker i dag i stor utsträckning över internet och sociala medier. Det har gjort det möjligt för fler att delta och göra sina röster hörda. Men den digitala tekniken har också gjort det enklare att sprida hat och hot, och att ägna sig åt informationspåverkan.
När hat och hot ökar, när desinformation tränger in och påverkar oss, riskerar det splittra samhällen och ställa människor mot varandra. Det riskerar att störa våra demokratiska beslutsprocesser och vår förmåga att hantera svåra samhällsutmaningar. Genom konspirationsteorier och vilseledande information blir vetenskap och vedertagna uppfattningar ifrågasatta. Det är särskilt problematiskt i en tid då vi står inför stora och svåra hot, såsom klimatkrisen och ett pågående krig i Europa. Vi ser hur det kan tränga in i samhället och vålla skada, så som har skett under det senaste året genom den otillbörliga informationspåverkan mot socialtjänsten och dess tillämpning av lagen om vård av unga som har ägt rum, där falska påståenden, hot och våld har förekommit.
Vårt samhälle behöver en fri debatt där olika åsikter och ämnen kan stötas och blötas – det stärker en demokrati och det ger oss som medborgare möjlighet at bilda oss en uppfattning i frågor. Genom att exempelvis journalister eller akademiker granskar såväl politiker som myndigheter och företag bidrar opinionsbildningen till att upplysa och informera, och hålla nere mängden falsk eller felaktig information.
Så vad händer när någon fabricerar bevis, använder falska experter eller argumenterar på ett avsiktligt missledande sätt? Sådan kommunikation är svårt för den demokratiska processen att hantera och kan vara skadlig för samhället – och för oss som medborgare. Våra val och åsikter är förhoppningsvis baserade på fakta, vi försöker vara rationella. Om någon medvetet och systematiskt försöker vilseleda oss – lura oss – då blir det ju svårare för oss att bilda oss en rationell uppfattning i en fråga.
Det finns många aktörer som försöker att vilseleda eller sprida desinformation, inte minst i våra sociala medier. Det kan röra sig om främmande makt som försöker påverka den svenska opinionsbildningen, men det kan också röra sig om kriminella aktörer eller andra som försöker påverka individer, grupper och hela samhället.
Vi människor är mer mottagliga för att tro på negativ information än positiv. Vi har en benägenhet att acceptera förenklade och känslofyllda förklaringar till komplexa frågor snarare än förklaringar som är mer komplicerade, men underbyggda av fakta. Det är också så att vi ibland anpassar vår förståelse av världen så att den inte avviker från åsikter och värderingar som är betydelsefulla för vår egen identitet. Dessa sårbarheter är något som också förstärks av sociala medier. Sociala medier är byggda så att känsloladdat innehåll får ofta större spridning just eftersom det leder till aktiviteter som likes, kommentarer och delningar. Det riskerar bidra till att konspiratorisk och vilseledande information får uppmärksamhet eftersom den oftast är uppseendeväckande.
Så vad kan vi göra för att motverka desinformation, propaganda och näthat? Hur skyddar vi oss mot otillbörlig informationspåverkan?
Det kanske främsta och viktigaste verktyg vi alla har är kunskap. Genom att förstå och öka vår kunskap om hur vi skyddar oss, bidrar vi inte bara till vår egen kunskap, utan vi minskar också spridningen för många andra. Det finns många sätt att tillgodogöra sig kunskap på området.
Ett sätt att stärka sin kunskap om medie- och informationskunnighet är på exempelvis Statens Medieråds hemsida. De har en mycket bra plattform för kunskap, som kan hjälpa en både som individ och som organisation. Myndigheten för Psykologiskt Försvar har i dagarna kommit ut med webbplatsen bliintelurad.se som är en plats att hämta mer kunskap i dessa frågor. För dig i kommunen som vill öka er motståndskraft inför valet pågår också en utbildningsinsats av Myndigheten för Psykologiskt Försvar. Det går att läsa mer om det på myndighetens webbplats.
Ett sätt att öka motståndskraften inför valet är att reflektera över vad man själv gör, och hur man kan bidra till att skapa goda förutsättningar för ett demokratiskt samtal, där alla får möjlighet att delta. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Ett annat sätt att stärka vår motståndskraft och demokratin är att bidra till utvecklingen av den. Demokratin har nyligen fyllt 100 år men den är inte statisk. Vi formar tillsammans vår demokrati för den tid vi lever i genom demokratiska samtal där olika åsikter, tankar och idéer får möjlighet att stötas och blötas.
För mig började min demokratiska resa i hög grad när jag fick möjlighet att bli en del av den, när jag blev en del av civilsamhället och engagerade mig i föreningsliv. Allas möjlighet att bli en del av demokratin, att få vara med, är viktig. Men samhället har förändrats sedan den tid jag gjorde min resa in i demokratin. Vi behöver ställa oss frågan vilka arenor, arbetssätt och metoder för att stärka och utveckla demokratin som gör det möjligt för alla i Göteborg att känna sig inbjudna, att känna att de räknas. Det räcker inte med att göra mer av det som gjorts. Det är inte tillräckligt med inkrementell förbättring och systematiskt kvalitetsarbete. Vi måste tillåta förnyelse och transformation. Vi måste våga pröva nytt, och nyfiket utforska framtidens möjligheter. Även i tider av oro och osäkerhet. Och allt detta måste vi göra med göteborgaren i centrum. Det är när vi skapar en stad som bjuder in med öppna armar, som välkomnar ung som gammal i demokratin, som den ges liv och kan utvecklas. Men för att känna sig välkommen behöver man inte bara ges en plats och möjlighet att delta. Man behöver också ges makt och möjlighet att ändra på de förutsättningar som finns, för att forma det nya som demokratin behöver för att utvecklas ytterligare. Det räcker inte med ord, utan förutsätter också handling.
I de tider vi lever i behöver vi också öka vår motståndskraft i samhället. VI behöver bli medvetna om de utmaningar som demokratin står inför. Vi behöver se hur företeelser som informationspåverkan och, hot och hat kan skada samhället. Vi behöver mod och verktyg för att kunna säga ifrån när vi ser lögner och hat i det offentliga samtalet, såväl i våra digitala som fysiska rum. Vi bör stanna upp och ifrågasätta vad vi läser och tar del av på nätet innan vi sprider det vidare. Vi måste kraftsamla för att skapa ett demokratiskt samtal där vi alla kan och vågar delta.
Tack