Caolan Robertson hyrde en båt på Lesbos. Det tog dagar att hitta någon som vågade ta honom ut på vattnet. Fiskare tackade nej. Kaptener sa att det var för farligt. En varnade honom direkt. Om ryssarna på ön fick reda på att han hjälpt till att exponera handeln kunde hans båt brännas upp.
Det säger något om hur djupt det ryska inflytandet sträcker sig, även på en liten grekisk ö i Medelhavet. Till slut hittade han någon. Ansiktet suddat, namnet hemligt.
I filmen ovan ser vi vad de fann där ute. Sanktionerade ryska tankfartyg som passerar bara några kilometer från stränderna där européer semestrar. Olja som pumpas över från ett fartyg till ett annat mitt på öppet hav, en teknik för att dölja ursprunget. Robertson intervjuar Bill Browder, finansmannen som ägnat år åt att exponera Kremls ekonomiska nätverk, om varför sanktionerna misslyckats. Han talar med EU:s ambassadör i Ukraina om varför Europa agerat så långsamt. Hon medger att byråkrati och interna motsättningar blivit hinder.
Det är den sortens journalistik som gör det abstrakta konkret, som visar vad som faktiskt pågår på de vatten vi delar. Jag rekommenderar varmt att se den.
Så vad är egentligen skuggflottan?
Sedan västvärlden införde sanktioner 2022 har Moskva byggt upp ett parallellt sjöfartssystem. Idén var att strypa de oljeintäkter som finansierar kriget. Istället började Ryssland köpa gamla tankfartyg från hela världen. Från 400 till 600 fartyg före invasionen har flottan vuxit till nästan 1 900, tio procent av världens tankerkapacitet. Dessa fartyg transporterar nu åttio procent av Rysslands sjöburna oljeexport.
Systemet fungerar genom att dölja. Fartyg byter flagg under resan. Ägande försvinner i skalbolag. Positioneringssystem stängs av eller sänder falska positioner. Olja pumpas mellan fartyg på öppet hav. När lasten når sin destination är ursprunget omöjligt att spåra.
9,4 miljarder dollar i extra intäkter under 2024, enligt Kyiv School of Economics. Det är pengar som blir missiler mot Kyiv, drönare mot Charkiv, artillerigranater i Donbas. Blodomloppet i Rysslands krigsekonomi.
Fartygen är gamla. Ofta 20 till 25 år, långt över de 15 år då seriösa rederier pensionerar sina tankrar. Efter 25 år skrotas fartyg normalt helt. Men skuggflottans tankrar kan inte skrotas genom konventionella kanaler, de skulle identifieras. Så de fortsätter segla, årtionde efter årtionde, med åldrande skrov och utsliten utrustning. Två tredjedelar saknar erkänd försäkring. Om de havererar faller kostnaden på kustnationer och europeiska skattebetalare.
I december 2024 blev hotet verklighet.
Två ryska tankfartyg, båda över 50 år gamla och ursprungligen byggda för flodtrafik, bröts sönder i en storm i Kertjsundet. 4 000 ton tjock eldningsolja spilldes ut i Svarta havet. Föroreningarna spred sig hundratals kilometer längs kusten. De kunde ses från rymden. Tusentals sjöfåglar dog, doppade i den klibbiga oljan. Putin kallade det en av de allvarligaste miljöutmaningarna Ryssland ställts inför på årtionden.
Men det handlar inte bara om miljö. Tankfartyget Eagle S misstänks ha skadat undervattenskablar mellan Finland och Estland. Ett annat fartyg stoppades utanför Frankrike, misstänkt som startplats för drönare som tvingade danska flygplatser att stänga.
Skuggflottan är inte bara ett ekonomiskt verktyg. Den har blivit en plattform för hybridkrigföring.
Men nu har något förändrats.
Ukraina attackerar skuggflottsfartyg med drönare. Inte bara i Svarta havet utan sedan december även i Medelhavet, över 2 000 kilometer från ukrainskt territorium. Minst sex fartyg har satts ur funktion sedan november. Försäkringspremier stiger kraftigt. Fartyg ändrar sina rutter och håller sig nära turkisk kust i hopp om att undvika attacker. Det som tidigare var riskfritt har plötsligt blivit farligt.
Den 7 januari 2026 bordade amerikanska Navy SEALs tankern Marinera i Nordatlanten. Jakten hade pågått i veckor. Fartyget hade försökt fly genom att byta namn och måla en rysk flagg på skrovet mitt på havet. Moskva skickade örlogsfartyg för att eskortera tankern. De anlände för sent. Första gången i modern historia som USA beslagtog ett ryskflaggat fartyg på öppet hav.
Robertson avslutar sin film med en fråga. Kan detta vara början på slutet?
Journalisten Richard Holmes, som i åratal bevakat skuggflottan för tidningen The i, säger att den senaste veckan är den mest betydelsefulla sedan invasionen inleddes. Den parallella sjöfartsinfrastruktur som Moskva byggt för att kringgå sanktioner är inte längre oantastlig.
Tre ryska skuggflottsfartyg passerar genom svenska vatten varje dag, på väg till och från Östersjöhamnarna. Det som händer på Medelhavet och i Nordatlanten angår oss. Ett haveri i Finska viken eller Danska sundet skulle drabba våra kuster.
Se filmen. Den visar vad som pågår alldeles utanför våra stränder, och varför det äntligen kanske håller på att förändras.
Lämna ett svar