The Swedish Number

Nu har jag ägnat lunchen åt att utforska vad som händer om man använder The Swedish Number en tid. Det är fascinerande vad en rätt enkel idé kan generera för något, och det säger något om hur vårt uppkopplade samhälle knyter samman folk.

• • •

Vem är det som viskar i ditt öra och hör allt du säger?

Idag finns det program som hjälper dig att ändra ditt sätt att skriva mejl, så att ditt språk skapar en så god upplevelse för den person som läser ditt mejl som möjligt. Det görs automatiskt, baserat på innehållet i mejlet och vem mottagaren är blanda annat. Längst verkar tjänsten Crystal ha kommit, som påstås stärka kommunikationen och förbättra interaktionen mellan dig och din läsare. Med hjälp av avancerad programvara skapas profiler på de personer du mejlar, utifrån den den öppna data som finns tillgänglig om dem. Den här sortens tjänster, som träder in som ett filter och en guide mellan dig och mottagaren av din kommunikation blir mer vanliga, och väcker en rad frågeställningar.

Ända sedan de allra första ordbehandlingsprogrammen har vi haft en röst som viskat i vårt öra när vi skriver. Till en början kunde de bara se om du stavat rätt eller inte, och knappt ens det. Den databas av ord som de olika ordbehandlingsprogrammen hade var relativt begränsade, och ofta uppstod situationer där du upplevde att programmet påtalade fel som inte fanns. Över tid har de blivit allt bättre, och även om programmen inte alltid har rätt, så är deras träffsäkerhet ändå väldigt hög. De har dessutom börjat att automatiskt rätta och korrigera texten medan man skriver, och gissar vad för ord som skulle skrivits. Väldigt skönt för oss som skriver fort och slarvigt. Använder du ofta samma ord för att uttrycka dig, kan du bli hjälpt med förslag på synonymer.

Nästa innovation var jag till en början mer tveksam till. I Microsoft Word började man se gröna linjer under ord eller hela meningar. Vilade man muspekaren över ordet eller meningen för att se på varför det gröna strecket uppstått, kunde det stå lite olika saker. I mitt fall stod det ofta att mitt språk var ålderdomligt eller byråkratiskt. Jag kan förstå att man kan ha olika uppfattningar om mitt mellan varven arkaiska språkbruk, men lite irriterande är det ändå när Word läxar upp en. Men över åren har jag blivit van och bekväm, och det händer att jag faktiskt ändrar en och annan mening för att slippa det där gröna strecket. För någonstans finns det en liten gradskillnad mellan när Word föreslår rätt stavning, och när programmet föreslår hur jag ska uttrycka mig. Men dessa steg har nu visat sig vara bara ett första steg i att hjälpa en att uttrycka sig i text.

Crystal, som jag beskrev inledningsvis, tar stödet för dig som mejlskrivare till helt nya nivåer. Utifrån hur de själva beskriver sin teknologi så läser Crystal av den tillgängliga öppna data som finns på nätet om mottagaren av det mejl du vill skriva. Du ger också Crystal tillgång till alla tidigare mejl du skrivit och tagit emot, så att programmet har gott om information att utgå ifrån. Med hjälp av all den datan säger sig Crystal kunna se hur du bör uttrycka dig för att matcha den stil som mottagaren önskar ha på sina mejl. Crystal hävdar att man med denna teknologi kan förbättra kommunikationen och interaktionen, samt höja den empatiska upplevelsen av ett mejl.  En mjukvara ska alltså förbättra din kommunikation med de du skriver brev till. Jag kan ju se tjusningen i en sådan här mjukvara. I känslan är det lite som knappen som numera går att ha i gmail som gör att du kan ångra att du skickat ett mejl. Samtidigt väcker den här sortens teknologi många frågor.

Hur ser avtalet ut för all den data du tillhandahåller Crystal? Hur får den datan användas? Av vem?
Hur säker är din data när den lämnats över till Crystal?
Hur väl fungerar teknologin i praktiken?
Hur påverkar teknologin vilket sätt vi skriver på?
Hur förändrar teknologin dina relationer?

 

• • •

Dags för en skola för interaktionssamhället

För att skolan ska vara relevant behöver den utvecklas i takt med sin samtid. Digitaliseringen är en trend som påverkat samhället på ett enastående sätt det senaste decenniet. För att möta de utmaningar som digitaliseringen för med sig har stora delar av samhället utvecklats och förändrats. Men skolan har halkat efter på många ställen, och en av anledningarna till detta står att finna i att staten under snart tio års tid har minskat sina ambitioner, har avvecklat verksamhet och upphört att bistå med strategi och stöd för skolhuvudmän. Vad är det egentligen som har hänt?

• • •